stockholm marathon 99 dagar kvar

Ja, det är bara 99 dagar kvar till Stockholm marathon!
Och jag springer... nästan inte alls.. denna vinter har varit helt klart min sämsta löparvinter sen jag började springa. Det är alldelles för kallt, mina luftrör stryper ihop sig. Jag prövar springa inne, några korta pass. Men det rosslar och piper i halsen ändå. Jag måste ju gå utanför dörren ibland. Ta mig till jobbet och så..

hittills i år har jag sprungit 44 km i januari och 35 km i februari. Det är alldelles på tok för lite träning för mitt mål 5 timmar på Stockholm marathon och jag blir livrädd när jag tänker på hur jag ens ska orka ta mig runt... På grund av omständigheterna reviderar jag därför målet. Tillsvidare är målet med Stockholm marathon att ta mig runt. Så får jag se hur träningen går när iskylan släpper taget. Det kanske går snabbt att komma tillbaka då kan jag revidera målet igen. Men jag känner att om jag låter målet ligga kvar på 5 timmar i dagsläget så kommer det kännas helt oövervinnerligt och omöjligt.
Förra veckan sprang jag 14,85 km delat på 3 pass! Denna veckan har jag inte sprungit nånting alls eftersom jag blir rosslig i halsen bara av att gå..
Så det känns inte rimligt. Och ett mål måste vara någolunda rimligt annars orkar man inte.

En vän frågade mig varför jag inte ger upp och bara lägger ner löpningen? Det är ju uppenbarligen inget för dig och dina luftrör... GE UPP LÖPNINGEN!? Det är det mest absurda jag har hört. Vadå ge upp löpningen. Det kan jag ju inte göra heller!
Jag älskar ju att springa. När kroppen håller och luftrören inte bråkar, när jag kan andas fritt utan att kännas som jag andas i ett sugrör, när jag kan röra mig fritt utan att minsta steg känns som en livsfara pga ishalkan, när jag kan springa i t shirt och korta tajts utan att behöva bylsa på mig lager på lager med kläder och ändå frysa häcken av mig..
jo jag älskar att springa, och jag längtar till våren så att jag kan få göra det igen på riktigt.
Långa härliga ljumma pass... såå jag längtar nu!

Så NEJ jag ger inte upp löpningen. Det må gå långsamt, jag må inte sätta några nya PB, men jag tar mig runt och jag ger INTE upp. Stockholm marathon är fortfarande målet. Det bara revideras lite efter omständigheterna! Så det så!

1 kommentarer till inlägget

Marcus Morin
1978 • Lunden
#1
23 februari 2013 - 17:58
Det är rätt anda! En klubbkompis i Solvikingarna som var i Stockholm i förra veckan kommenterade att ni inte har det kul på vintern där uppe! Göteborg är bättre:)!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.