Snabbt men tungt?

Idag blev det intervaller - kilometerintervaller för att vara exakt. Första löppasset på fyra dagar eller så efter att ha behandlat vaderna.

Jag har lite olika typer av intervallpass som jag kör, och följer inte egentligen några regelrätta program här. Ibland gör jag som idag, dvs springer 1 km lugnt, 1 km snabbt, 1 km lugnt osv till jag kommit runt den runda jag valt. Ibland kör jag på bana (har bara hänt 3 gånger - varav alla i vår - men ändå), ibland kör jag ett ganska kul pass där man behöver Runkeeper eller liknande. Det passet går ut på att man kör uppvärmning och sedan: 30-40 (jag kör 40) s lugnt, 20 s i milfart eller något högre, 10 s så fort man bara kan. Repetera. När man kör det måste man se lätt knäpp ut, när man plötsligt sätter av som om en galen pitbull var efter en och sen lika plötsligt småjoggar...

Idag blev det som sagt kilometerintervaller. Oftast kör jag totalt 1 mil eller så, men eftersom det är mara nästa lördag och jag har lyssnat på förståsigpåare som envist hävdar att man ska trappa ned längd men inte intensitet bestämde jag mig för att "bara" köra drygt 7 km (varav 3 snabba). Känns lite fjuttigt.

Hur som, drar iväg, benen känns inte så där lätta som jag tyckte att de borde göra efter att ha sluppit löpning i 4 dagar. Så kom första snabba kilometern. Jag drar på. Drygt halva av den går lätt uppför och jag pinnar på. Känslan säger att det går rätt segt, men kroppen säger PUH!

Kollar på klockan, 1.89-1.99-2.00, äntligen trappa ned tempot. Fart? Kilometern gick på 3.59. 8) (Det bör nämnas här att tidigare har jag bara sprungit km-intervaller under 4-min-tempo på ett enda pass.) MEN - benen kändes rätt tunga. Lunkade på i en kilometer och laddade mentalt inför nästa. Några jobbiga tankar - om det är tungt nu, hur kommer det att kännas på maran (iofs kommer den inte att gå i den här farten)...

Nästa snabba - drar på, även här några höjdmeter, benen tunga mot slutet - kryper jag fram? Kollar inte på klockan för tidigt, vet ungefär var km tar slut - närmar mig, benen konstigt fladdriga - där! 3 km. Fart? 3.48. What the f*ck? Trött i benen. Krälar på en kilometer till. En snabbing kvar. Ladda.

Sista snabba! Drar på igen. Inte samma krut. Känslan är att det är segt, att benen inte riktigt vill. Tunga tankar igen. Maran kommer gå åt helvete. Är det nån idé att försöka nå tidsmålet? Kommer jag orka? Närmar mig - eller? - 3.78 - fasen, 200 meter kvar - finns det nåt kvar? Lite kanske, parerar en vattenslang och ett barnvagnsekipage. Tung anhämtning. 4.00 km. It`s over! Fart - 4.09. Tvungen att gå några steg. Lufsar igång igen. Fin nedjoggningsväg längs vattnet i Järla Sjö. 

Summering: 3 för mig riktigt snabba kilometerintervaller, trots det motig känsla. Tvivlar inför maran (kanske hör det till?). På söndag blir det en kort långrunda i riktigt lågt tempo, kanske ut i skogen? På mitten slänger jag in två kilometer i 5.20-fart, förhoppningsvis känns det ganska lätt. Vill ladda positiv löpkänsla nu!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.