Elitmotionären | Löparknä
Elitmotionären

Löparknä

-Johan, jag har alla apparater! säger naprapat Lars Nyman och drar igång stötvågsterapi på mitt löparknä.

Tidigare behandlingstillfällen har han gett mig både värmebehandling, laser och ultraljud. Stötvågsapparaten kan liknas vid en miniatyr av de maskiner som finns vid vägarbeten för att hacka sönder asfalten. Nyman varierar frekvensen och kraften i impulserna. Det gör ganska ont.

Just stötvågorna verkar faktiskt ha varit avgörande. Efter den behandlingen i slutet av nov har jag inte känt av något i knät. Jag har haft smärtor på utsidan av vänster knä. Smärtor som kommit och gått under passen och ökat ju oftare och längre jag sprungit.

-Ett klassiskt löparknä, enligt Nyman.

En sena som fäster uppe i höften går ned längs lårets yttersida till strax nedanför knät. Är senan alltför spänd ligger den an mot knäleden och nöts vid löpning. Flera löpare jag känner har haft besvär med löparknä. Svårt att säga vad som varit avgörande för min rehabilitering. Jag har lagt till stretchövningar för sätesmusklerna och tränat styrka två ggr i veckan istället för en.

-Det finns ingen dokumentation som bekräftar att det fungerar, säger min brorsa när jag berättar om stötvågorna.

Han borde ju veta. Han är hästdoktor och har forskat på senskador. Men sanningen är väl att jag haft tur. Det är ingen allvarlig skada. Ingenting trasigt eller ens inflammerat. Jag har dessutom varit försiktig. Dragit ned på löpträningen och tränat annat under en lång period.

-Vilken otursvecka för dig pappa, sa min son då jag blev skadad i september.

Det var omtänksamt av honom. Samma vecka hade vi inbrott hemma. Skitsaker egentligen. En lätt skada och materiella ting. Men för elitmotionären kan det vara påfrestande även med små motgångar. Man orkar inte logga träningen eller blogga med samma frenesi. Höstens måltävlingar och Vintermaran ställdes in. Jag bestämde mig även för att strunta i inomhussäsongen. Det blev ingen anmälan till veteranernas EM i Ancona, Italien.

Men efter stötvågsbehandlingen vände det som sagt. Jag har varit på återbesök hos Nyman och fått beröm för ökad rörlighet. Sen kunde jag inte låta bli att springa några inomhustävlingar på hemmaplan under jan-feb. Resultatmässigt har det gått så där, jag är en bra bit från fjolårets nivå. Men jag har haft kul, och framförallt; jag har inte känt något av skadan. Jag är övertygad om att jag har nytta av tävlingstempot, när jag nu tränar vidare mot vårens och sommarens tävlingar. Första målet är att slå mina milrekord på både landsväg och bana.

Och hålla mig skadefri förstås...

Vi ses!

2 kommentarer till inlägget

1963 • Bromma
#1
16 februari 2016 - 10:07
Lycka till med fortsatta förberedelser för våren! Och testa löpbandet på jobbet - det var mjukt och smidigt och fint (fast jag tror det går aningen fortare än det visar).
1969 • Järfälla
#2
17 februari 2016 - 06:55
Tack Gunnar! Jag ska testa det nya bandet. Igår när jag var nere, så var det upptaget. Men det ser lyxigt ut!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.