Mot nya PB

Jag klarade pressen och kunde springa in som segrare med nytt pers på 10 km

När jag passerade 8 km insåg jag att en tid som egentligen bara funnits som en dröm  långt bak faktiskt skulle kunna uppfyllas.. En tid under 37 min var inom räckhåll..

Pressen hade satts redan tidigare i veckan med tidningen som skriver att jag är en av favoriterna till segern. Jag har gjort stora framsteg vad det gäller den mentala biten. Trots hypen kände jag mig relativt lugnt och anledningen till det är garanterat för att jag känner mig i form och resultaten har visat detsamma. Björn har funnits där som bästa stöd så jag verkligen fått ut mina känslor. Jag hade inte kunnat förbereda på mig på något annat sätt. Alla kan ha dåliga dagar, min kunde kommit igår men med förberedelserna jag hade bakom mig och känslan inför så fanns det inga undanflykter eller bortförklaringar. Det skulle gå snabbt!

Efter många dagar med gassande sol vaknade vi upp till en betydligt kyligare dag och hyfsat kraftig vind. Inga optimala förhållanden men jag var glad att det var lägre temperatur än tidigare dagar. Att gå för seger skulle jag men med tanke på vädret och en redan jobbig bana så kunde jag inte (trodde jag :)) förvänta mig någon bra tid.

På uppvärmningen såg jag att Maria Sandström, förra årets vinnare, hade anmält sig. Jag visste att min form var bra. Jag skulle inte tappa det här och jag skulle klara pressen. Segern skulle till Helsingborg, skulle jag behöva kriga ändå fram till mållinjen skulle jag göra det.


15.00 gick starten och de två första kilometerna drog Maria ifrån ganska snabbt! Jag höll mig till min plan. Höll tom igen aningen pga den kraftiga vind som va längs hela strandpromenaden. Jag hittade verkligen ett flyt direkt. Det låter konstigt men jag tänkte inte ens på att jag sprang. Jag flöt och njöt! När vi vek upp mot pålsjöbacken kändes det fortfarande bra. Jag visste att bergspriset avgjordes på toppen av backen, efter ca 3.5 km. Jag brydde mig inte direkt. Jag ville inte ta slut där även om det va lockande att komma som första tjej dit. I backen märkte jag däremot att jag tog in mer och mer på henne och jag kände mig så stark! När det var ca 200 m kvar gjorde jag ett ryck och gick om. Hon svarade. Jag lät henne ligga en halv meter före. Jag visste precis var bergspriset va. När det var 10-20 m kvar la jag in en extra växel! Jag hörde Christian bakom.. "Anna förfan tänk på vad du gör".. Jag vann med någon cm marginal! Jag visste inte det helt hundra förrän senare men jag hade mina aningar. Det stärkte mig.. Vi låg jämsides fram till ca 5 km.. Vi drog nog upp farten rejält genom att pusha varandra.. Kollade på klockan 3.35.. Oj.. Vem skulle tröttna först? Jag höll ihop och det var faktiskt först vid 5 km jag egentligen började tänka på att jag sprang.. Halva loppet gjort.. Sjukaste känslan o kroppen! Stark, taggad och full av glädje. För varje meter jag sprang drygade jag ut avståndet. Vid 8 km visste jag att Björn, mamma och Emelie skulle stå och sen var det två "lätta kilometrar kvar".. Jag fortsatte att trycka. Det var inte en enda gång jag fick en negativ tanke. Kroppen kändes som en maskin som va inställd på något.. När jag började närma mig 7 km ser jag Berner.. Han har fårt ont och har valt att hjälpa mig i mål. Christian och berner sprang och stöttade mig. Viftade med händerna att publiken skulle heja på mig.. Vilka klubbkamrater alltså.. Fantastiskt! Ett litet jobbigt parti kvar.. Långvinkelsbacken men den gick över förväntan.. 3.40 på den kilometern.. Uppe vid kärnan hade jag alla mina nära och kära Växande hjärta Kärlek och rysningar och Berner som fortsatte att springa med händerna i luften..När jag passerade 8 km insåg jag att en tid som egentligen funnits som en dröm långt bak faktiskt skulle kunna uppfyllas.. En tid under 37 min var i räckhåll.. En kilometer med mestadels nerför.. 3.24 gick den kilometern på.. Herregud vilken adrenalin! Vilket stöd från publiken. Wow vilken känsla. Obeskrivlig.. När vi rundade hörnet och ska inta Kullagatans sista 500 m..utbrister jag "nu kör vi"! Och det gjorde vi.. Hejarropen hjälpte mig längs hela upploppet! Jag fick en vinnarkrans och kunde passera mållinjen som vinnare med ett nytt personbästa med 32 sekunder!!! 36.49.. På hemmaplan!!

1 kommentarer till inlägget

1968 • Helsingborg
#1
19 maj 2016 - 09:50
Fantastiskt bra! Grattis!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.