Småbarn. Träning. Och livet.

Lust och höstfägring stor

Avsaknaden av mål med träningen kan ibland vara en befrielse. Den senaste månaden har varit både mörk och kall men det har ändå rullat in fler löpta kilometer än någon annan månad tidigare, aningen oplanerat dessutom.

Kanske för att varje pass har genomförts av en enda anledning -att träna för skojs skull. Ibland är det lätt att glömma bort det när lång- eller kortsiktiga mål hägrar, när rehabövningar styckar upp träningen eller när väder och vind säger annat. När alla måsten varit som bortblåsta och de enda frågorna jag haft att ta ställning till den senaste tiden varit "Kan jag?" och "Vill jag?" har det varit lättare än någonsin att träna visar det sig när jag tittar i backspegeln tillika träningsdagboken.

Hellre två roliga pass som ger blodad tand och längtan efter mer än tre som genomförs till varje pris och gör en både halt, lytt och omotiverad.

Utan just lusten är det svårt att nå sina drömmars mål -vare sig de riktas mot nästa års Lidingölopp, en lägre siffra på vågen eller blott mot att nästa löppass ska utgöra ett stycke fysisk njutning i höstruskets vardag. Någon slags målformulering och träningsstrategi ska allt mejslas ut lagom till det nya året men till dess kör jag bara på efter lust och ork så får framtiden utvisa var det landar.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.