I väntans tider | Blogg: Jenny Fischer

I väntans tider

Biljettsläppet närmar sig. Förra veckan gick jag omkring och laddade i den här tröjan och tänkte att det var lite "good luck" över den. Det visade sig att jag hade haft fel som trott att platserna till Boston Marathon skulle släppas första veckan i september, det är först nästa vecka som är Registration Week. Ok, is i magen. För min del är det onsdag eftermiddag som gäller. Jag tänker ta några komptimmar, åka hem tidigt och bänka mig framför datorn. Hoppas nu bara att inte alla platser försvinner till de allra snabbaste. 

                       

Jag har haft målet att komma till Boston och springa i över ett år. Första steget var att komma under den kvaltid som krävs. Kvaltiderna ser olika ut beroende på kön och ålder. För en kvinna på 40-44 år är gränsen 3.45, och den tiden måste ha sprungits någon gång det senaste året. Under Stockholm Marathon nu i år bockade jag av detta första steg.

Steg två står jag nu inför, nämligen att knipa en plats. Det är fler kvalificerade som vill springa detta lopp än vad det finns antal platser. Det har alltid varit ett hett eftertraktat lopp, jag minns att min släkting Karin (som bor där) för länge sedan gjorde sig rolig över den nästan larviga hysteri som råder kring att fixa sin "BQ". Efter årets fruktansvärda attentat är trycket ännu högre, och enligt uppgift är antalet startplatser utökat pga det ökade intresset. Platserna släpps i etapper. De två första dagarna får de löpare vars tid ligger minst 20 minuter under sin egentliga kvalgräns anmäla sig. Dag tre och fyra, dvs onsdag och torsdag, är det min grupps tur. Det är vi som har en tid på minst 10 minuter under kvalgränsen. Därefter följer på fredagen de som ligger 5 minuter under (tror jag) osv. Allt under förutsättning att det finns platser kvar. AAAH! Har man väntat länge vill man veta NU hur det ska bli. Jag skickade mail till allas vår insatta M för att stilla nerverna: Vad tror du? Kommer jag med? Vad ska jag tänka på? Jag i min tur fick meddelande från en klubbkompis som också vill dit, vars brev innehöll ungefär samma som jag skrivit till M. Jag vidarebefordrade info jag fått, samt tipset att tänka på att ordna boende redan nu eftersom det kommer bli hårt tryck på hotellrum. Klubbkompisen ligger i gruppen som kan anmäla sig först på fredagen, och jag håller verkligen tummarna för att hon ska komma med. Det vore så roligt.

Så. Låt säga att jag tag mig igenom steg två nästa onsdag. Då kommer steg tre: få med familjen. Man skulle ju kunna tänka sig att tre killar på 6, 9 och 12 år skulle tycka att en resa till USA vore toppen och oslagbart. ICKE! Två av tre söner vill mycket hellre åka på sportlovssemester till Åre och bo på deras idé om himmelriket på jorden: Copperhill Mountain Lodge. (Vi har inte råd med både och). Där finns skidbackar, spaavdelning, TV-spel på rummet, lyxiga badrum, restaurangmat rakt igenom. Årets vistelse råkade dessutom av en ren slump sammanfalla med den fantastiske köttkocken Johan Jureskogs gästspel på just vårt hotell. Flygplan, mellanlandningar på Island, amerikanska frukostar med pannkakor och lönnsirap och stå och heja (och vänta) på mamma som springer ännu en tävling står sig slätt i jämförelse med denne hjälte. Mina grönsaksfobiska barn vill till Copperhill och äta entrecote och ryggbiff och leva lyxliv.

Min taktik måste här bli att avleda från själva loppet, eftersom killarna inte har jätteroliga minnen från att stå och vänta på Marathonlopp. (Jodå, jag sprang i Stockholm 2012... Och de stod och väntade). Vi kommer att göra så mycket mer, träffa människor, se platser, uppleva massa saker. Och träffa släkten, några av dem åtminstone. Min släkt kommer egentligen från Minnesota och North Dakota. Tänk Fargo : ) Men några har flyttat österut, och det är dem vi kommer att träffa nu. Och förresten; det är inte deras beslut. Ibland ångrar man verkligen sina retoriska frågor till barnen, ställda med en naiv övertygelse att de kommer att svara precis det som man själv tycker är det enda själklara.

"Killar; jag ska till Boston. Häng med nu!". Klubbkompisen tänker ta med sig sina tre barn i ungefär samma ålder, så det kan ju bli jätteroligt. Min man är med på noterna iaf, vilket underlättar. Det är så sällan vi åker på långresor. Att inte ta med sig familjen när man väl åker skulle kännas fel i hela kroppen.

En låt till killarna om de väljer att stanna hemma: http://open.spotify.com/track/5ciCKWcdTJrmqJfahigjGt (varför är det alltid så mycket roligare att sjunga stämmorna?)

Steg fyra: bestämma rutten, fixa flygbiljetter, boenden och annat praktiskt.

Steg fem: träna hela vintern och hålla mig hel.

Osv. Massor av steg återstår. Nästa onsdag vid den här tiden sitter jag vid datorn och är beredd. Dags för steg två. Håll tummarna. Och lycka till alla som tänker åka dit. Vi grejar det!

8 kommentarer till inlägget

Thomas Forsell
1956 • Älvstranden
#1
4 september 2013 - 18:04
En nybliven Morfar håller i alla fall tummarna!!
1973 • Knivsta
#2
4 september 2013 - 18:26
Åh, äntligen kom han ut!! Grattis!! : )
Tack, coach. Ibland känner jag mig säker på att jag får en plats, men jag blir samtidigt inte förvånad om det bara säger swisch på måndagen och så är allt över.
Det finns andra saker som är så mycket större.
: )
Thomas Forsell
1956 • Älvstranden
#3
4 september 2013 - 20:44
Yepp!! Man blir lätt nästan fixerad ibland när man är för fixerad vid sina mål. Men det gäller att hitta en njutbar blandning av familj och tävlingsinstinkt!!
1973 • Knivsta
#4
5 september 2013 - 06:44
Ja, så är det. Och njutbar för alla. Men känner man att man inte "får" träna eller åka och springa lopp blir man rastlös och inte lycklig själv. Det gäller att hitta balansen. (Och inte tjata hål i huvudet på dem).
Njut nu när du får hålla i lille barnbarnet. Och fira med tårta! Kram
1971 • Höganäs
#5
5 september 2013 - 09:44
Åhh, härligt det låter ändå med all planering och träning.. Känner igen mig såväl, även om det bara gällt resor till Göteborg eller STHLM.. Kidsen uppskattar inte loppen alls på samma sätt som man önskar ;) Lika bra skrivet som dom flesta av dina inlägg.. .du har verkligen talang för det Jenny.. *ny karriär* ;) Håller tummarna och tror seriöst på att du kniper en plats!!
1973 • Knivsta
#6
5 september 2013 - 12:40
: )
Dina kids behöver åtminstone inte vänta så länge på loppen, Richard ; )
Tack, vad glad jag blir.
1967 • www.sapiens.se
#7
6 september 2013 - 08:31
Det löser sig nog med plats om du anmäler dig på onsdagen. :-) Lycka till!

1973 • Knivsta
#8
6 september 2013 - 09:49
See you there, M! : )
Peppar peppar
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons