Sent summerat men minnen bleknar snabbt och att avsätta en stund för en titt i backspegeln är inte fel.
2023 blev ett händelserikt löparår utan några direkta dippar men inte heller med den där klockrena fullträffen. Svårt att säga om det sett till utfallet slår 2022, det blir jämnt skägg i den jämförelsen.
Starten på inomhussäsongen blev som oftast ojämn men det ordnade snart upp sig med ett riktigt kul IVSM i Uppsala i en grymt trevlig arena. Gulden på
800 och 1500 försvarades och det blev par bonusmedaljer på det. En desto klenare vår tyvärr tack vare snubbelskada i trappan som ställde in 10k landsväg och sumpade vårformen.
Ett 800-DM med
nästpers fick igång sommarformen där det också blev premiär för
Wallanderloppet för min del. Bara 3:a i åldersklassen där efter Musse och Johan Larsson, riktigt starkt motstånd och kul att tävla bara för att tävla. Efter en annars tunnsådd sommar tävlingsmässigt var längtan stor efter VSM. Där blev tighta kamper för gulddubbel på
800 & 1500 igen och ett sedan länge efterlängtat klubbrekord på
10 000(33:18) krönte en helg där benen fick jobba ordentligt. Riktigt nöjd med den jämnt disponerade insatsen på 10 000 med ett par rejäla medeldistansurladdningar i ryggen.
Några mindre DM-tävlingar rundade av den riktiga sommaren innan årets höjdpunkt inföll på hemmaplan i september med förbättrat
svenskt rekord på 2000m. Kvällen förgylldes av att Henrik och Johan samtidigt slog svenskt rekord i sina respektive klasser. Tre svenska veteranrekord inom loppet av 6 sekunder måste vara ett rekord i sig =)
Därefter kom var
St Hans 400 med ett intressant utslagsformat som tillskott i tävlingsfloran, något oväntad seger där i ett riktigt kul upplägg. Sen följde terräng-SM där det
äntligen blev guld i den svårvunna terrängdisciplinen.
Men allt är inte prestationer. Det har blivit lite mindre fokus på tid, även om det förstås oftast finns med i tankarna på något sätt. Lite mer har jag gått på feeling och det har betalat sig bra. En distinkt känsla jag tar med från säsongen 2023 är att ha lyckats avsluta starkt i många lopp; det ger helt klart mervärde att vara någon att räkna med på upploppet :)
Kontinuiteten har också blivit snäppet vassare. Klubbträningarna har prioriterats och blivit av nästan varje vecka, främst är det korta banintervaller som får företräde men även backe och terräng har fått plats. Ovanpå det har det blivit mer tröskelträning under andra halvåret, särskilt sådan uppdelad i mindre block(4-10min i några omgångar) i vad jag vågar kalla medeldistanströskel -kortat för god effekt trots förhållandevis lågt slitage.
Mängdmässigt blev det 10-milaveckor flera gånger utan känningar av slitage och både träningstid(750+ h) och löpmängd (420 mil) redovisar mängd-pers. Den långsamma stegringen av veckomängden verkar ha givit avkastning; frånvaron av skador talar sig tydliga språk.
På det sättet fortsätter 2024 med samma mål som tidigare: pers på medeldistanserna, ha kul med medaljjakten på VSM och njuta ordentligt av ett hemma-VVM. Någon större justering blir det troligen inte av träningen mer än att försöka få in något fler kvalitetspass om slitaget tillåter.
Vi ses på banan!