Jo, man kan köpa sig framgång och lycka!

Det sägs ibland att man inte kan köpa sig framgång och lycka. Inget kunde vara mer fel, åtminstone om man pratar om träningsprylar och skor i synnerlighet.

Allt sedan Adidas lanserade sitt nya Boost konsept har jag gått och smålurat på att införskaffa ett par för att använda på längre pass på hårdare underlag. Smålurat på betyder att man försöker rationalisera inköpet för sig själv och den enorma nyttan och det helt oumbärliga i att ha ett par sådana skor, trots att garderoben sedan länge hotat om köpstopp och utrymmesbrist. Har redan Adios och Tempo som jag trivs utmärkt i, och efter att ha förstärkt mitt behov genom att lusläsa samtliga utgivna tester på alla tillgängliga språk bestämmer jag mig förvånande nog att slå till.

Det skulle visa sig inte vara det enklaste trots besök på diverse löplabb, kliniker och andra löparinriktade butiker. Då man i tester angivit att de var små i storleken ville jag gärna prova ett par live för att se om jag verkligen är en UK11 kille eller om 10 1/2 skulle räcka som vanligt. Var de inte slutsålda så väntade butikerna på leveranser och när kunde ingen svara på. Det fick bli en chansning och när abstinensen blivit för stor klickade jag mig in på Wiggle som sin vana trogen både hade dem på lager och till ett attraktivt pris. När man ändå var där inhandlades även en cykeljacka för regn, handskar, imskydd och lite underställskläder. Det gäller att passa på.

Sedan kommer den outhärdliga väntan. Först får man snabbt och effektivt en bekräftelse på beställningen och någon dag senare även ett kollinummer som kan användas till att spåra försändelsen. Och det är man tvungen att göra åtminstone ett par gånger om dagen för att säkerställa att paketet med värdesakerna inte försvinner efter vägen. Sina "gamla" skor tittar man inte längre åt, de duger på sin höjd till att använda på prommenader eller gräsklippning.

Efter ett par dagar måste man kontrollera igen på hemsidan hur lång tid det egentligen borde ta för att få paketet hem och inser att det fattas knappt en vecka. Som ett förväntansfullt barn inför en födelsedag eller julafton skyndar man sig hem för att se om något paket anlänt. Dagar av besvikelse staplas på varandra tills hoppet nästan känns ute, men så en fuktig fredagseftermiddag står det då där. Paketet som innehåller både framgång, lycka och välmående. Andaktsfullt bär man in lådan och försiktigt avemballerar det värdefulla godset. Med en kirurgs stadiga och försiktiga hand klipper man bort etiketterna från persedlar och skor innan själva höjdpunkten skall avhandlas.

Att få kränga på sig ett par helt nya skor man suktat efter under lång tid kan i det närmaste beskrivas som en religös upplevelse och saknar motstycke i tillfredsställelse, åtminstone med kläderna på. Känslan när foten kläms in i den nydoftade och nyuppsnörade skon är som att skåda ljuset i tunneln. Man kan ana änglarnas harpor och kerubernas skönsång på avstånd och ett fånigt leende uppslukar anletsdragen. Känslan av att snarast slänga sig ut på vägen för att löpa utan motstånd mil efter mil i en aldrig sinande runners high genomströmmar kroppen och senast samma kväll måste skorna provas live.

När man sedan börjar sin jungfrurunda i sina ny bff-skor snurrar det i huvudet då man drar sig till minnes alla superlativ som testerna visat och man bokar mentalt av samtliga hitills kända fördelar med just den här modellen och skon. I ett lyckorus skuttar man fram till synes oberörd av ansträngningen i farter man förr bara kunde drömma om. Åtminstone känns det så. Känslan brukar hålla i sig i nästan en hel vecka innan de till gudars nivå upphöjda skorna raskt förvandlats till bruksföremål och jakten på nästa kick kan inledas.

Men jo, skorna var osedvanligt sköna och framkallar inga skavsår samt att de fortfarande ser attraktiva ut. Tyvärr var de inte självspringande och mina kilometertider kapades inte med den förväntade minuten, men nästa skor kanske gör det.....

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.