TräningJag insåg under våren 2011 mitt behov av träffa en mental coach pga min obalans mellan min fysiska och mentala kapacitet. I juni 2011 träffade jag för första gången Terje Lien. Vårt första samtal blev ganska långt men väldigt intressant. Terje ville få en bild av mig och varför jag kommit i kontakt med honom. Samtalet var väldigt ärligt och jag kände tidigt förtroende för Terje.
Vi började prata om varför jag började springa (besegra en astma), min passion för löpningen och mitt engagemang i att sprida löpningen till andra. Jag berättade att när jag trappade upp min träning 2007/2008 så ändrades min inställning till löpning. Jag började inse att jag var "bra". Det blev nya inre krav och en ny inre dialog.
Jag förklarade hur jag lyckades bra på träning men hur det sedan låste sig när det var tävling. Min och även Terjes analys var att jag klädde på mig en negativ kostym på tävlingsdagen. Den gjorde att all min energi tagit slut långt innan jag stod på startlinjen.
Jag behövde hjälp och vägledning för att kunna bryta detta och frågade därför Terje om han kunde hjälpa mig. Jag fick inget direkt svar på min fråga utan mer ett påstående om att vi skulle jobba på att hitta lösningar och jag kände tidigt tilltro till att jag/vi skulle klara det. Det kändes befriande att träffa någon som satte fingret på problemen och fick mig att inse vissa saker. Jag kände mig motiverad, jag ville ju hjälpa mig själv. Alternativet hade varit att sluta tävla.
Jag fick med mig ett antal frågor på temat "Välmående kontra strävan – varför blev det så?" efter detta möte. Jag började ju springa för att besegra en astma och löpningen fick mig att må bra. Varför tog tidskraven över istället för den positiva känslan?
Jag insåg att jag ville återfå lusten till löpning där jakten på tider egentligen inte var jag. Jag satte resultatmål men glömde bort mina känslomål. Jag började även förstå vikten av att sprida ut mina mål på tre plan: resultat-, prestations- och känslomål. Det hade blivit lite väl mycket resultatmål på sista tiden.
Jag var helt upprymd efter vårt möte och motivationen var på topp men jag förstod att det rörde sig om träning. Slutligen var det min vilja att ändra något som skulle driva processen framåt och förhoppningsvis ge resultat.
Terjes kommentar:
Det är lätt att glida bort från den egentliga anledningen till att vi gör vissa saker. Vi tappar glädjen och lusten. Kanske fokuserar vi på felen istället för det som är positivt. Är vi bara medvetna om hur vår situation ser ut kan vi i stället påverka oss själva i rätt riktning.
Syftet med första mötet var att hitta tillbaka till grunden i varför Eva började med löpning. Vilka mål fanns då och hur ser målen ut idag?
