Warszawa Marathon 2014

Åkte ner med hela familjen +farmor/farfar vid torsdag lunch för kombination av marathonlöp och släkthäng. Jag P, T och H åkte in på fredagen till den nya fina nationalstadion för att hämta nummerlapp och göra stan. Perfekt väder. Mulet och ca 15grader.

 

Lördag förmiddag blev en lugn familjedag. Nu kikade solen fram och i solen var det FÖR varmt för att jag skall vara nöjd med loppvädret. Polsk TV pratade om 22 grader imorgon... inte bra!! På eftermiddagen lämnade  jag och P barnen med farmor/farfar hos släkten och åkte in till vårt superluxiga Hotell Polonia som låg perfekt ca 3km från starten. Middag på stan, jag laddade traditionsenligt upp ordentligt med två varmrätter :-) Ställde klockan på sex och försökte sova. Gick traditionsenligt dåligt.

Söndag morgon, klockan ringer alldelles för tidigt som vanligt. Vaknar och känner mig fantastisk i kroppen, förutom i magen som lever ett eget liv. Toalettbesöket bekräftar att magen är i sämsta möjliga skick, hade jag inte haft ett lopp inplanerat hade jag inte ens tänkt tanken att gå ut att springa.

Går till starten, träffar lite trevliga svenskar och danskar som får tiden att gå fort. Warszawa Marathon är ett relativt litet lopp med ca 8000 deltagare, och det märks! Ingen trängsel i startfållorna, och i min ”fålla” (3:00-3:10) är det riktigt luftigt och jag kan ställa mig vart jag vill. Gott om toaletter, som jag blir tvungen att studera närmare...

Har support/släkt utplacerad vid ca 24km, 31km, 36km och 39.5km. Passar bra när tröttheten slår in.

Starten går, och första 10km flyter perfekt. Ca 500m riktigt grov kullersten, i övrigt stora fina släta breda gator. Lite publik, men det var jag redan beredd på. Hade bestämt mig för att sikta på 3:07, men att springa första halvan lite snabbare eftersom att jag alltid tappar på slutet. Vid ca 7km tar jag rygg på två ”veteraner” som springit Warszawa Marathon 16ggr och håller ett jämt och fin tempo. Tv åker brevid och filmar och  intervjuar dessa i flera minuter vid två olika tillfällen. Det visar sig senare att hela min familj och släkt sett mig springa bakom dessa live i tv, precis innan de åkt in för att supporta på plats.

Redan nu har solen kommit upp och värmer lite för mycket för min smak. Men jag är å andra sidan extremt värmekänslig. Vid 10km dyker banan ner i en ca 1km lång tunnel. Här var det grymt svalt och skönt, hade gärna sprungit 42 km i denna tunnel. Tappar tyvärr ”veteranerna” vid vätskekontrollen runt 15km, synd, det var riktigt behagligt att bara hänga på två ryggar hela tiden.

Vid ca 19km mullrar det oroväckande från magen, men inget mer. Passerar halvmaran planenligt vid ca 1:33, har sprungit äckligt diciplinerat. Riktigt nöjd med min tempohållning så långt. Men nu börjar jag känna av magen mer och mer, och måste sänka tempot några sekunder per km. Vid 25km måste jag stanna, magen krampar något fruktansvärt. Från nu och frammåt får jag studera insidan på i princip alla toaletter som finns längs banan. Hade magen fått bestämma borde det funnit ännu fler toaletter än arrangörerna placerat ut. Loppet är såklart kört, det går inte springa. 17km skitlopp framför mig... Med betoning på skit!

Kämpar mig i mål på 3:27, med stora magplågor men i övrigt ganska pigg (men skumt nog med kramptendenser i framsida lår sista 2km trots låga totaltempot)

Finns inte mycket att säga, grymt bittert! Helvetes missnöjd, men samtidigt inget att göra åt. Målgången på stadion är mäktig, synd att det inte gällde något bara. Dessutom bra med publik sista 2 kilometrarna.

Ett riktigt bra arrangemang och bra bred fin bana men något tråkig iom det klena publikstödet. 

 

8 kommentarer till inlägget

Christian Larsson
1975 • Kållered
#1
30 september 2014 - 06:05
Aj aj aj Daniel..så synd! Men som du skriver, inget man kan göra. Det positiva är iallafall att du lyckades med planen fram tills magen började krångla..du får ta nya tag!
1975 • Torslanda
#2
30 september 2014 - 14:50
Summerar årets säsong ganska bra, en riktig skitsäsong...

Sen vet man aldrig vad som hade hänt om inte magen ballat ur, men det kändes iaf bra fram till dess. Det får man ta med sig...
Thomas Forsell
1956 • Älvstranden
#3
1 oktober 2014 - 18:40
Men du kämpade dig igenom!! Hatten av!!
1976 • Landvetter
#4
1 oktober 2014 - 20:53
Revanch på 6 timmars. 3.20 på maran och 72 totalt
1975 • Torslanda
#5
3 oktober 2014 - 00:02
Thomas: Tack! Inget annat val när släkten stod utplacerad längs i hela stan :-)

Benny: Skulle inte tro det! Glad om jag klarar 60, och tiden för maran är helt ointressant om jag ska ta mig längre än just maradistansen. Är duktigt orolig för hur min kropp kommer kännas efter typ 4.5h. Jag har ju aldrig varit igång längre än en mara... (ännu mer orolig för hur min kropp kommer att kännas dagen efter, är ju alltid invalidos efter marorna jag sprungit, här blir det förhoppningsvis en bra bit till)
Thomas Forsell
1956 • Älvstranden
#6
3 oktober 2014 - 08:11
6 timmar är kul men litem arigt, jag hade klubbkompisar i Solvikingarna som sprungit maran på 2.35 viiserligen för 10 år sedan men de gjorde fortfararande under 3 timmar, de ledde över mig halvvägs med 2-3 km, men imål hade jag sprungit 69 km och de 64.......starta inte för snabbt så löser du det elegant!!!
1975 • Torslanda
#7
5 oktober 2014 - 14:16
Jaa, skall försöka starta långsamt, men jag kan verkligen inte springa långsamt. Dels får jag en oerhört oekonomisk löpstil, dels tycker jag det är tråkigt. Vi får se hur det går :-)
Thomas Forsell
1956 • Älvstranden
#8
5 oktober 2014 - 18:50
Kan tyvärr bara hålla med, man springer bäst när man tar i , passerade förresten maran på 3.27 den gången såg jag, så de lurade nog mig också att egentligen springa för fort.......
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.