Överrörlighet och viktnedgång

Nu blir det lite nördigt. Bara så ni vet.

När man arbetar med så komplex träning som vi gör får vi också klienter som kräver att vi verkligen är på tå. Att vi rör oss i utkanten av vår kunskaps - och erfarenhetsram. Det får oss att vara ödmjuka men framförallt att utveckla oss.
Det här är en sådan situation.

Om en person är överrörlig innebär det att lederna kan röra sig för mycket. Man kan vara överrörlig i enskilda leder men också i hela kroppen. En led skall röra sig ”normalt”. Dvs inte för lite och inte för mycket.
Är man överrörlig i hela kroppen har man något som heter ”benign hypermobile joint syndrome” (BHJS). Översatt till svenska betyder det ”godartat ledöverrörlighetssyndrom”

När vi bedömer generell överrörlighet (som det också kallas) använder vi en skala som kallas ”Beighton”. Den går från 1-9 poäng och där varje testad led får ett poäng om den bedöms vara överrörlig. 9 poäng är alltså mest och det är en typisk sk. ”Gummimänniska”.

Vi har i dagsläget fem personer med 8 av 9 poäng på klientlistan. Samtliga är kvinnor.  

Att vara överrörlig har flera olika konsekvenser i träningen. Den viktigaste och mest avgörande är att dessa individer nästan alltid har en nedsatt kroppskännedom och kroppskontroll. Kroppen förstår helt enkelt inte riktigt vilka muskler som bör användas i vilken ordning, något andra icke överrörliga kroppar förstår antingen direkt eller genom ett par träningspass.

Den andra konsekvensen är att personen ofta har ont på konstiga ställen helt utan synbar anledning. Den smärtan tenderar dessutom att flytta runt. Ofta vad som verkar vara helt ”random”.

Men det är inte det vi skall prata om nu. Även om det också är fantastiskt intressant.

Jag tänkte prata om viktnedgången för dessa klienter. Eller snarare den UTEBLIVNA viktnedgången som vissa individer upplever.
Vissa av våra BHJS-klienter har svårt att gå ner i vikt. Samtidigt vill alla göra det. Vilket såklart är ett problem för oss som tränare eftersom vi får otroligt svårt att ge en hållbar viktnedgångsprognos.

Vi frågade oss länge ”Varför?”. Varför verkar inte normala fysiologiska lagar fungera på dessa klienter? Varför går personerna ner i vikt hur bra dom än tränar eller hur strikt dom än äter? Kan det ha med överrörligheten att göra? Kan det vara så att kroppen förbrukar mindre tack vare att kroppen har lättare att röra sig? Att det kostar mindre energi för en sådan individ att röra sig jämfört med en icke överrörlig?

Efter ett samtal med en av de fantastiska kvinnorna föll allt på plats. Allt blev solklart och jag förstod vad det var för variabel i ekvationen jag missat och vad jag skulle söka efter.
Efter lite efterforskning visar det sig att vi naturligtvis inte var först med detta utan det fanns forskning som stödde teorin på vissa sätt.

Vissa individer med överrörlighetssyndrom förefaller enligt forskningen ofta vara mer drabbade av psykiska besvär såsom stress, ångest, oro, lätta depressioner och liknande. Reumatologin har tittat mycket på detta.
Och sedan tidigare känner vi till att utebliven viktnedgång har en stark koppling till stress, oro, ångest osv. Den uteblir alltså inte pga. överrörligheten individen inte går ner i vikt utan sannolikt för att individen är under hård psykisk stress och är drabbad av besvär av olika anledningar.

Så mitt tips till er i samma situation, jobba mer på avslappning och ta professionell hjälp för att ordna till det som inte känns så bra i huvudet så är förutsättningarna för att gå ner i vikt enligt plan väldigt mycket större. 


För den nyfikna: http://rheumatology.oxfordjournals.org/content/early/2013/09/28/rheumatology.ket317.full.pdf

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.