Borås 6h 2014

Efter mislyckandet på Warszawa Marathon har jag känt mig lite omotiverad och slapp. Mest sprungit omkring och gjort lite myspass här och var. Nu var det plötsligt dags för att prova på ultradistansen på populära Borås 6-timmars. Idag skulle jag alltså springa runt runt runt Ramnasjön (1295m) i 6 timmar. Egentligen helt sjukt!

Brukar alltid fundera och lägga upp ambisiösa scheman på tempo och tider innan de större loppen, men iom att jag varit lite omotiverad blev det inte så denna gången. "Kroppen får bestämma tempot" fick bli dagens tema...

Träffade Benny i Landvetter och samåkte med honom till Borås och nummerlappshämtningen. Inte helt oväntat regnade det i Borås. Vem hade trott något annat?!? Vi hade gott om tid på oss att greja med chip, nummerlappar och ställa fram proviant och extra kläder,  Fick även gott om tid för att tänka ut en plan. Planen fick bli att göra en "safe" och kontrollerad mara, men ändå med någorlunda fart. Sen fick det bli som det blir...

Som genom ett mirakel hade det slutat regna när ca 200 galningar släpptes iväg 09:30. En del raketer drog iväg, men de allra flesta tog det lugnt. Ingen direkt rusning i starten. Jag la mig på ett bekvämt 4:45 tempo och började tugga varv. Fick rätt snart en skum känsla i högra hålfoten, men det höll sig under kontroll och besvärade inte nämnvärt. Efter några kilometer fick jag springa ensam, men iom att man hela tiden varvde andra löpare eller blev varvad av raketerna kändes det helt ok. Enda problemet var egentligen att det var ganska lätt att falla in i samma tempo som de man varvade i de fall de bara sprang lite långsammare än mig själv.

Energiintag och dryck funkade perfekt, även så vädret. Underbart löparväder. 7grader (?) och tidvis väldigt lätt duggregn tidvis uppehåll. Precis i min smak!!! :-)

Fram till 30k gick det helt ansträngningslöst, sen började benen bli sega som de alltid blir vid 30k för mig. Jag blir då lite skraj eftersom tanken är att benen skall hålla i 6h och sänker tempot. Ganska underligt att det inte spelar någon roll om första 30k går i 4:20 tempo eller 4:45 tempo, benen stumnar precis på samma sätt vid samma längd ändå....

Sista varven innan marapasseringen börjar jag bli less då jag inser att det är 3h timmar kvar. Viker ner mig mentalt och tappar all tävlingsinstinkt. Hade det bara varit maran hade det inte varit några problem, men nu insåg jag att det bara ska fortsätta på samma sätt. Brist på målbild och planering bär nog lite skuld här....

Maran passerades på 3:26:05 tillslut, och var det utan tvivel den lättaste mara jag någonsin sprungit. Beror så klart att jag inte pressat mig alls. Efter marapasseringen unnade jag mig att byta till torra kläder och gå några km. Jag hade ju inget mer att kämpa för, även om jag gick och slöjogade sista 2.5h skulle jag ju komma upp i 55-60k räknade min mentalt trötta hjärna snabbt ut.

Försökte ta sällskap med Benny när vi träffades, för att ryckas upp lite ur min rejäla downperiod, men gick väl sådär. Svackan var rejäl, jag kände mig så grymt omotiverad. Och nu hade det börjat göra rejält ont lite överallt i muskelaturen. Vet inte hur många gånger jag tänkte hur sjukt detta var, och vilket galet självplågeri det var. Har inget minne av vad jag sagt till Benny, men jag var nog inte speciilet positiv ltill ultralopp .-)

När det var 1 timme kvar vaknade jag ur dvalan och satte upp 65km som ett rimligt mål. Nu gick det plötsligt lättare, och gångpauserna blev färre och kortare. Dessutom var det faktiskt nästan skönare att springa än att gå. Enda orosmomentet var att jag hade fått duktigt ont i högra hålfoten nu, men det var inte mycket att göra åt. Nu hade jag ju ett mål! Lustigt nog var det nog många som upplevde samma sak, för sista timmen var det nästan ingen som gick, plötsligt hade alla krafter att springa.

Insåg med 10 minuter kvar att jag inte kommer att klara 65km iom att min klocka visade ca 300m mer än officiella mätningen som jag såg vid varje varning. När slutsignalen gick hade min klocka stannat på 65.01km, som officiellt blev 64.72km. Trots allt ingen dålig debut, känner mig ganska nöjd.Hade jag haft lite mål satta och varit beredd på den mentala biten borde att par kilometer till inte varit några problem. Idag var det 70% mentalt och 30% fysiskt.

När jag tänker tillbaka så har jag fått i mig förvånadsvärt lite energi/dryck. (Kanske därför jag blev så låg? Vet iof inte hur mycket de andra stoppar i sig...)

3 energigel
3 dextrosol tabletter
1 salttablett
7 (?) små muggar vatten
5 (?) små muggar cola
ca 3dl nyponsoppa
1 näve russin
2 bananbitar


Benny satte ett nytt snyggt PB! Grattis!

Frågan är om jag kommer jag göra det igen? Tveksamt, möjligtvis för att prova komma över 70km. Men då krävs det nog några riktigt långa långpass i kroppen så man får ordning på det mentala :-)

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.