Off the beaten track

Sikta mot stjärnorna, sa dom. Matterhorn Ultraks, sa dom

Hej kära ni! Hoppas ni har haft en riktigt fin löparvår.

Nu har jag varit sjukt inaktiv här igen, men å andra sidan väldigt aktiv på andra plan. Vintern har varit märklig, intensiv och oerhört lång. Tror jag det, tänker du, när hon skriver som att vintern precis har slutat i början av juni. Jag har ägnat väldigt mycket tid åt att åka snowboard, i Riksgränsen och Kanada och väldigt lite tid åt att springa. Min vinter tog faktiskt precis slut och även om den har vart fantastisk, så har jag aldrig varit mer sugen på att springa men formen har sällan varit så tafflig som nu, med få mil i kroppen och en mage som krånglar. En självförtroendedipp helt klart, men tanken på att det kommer kännas mycket bättre alldeles snart sporrar.

Jag har dock ett problem. Ett lyxproblem, men ändå.

Jag vann en tävling med priset att springa Matterhorn Ultraks i Zermatt i Augusti, med resa, boende och allt. Jag har varit så lycklig och stolt över det här så hälften vore nog! Det är en absolut dröm och något som har funnits i mitt huvud länge länge, men idag byttes mitt glädjerus mot något som jag aldrig tidigare känt när det kommer till löpningen.

49 kilometer.

Tänk om jag inte klarar det?

Tänk om jag inte hinner komma i form?

Tänk om jag kommer att komma sist och de plockar mig av banan?

Just nu, just ikväll snurrar de här tankarna i mitt huvud och jag vet inte hur jag ska få de att försvinna. Samtidigt vet jag att jag väldigt sällan ger upp. Att det nog kommer gå, på nåt sätt.

Alla tips och pepp och tankar om att springa långa traillopp mottages verkligen tacksamt just nu!

Allt gott!

Förresten, jag tror att jag lagt upp denna underbara bild av andreas kandell förr, Men det var den som gjorde att jag vann resan så den får vara med igen!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.