RunTobyRun!

Varför springa lopp?


Barcelona 2014

 

En del gör det för att utmana sig själv, sätta personliga rekord eller rent av komma först. Vissa gör det för kicken, att vara en pusselbit i en mäktig urkraft som jobbar samtidigt mot ett gemensamt mål, om än i olika takt. Andra skulle aldrig i livet få för sig att göra något så töntigt som att ta på sig en nummerlapp och springa i flock och det har jag full respekt för men för mig är loppen viktiga.

Jag lär aldrig komma först och bryr mig inte om hur många jag har framför mig i mål för det är inte för priser eller medaljer jag springer (även om medaljen i sig kan vara ett kul minne av en förhoppningsvis bra kämpainsats) utan för mig är loppen ett verktyg, som jag lägger upp träningen efter och jag tror att det annars skulle bli svårt att motivera sig att springa 3-4 rundor i veckan. Speciellt så här års när det är så mycket varmare och skönare att sitta inomhus och därmed lätt att ta till ursäktskatalogen…
 
Det är mycket möjligt att jag kommer att känna annorlunda om två eller fem år, men här och nu behöver jag mina lopp.
 
Ibland har man en dålig dag, men det är inte hela världen. Desto roligare är det att glädjas när träningen gett resultat och det håller hela vägen in i mål… Som Copenhagen Half Marathon 2013 – inte min snabbaste halvmara men ändå snudd på det perfekta loppet, taktiskt sett. Eller ta fjolårets båda millopp (Blodomloppet och Nytårslöb) där jag var mer än 3 minuter över mitt personliga men ändå var väldigt nöjd efteråt, eftersom jag överpresterade utifrån den form jag befann mig i.
 
Det kan vara en mäktig känsla att sticka iväg samtidigt som 10 000 andra löpare men jag kan få en lika stor ”kick” i ett ”byhålelopp” med bara hundra deltagare. Dessa brukar dessutom ha andra fördelar, som möjligheten att kunna anmäla sig på löpdagen, att de inte kostar så mycket, att det kan vara lättare att parkera och att det går att hitta något gott på grillen eller fika efteråt till en billig peng.
 
Det är också skillnad på träningstempo och racetempo. För, handen på hjärtat, när lade du senast i en extra växel eller hittade den där ”extra” kraften på träning? Den du inte trodde att du hade inom dig? För mig händer detta extremt sällan under mina rundor, däremot rätt ofta under lopp och det ger förstås kroppen en välbehövlig variation i tempo, kraft och ”jävlar anamma” istället för att alltid lunka på i samma tempo.
 
Således längtar jag verkligen till den 31:a och nästa lopp – även om det ”bara” är ännu ett träningslopp i Köpenhamn där man inte ens får en medalj efteråt, bara ett diplom att skriva ut själv från internet. Men Spartas lopp bjuder alltid på bra stämning och bra service, exempelvis finns det 13 olika farthållargrupper mellan 4:00 och 6:30/km och den servicen finns med på samtliga fyra testlopp inför Copenhagen Marathon i maj.
 
 
RunTobyRun!
Läs bloggen i sin helhet på www.running.tobycat.se!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.