Från välgödd reklam-VD till arbetslös maratonlöpare.

Inläggets rubrik är också rubriken på den lilla föreläsning jag ska göra i kväll – hur detta året blev ett förändringens år för min del. ADA, som är en del av Business Region Göteborg, har en kväll på temat ”Förändring mitt i livet”. Ett par föreläsningar/perspektiv och en paneldiskussion om att allt fler verkar stanna upp och välja att göra något helt annat än tidigare utlovas.

Jag har lagt om kursen på två plan i år:

  • börjat springa (och sedermera cykla och simma) mer än regelbundet, äta bättre och på kuppen tappa 25 kilo. Den senaste milstolpen är min maratondebut i Amsterdam i slutet av oktober.
  • sagt upp mig från jobbet som VD för den reklambyrå jag jobbat på de senaste 12-13 åren, utan att veta vad jag ska ta mig för härnäst.

Resan som ledde fram till dessa två förändringar, och hur de kanske hänger ihop, är vad jag ska berätta om. Låter det intressant är det bara att höra av sig, jag föreläser mellan varven och berättar gärna mer i ett passande sammanhang.

Ända smolket i bägaren, med tanke på rubriken, är att jag inte har sprungit de senaste 2,5 veckorna. Det känns som jag glömt hur det är att ta ett löpsteg. Jag drog på mig löparknä när jag sprang maran och har ännu inte lyckats bli av med det. Dock blir det sakta bättre och det är snart dags att ge sig ut på en testrunda. Om jag vågar. Man vill inte kasta borta 2,5 veckor av löpvila och börja om, om det visar sig att jag hade behövt en vecka eller två till.

Se hur sorgsna mina skor ser ut när de inte får vara ute och springa.

Fram till jag kan springa som vanligt igen får jag fortsätta att träna på simningen, stärka ben och bål och köra allmän rehab. I morse efter dagislämningen blev det en vända till Åby simhall. Jag var riktigt laddad efter söndagens träning med Triathlon Väst, med några nya övningar och nyvunna insikter i bagaget. Laddningen försvann illa kvickt när det visade sig vara en zillion högstadieelever där för att göra sim- och livräddningsprov. En (!) bana var möjlig att simma i. Det höll i 30 minuter sedan tappade jag sugen och satte mig i bastun i stället.

Varför ser de flesta badhus så otroligt deprimerande ut? Badlusten sjunker som en sten.

Som plåster på sim-såren ska jag nu packa upp och montera cykel-trainern som stått och dammat i några veckor. Sen ska det föreläsas!


1 kommentarer till inlägget

1967 • Västra Frölunda
#1
21 november 2012 - 13:08
Deppa inte med skorna. Köp en Air GT AS istället. Det muntrar upp!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.