Nu hände det igen - chans till revansch

Nästan 3 månader sedan jag skrev ett blogginlägg. Jag tror att de flesta har utgått från att bloggen är död i och med detta. Inte ens jag själv har kunnat beskriva bloggens status. Men eftersom jag skriver ett nytt inlägg, får vi säga att den har varit vilande. Anledningen att jag skriver just idag, är att Lidingöloppet har varit idag och jag var inte med. Meningen var att jag skulle vara med, men jag blev väldigt krasslig fort. Från att jag kände mig som vanligt igår morse, till att jag fullständigt blev väldigt illamående, dålig och sov i stort sett ingenting den gångna natten, gick fort.

Självklart är jag ledsen att jag inte sprang, jag hade sett fram emot detta. Jag har sprungit 2014 (2:07) och 2015 (2:03). Det är ett trevligt lopp som kräver sin mentala kämpavilja för att lyckas. Den främsta anledningen att jag sprang förra året och hade tänkt att springa nu, var att jag inte fick någon plats i Berlinmaran. Vilket självklart är trist. Framförallt när jag har gjort bra resultat och trots det inte fått någon plats efter lotteriet, när andra halvdana figurer får möjligheten. Bitter, självklart.

Jag uteblev från Göteborgsvarvet tidigare i år, samma känsla hade jag då. Jag var sugen på att fint resultat, efter 2013-loppet. Men då slog krassligheten till med råge. Jag har trots allt sedan senaste blogginlägget, sprungit in på nya rekord på 10 km och 5 km samt i förra helgen sprang jag in på nytt rekord på halvmaran i Köpenhamn. Formen har med all rätt varit god. Samtidigt skulle jag på 15 dagar springa två halvmaror (varav den i Stockholm var minst sagt het och tuff) och Lidingöloppet på det. Kroppen fick helt enkelt stå tillbaka den här gången. Redan timmar efter halvmaran i Stockholm blev väldigt dålig och var liggandes hela kvällen. Att jag 8 dagar efter det, slog nytt rekord på en ny halvmara utan att känna detta, var anmärkningsvärt.

Det svider att missa LL, men samtidigt har jag sprungit det förut och jag vet att det kommer fler möjligheter. Jag hoppas krya på mig snabbt för att sedan ge mig själv chansen till att revanschera mig i Hässelbyloppet, ett lopp jag historiskt sett har haft tufft för. Varför vet jag inte. Just nu vet jag dock att jag är enormt sugen på att springa, men mitt bättre vetande låter mig vila och jag vet att jag kommer tillbaka i god form igen.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.