KrönikaGjorde i samband med Jublieumsmaran min tredje maraton. Jag har sprungit i tre år, med resultatförbättringar för var år. Årets Stockholm marathon, med min första tid under 3 timmar hade givit blodad tand. Jag läste innan om att "det var en jobbig bana". Äsch då, visst skulle jag väl kunna ta mig under tre timmar idag med?!
Efter den häftiga inmarschen på Stadion, där jag startade i första grupp, och hamnade långt fram när vi gick in så var känslan inuti min kropp att så här många lär nog knappast ge mig stående ovationer igen i mitt liv.
13:48 och starten gick. Jag hade planerat att gå ut i 4:10/K och köra på så långt som krafterna räcker. Den första 5:an flöt på bra, dock lite för fort 20,43, men jag peppade mig med att det varit mycket utför, och att det kan vara bra att ha några sekunder tillgodo senare.
Vi passerade genom bostadsområden och mindre torg. Uppslutningen i publikleden var imponerade och för mig som göteborgare så drog tankarna iväg till Göteborgsvarvet och dess publikuppslutning längs med Kungsportsavenyn. Jag tror att leden var minst lika täta på flera ställen längs jubileumsbanan.
Den andra 5:an bjöd på en av banans brantaste backar. Vid det laget visade min Garmin på tider mellan 4:10-4:20, jag insåg att sub3 skulle bli en rejäl utmaning. Mycket trevligt med de många vätskestationerna längs med banan, de behövdes verkligen. Jag startade för första gången en mara utan vätskebälte och var därför något orolig över om det skulle räcka med den tillhandahållna servicen.
10-20K, tröttheten började slå in, och farten sjönk. Numer så fick jag nöja mig med 4:15-4:20/K. Backarna upp och ner, och upp igen gjorde självfallet sitt till, men när man har ett mål, och en ambition är det ibland svårt att acceptera att det måste gå så "långsamt". Därför försökte jag ligga på lite upp mot vändpunkten och de något så när flacka partierna dessförinnan. Vände på 1:25, och tog ½maran på 1:29:10, än fanns det hopp!
Den tidigare fartökningen jämte att jag konstant hällt vatten över mig vid vätskestationerna innebar att jag när solen gick i moln blev lite kall, och baksidan av vänstervaden blev stel. Jag försökte springa på normalt, men då så knöt sig benet. Övergick till en något märklig löpstil där det kändes som jag sprang på hälarna. Jag tänkte nu något i stil med "nu är det bara till att följfölja, skoja med publiken, och försöka ta en fin placering". Jag hade vid några passeringar av ställen med speaker snappat upp att jag låg runt 100:e plats.
Trots att mina tider hela tiden gick uppåt så tog jag löpare efter löpare. Jag kunde även se fler och fler framför mig börja gå i uppförsbackarna. För en tävlingsmänniska som mig var det perfekt drivkraft. Nu gällde bara placering. Mellan K 30-40 så blev min tid nästa 48 minuter, men jag tog 22 placeringar. Det var nog många, som likt mig själv, hade underskattat banan.
Jag slutade på 3:08:22 på full distans, 75:e plats. Min mellantid på 40,075 blev 2:58:11, och 106:e plats. Så här i efterhand är jag nöjd. Detta var mina bästa placeringar på en sådan här stor tävling. Nu blir det full laddning inför Berlin, då, då skall den ljuva 3-timmars gränsen besegras igen!
