Pias blogg | Vätternrundan 2015 - race report
Pias blogg

Vätternrundan 2015 - race report

Klockan ringer 01.00 efter några timmars slummer. Käkar frukost, bl a ett ägg för mammas skull, går utomhus och kollar vädret och väljer outfit. Cyklar ner till starten och där är full rulle sedan många timmar tillbaka. Kommer iväg 01.40 och påbörjar färden runt Vättern. Det är mörkt, fast inte riktigt, och jag hakar på ett bakljus i en lämplig klunga söderut. Skönt att äntligen få ta itu med uppgiften. Längs sjöns östra strand ringlar en lång rad röda baklysen framför mig. Avverkar några depåer och det ljusnar vartefter. Solen går upp snett bakom mig och det är vackert, vackert om man lyfter huvudet och ser sig omkring. Kommer till köttbullar och potatismos i Ölmhult vid Jönköping efter 10 mil, lika långt som min hittillsvarande längsta träningsrunda i år. 20 mil kvar.
Kör ensam genom Jönköping, hur man nu kan bli själv bland 20 000 startande ?!, och kommer till backarna vid Bankeryd. Uppför, uppför och mer uppför, många kilometer uppför. Längs västra sidan går vägen i skogs- och ängsmarker och man har inte någon riktig sjöutsikt under långa stunder. Passerar 15 mil och jublar tyst för mig själv. Jag har kört bra och konstaterar att jag hade klarat medaljtid om det varit HalvVättern i stället för en halv Vättern. Börjar bli sliten och bestämmer mig för att ta en riktigt rejäl paus i Hjo. Där käkar jag lasagne kl 08.16 i solen som börjat värma ordentligt. Lägger mig ner en stund och slocknar bums. Är nästan lite groggy när jag vaknar till och det tar en stund att leda igång kroppen igen. Vet inte hur länge jag var borta, troligen bara några minuter, men med kondens i datordisplayen vet man inte så noga. Power napen gör i alla fall susen och jag tänker att nu är det ju bara 13 mil kvar. Bara 13 mil, hehe. Hela västra sidan kör jag mer eller mindre själv för jag är snabbare än de flesta singelcyklister men något långsammare än de flesta stora klungor. Det kostar för mycket att hänga på dem. Här och där hittar jag en trevlig bakdel att ligga bakom en stund och samla kraft. Fyller på energi i alla depåer, slät bulle med saltgurka utgör min stapelföda, och jag låter blodet komma tillbaka till mina domnade fötter.

Längst i norr cyklar vi över Hammarsundet med vidunderlig utsikt över Vätterns fina skärgård och jag tänker på fina långfärdsskridskoturer här. Lättare att samla tankarna kring än att ägna sig åt matematiska klurigheter som hur långt man kört när det står 40 km på skyltarna. Vid det här laget har det mesta av hjärnan stängt ner verksamheten och 300 minus 40 tar mig säkert en kvart att räkna ut. Sista depån är i Medevi, bara 20 km från Motala. En jäklig backe återstår, kämpar på på lägsta växeln. Även om det går lusigt så är jag relativt snabbare än många andra. Jag kör med två killar som ser oerhört proffsiga ut. Fast varje gång någon av dem drar går det för långsamt så jag kör om och drar stor del av vägen tills de vilat upp sig. Sista kilometrarna är det jag som får hjälp av en av dem, en riktig gentleman. Lyckan är total när målet kommer inom synhåll, lyckan är ännu totalare när målet passeras. Trött och pigg på samma gång, ont och stark på samma gång. 300 km tog mig 12:23 att gneta mig igenom, cyklad tid 10:57. Jag blev mottagen med kram och röd ros av min egen privata mottagningskommitté.
Nya rekordtiden runt Vättern blev 6:33 med Team Tre Berg Bianchi. De slog det gamla rekordet med 4 minuter. Jag slog mitt gamla rekord med en dryg timme!

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons