Punka är alltid ett problem

Nu när det ev. börjar bli dags att träna ute (om vintern släpper) börjar också årets punkteringssäsong. Kommuner och vägförvaltningen är snabba att salta och grusa så fort det fryser på för första gången på vintern. Detta är ju bra....men det hade varit lika bra om dom hade lika bråttom att ta bort gruset när våren kommer.
Ibland punkar man!
                                                                 
När jag tränar så har jag naturligtvis alltid reservslang och pump med mig. Ibland har jag två slangar i sadelväskan vilket inte är fel. Planerar man in en längre tur och skulle få en punka redan efter en mil kan det vara lite surt att fortsätta hemifrån utan reserv. Naturligtvis så har man alltid en sadelväska på varje cykel man använder. Då behöver man inte flytta runt prylarna mellan cyklarna och man behöver inte vara rädd att man glömt väskan när träningsturen startat. Hålla på att ha grejorna i bakfickan när man ska ut och cykla verkar mest krångligt för mig. OK, för vissa kan det vara ett behov att ha en lätt cykel, men om grejorna ligger i väskan eller i bakfickan är nog strunt samma för vikten. Ibland hör man talas om en del tuffingar som sticker ut utan reservdäck och pump. Det tar ett tag sen kom punkan och där står dom med mobiltelefonen i högsta hugg och försöker få tag i frugan. Tur att dom inte glömde mobilen. När jag åker ut och tränar tror jag inte min fru är beredd att stå stand-by om jag skulle få en punka.
Snyggt paket under sadeln
                                                                                                                               
När vi på sjuttiotalet tränade med cykelklubben var det lag att alltid ha sin Silca pump på ramen och reservtuben under sadeln fäst med en clipsrem.
Kommer ihåg en gång va det en av killarna som kom till träningen utan reservprylar. Vi kom två mil hemifrån så punkade han....alla slog av, men då skrek tränaren, bara kör! Han får ta sig hem bäst han kan! Det blev till att gå in på en bondgård och låna telefonen och ringa farsan för hämtning. Jag kan lova att han aldrig mer kom till en träning utan reservprylar.
En gång i mitten på sjuttiotalet skulle jag ut på en söndagsrunda med klubben. Men det va ingen som ville ut för det va sån dimma. Men jag va sugen och stack ut själv. Vintercykel med rakt styre, 45x18 fast utväxling med frihjul. Bluemels plastskärmar och 27x 1 1/4" hjul och tung som bly. Jag tänkte om jag tar turen ner om Sjöbo så får jag en riktig runda på ca. tio mil! Först Lund sen Dalby och vidare över Veberöd till Sjöbo gick som en dans. Just innan Sjöbo började det pysa från bakdäcket så det va bara att stanna och plocka fram 15 mm nyckeln och skruva av bakhjulet för att byta slang. I med en slang och pumpa upp trycket och iväg. Efter Sjöbo märkte jag att trycket i bakhjulet började sjunka. Ett par minuter senare va det dags att stanna och pumpa.....100 pumptag sen va det dags att dra igen. OK, tänkte jag, det blir väl till att pumpa sig hem. 5 km.....stanna pumpa 100 tag och snabbt iväg. 5 mil hem....10 pumpningar så är jag snart hemma. Övedskloster passerades galant, nästa metropol va Harlösa. Igenom byn och vidare mot Gårdstånga. Just innan Hammarlunda small hela skiten där bak....både däck och slang och slog en riktig knut runt bakhjulet och jag på öronen i diket.
Jaha, 25 km hem....Jag såg ett hus en bit bort och tänkte, jag får ringa på och låna telefonen. Ringa på va inte så lätt för det fanns ingen dörrklocka. Jag knackade på och efter ett tag öppnade en gubbe dörren. Shit...odören slog emot mig....i det huset hade dom nog inte vädrat på 10 år. Men jag fick hyggligt nog låna en telefon och ringa efter farsan. Han svarade, jag har inte tid.... det är Stenmark på TV, du får börja gå hemåt så kör jag så fort det är slut! Det va bara till att gå...och gå. Jag höll på att frysa ihjäl. Detta va långt innan ullunderkläder va populärt. Poplin vindjacka och en fem- sex bomullströjor va det som gällde. Ni kan ju gissa hur dom kylde efter en stund! Jag hann nog gå till Flyinge innan gubben dök upp! Det första han sa, Stenmark Vann!
Varje gång jag cyklar förbi huset i Hammarlunda tänker jag på denna söndag, även om det snart är fyrtio år sen!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.