Det var inte bättre förr men det är sämre nu.

Se sådan snygg och praktiskt hätta, är det huvan till en rymddräkt? Ack nej, det är en alldeles vanlig duschmössa för barn. Sålunda skyddade vi våra små skallar mot vatten. Säkert pådrivet av Hem&Skola.

 

Tiderna förändras, ja sannerligen.

När Errol och Göte gick i lågstadiet var det tidigt 80-tal. Det riktiga 80-talet hade inte kommit till de sovande kranskommunerna utan där gick lärare ännu med velour och manchester och bärnstenssmycken. Ingen skulle någonsin vinna utan alla skulle bara delta och ingen skulle känna sig utanför. Alla fick dipolm, alla var bäst.

Det var stenciler, overhead och svarta tavlan. Var det något särskilt viktigt då tog fröken fram Flanellografen med tillhörande kardborrfigurer för bästa pedagogiska uttryck. Sen var det Pogo Pedagog på diaprojektor med tillhörande ljudband som pep högljutt när det var att byta bild. Blev föräldrarna missnöjda, då tog de upp klagomålet med Hem&skola som på den tiden hade ungefär lika mycket makt som hela tobaksindustrin har idag.

Något år senare skulle Susanne Lanefeldt komma att poppa till jympan ordentligt, både stilmässigt och rörelsemässigt men när vi hade gymnastik var vi fortfarande förvisade till plintar, ribbstolar och tjocka mattan. Då och då fick vi spela något modernt bollspel, typ spökboll men oftare var det kullerbytta i ringar eller allmänbildande folkdans.

Till gymnastiken lommade vi alltså i samlad tropp med våra sockiplast (röda till tjejerna, blåa till killarna) och Darth Vaderduschmössor, likadana för att alla skulle vara trygga och gemensamma. Ingen stack ut, vi var jämlikt fula.

Kanske är det detta som gör oss synnerligen intoleranta mot effektsökeri och märkvärdiga jävlar. Särskilt vad det gäller träning. Saker har under senare tid bytt namn. Alltså en fattar ju att det är coolare med sqats än med benböj men rörelsen är ganska lam och mesig, den kan gott nöja sig med just benböj.

En tränare känner sig säkert väldigt L.A. när hen vrålar -Jumping Jaaaacks! men oss lurar de inte. Helt vanligt svikthopp muttrar Göte då för sig själv och hoppar.
En tråkig hälspark, uppvärmningens Bengt Wahlström, har blivit det alltför creddiga heel kick och pålitliga barrpress är numera tvivelaktiga och flyktiga dips.
Räckhäv, som ju dög utmärkt på vår tid har blivit fräsiga pull ups eller chins och drag till hakan heter numer shrugs.
Prisa Gud och TV-pejlingen att utfall ännu heter utfall i dessa skymningstider när burpee har blivit vårt nya mantra.
Skit är skit och snus är snus, om än i gyllene dosor. Och även om Sockiplasten blivit en högteknologisk Nikedoja så är våra dyra Lesmillsklasser inderst inne gammal hederlig husmorsgymnastik.

 

1 kommentarer till inlägget

Agnes Zetterman
1977 • Alingsås
#1
7 juli 2014 - 12:17
Älskar't! (Men inte för att vara sån, utfall heter numera lunges...)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.