Ultrabrdo

Mot Alla Odds Barcelona Marathon 2013


I Januari fick mitt flyt i löpningen en rejäl broms. Stressfraktur! Så från att ha kört fina tusingar i 3:36min/km till 0km i månaden. Inbokat Barcelonalopp med tankar om en första riktig satsning på personbästa (Har aldrig kutat max i en mara). Till noll motivation, jag skulle behöva GÅ runt. Det är inget fel med att gå 42km inte alls. Det var bara tanken att behöva tänka om...

Så nu skulle det bli en skön weekend med bästa Linda. Allt startade helt underbart med massa kul folk och sjukt mycket löpare. Frukostjogg och laddning inför kommande dag. Sightseeing i Barca med ett gäng löpare och så mer laddning.

Dagen D. Inte nervös utan mer peppad på att få ialla fall vara med. Väl i min fålla blir jag riktigt hypernervös. Alla i min fålla är supersnabba Spanjacker*. Ihh...jag ska gå och de ska rusa. Jag ska lunka och de ska sätta PB. Hjälp! Så vad gör jag? Jag springer! Och jag fortsätter springa....och känner att gå gör ont. Så nu blev det en resa med jogg och vissa filmstopp, fotostopp, prata med publiken och peppa andra. Jag körde en underbar resa genom hela loppet. Tills passering 38km, då kom han. Julien med de vältränade spirorna. Han sa "Vamos ASA"..och snigga* mig hårt. What! Vad ville han......sen var de bara att hänga på. Vi låg tätt intill varandra. Våra armvågar gnessa i 5 fart. Korsade flera gåendes löpare och han peka vart jag skulle springa. Vinga, Vamos!!! ´De sista fyra blev snabba och roliga. Thanks Julien!

Linda satte ett fint PB och gled in på 4:45!! Hennes onda fot satte inte stopp för lite framgång.


After that? Bilderna får tala...


*Spanjacker är ett annat ord för "Snygga vältränade män".
*Snigga är ett ord för att "Dra i ärmen"









Var väl en jvla tur att de inte var Åsa som sprang...















Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.