TräningJag älskar den där känslan. När det är så där jobbigt att hjärnan spelar dig ett spratt för varje steg du tar. När hjärnan likt djävulen sitter på ena axeln och ber dig lägga av. Jag älskar den känslan för den har inte lyckats slå mig en endast gång sedan jag började springa. Jag älskar min idrott.
Jag är inne på mina andra "säsong" som löpare. Det hela började hösten 2009 (Tack Mats för inspirationen). Jag var inne i en stor livsförändringsfas. Vägde för mycket och ville göra mig av med det mesta. Det har gått bra. Det har faktiskt gått över all förväntan. Började på 104 kg. Väger idag 78.
Varför Lidingö?
Jag ville springa där redan under min första säsong men en höftskada som inte ville ge med sig satte stopp för det hela. Det smärtade mer än själva skadan. Sedan förra året har jag gått och väntat på att anmäla mig och tack vare klubben så ska jag med i år. Björnstorps IF tränar jag med och tävlar för. Vi har jävligt skoj ihop. En sjukt duktig coach i Arne Mårtensson. Som inte bara motiverar. Han har en tendens att få en att springa bättre. Smartare.
Jag ser Lidingö som årets main event. För min del handlar det egentligen inte om att klara det på en viss tid. Jag vill bara göra det. Om det sen blir en bra tid eller ej, det får vi se. För trots allt så finns förutsättningarna där.
Träningen på vägen dit består av väldigt mycket kuperad löpning. Det är pass som sträcker sig allt från 9 till 27 km och det är svårt att beskriva den omgivning jag har omkring mig. Det är svårt för att det är så enastående vackert. Havsleden som går från Landskrona ut till Glumslöv, ibland via Rydebäck, Fortuna strand och Ålabodarna, uppför den underbara sundsviksbacken (mäter 1050 m). Hela tiden upp och ner. Ibland platt. Väldigt korta stunder. I övrigt intensivt upp, segt upp. Hårt.
Ett annat ställe där jag gärna rör mig är Söderåsens nationalpark. Det är liksom min "bakgård". Nu bor jag ändå ca 15 minuter ifrån med bil. Söderåsen brukar jag springa på med min kompis Lanie. Där är det på sina ställen värre kuperat än Havsleden. Mycket värre. Ibland skulle jag vilja säga att det är en lutning värre än det är på Balder på Liseberg.
Jag tycker om att springa kuperat med andra ord. Här hemmavid i Svalöv så finns det inte så mycket platt mark heller. Tillsammans med Åkessons så nöter jag kilometrar även här. Väldigt mycket. Ibland springer vi distans, ibland springer vi snabbt. Ibland tar vi det bara allmänt lugnt och stilla och njuter av Svalövs sköna gator.
Det finns dagar då jag springer långt och ensamt. Men med mig har jag alltid mina löparkompisar, svettbröder. Mina hjältar och mina idoler. Dom är alltid med även om de inte är med fysiskt. Det är dom som inspirerar mig till ett bättre, hälsosammare liv. Det är dom som gör mig till den jag är. Det är via löpningen jag förlänger mitt liv varje dag som går.
Lidingöloppet kommer bli väldigt intressant. Dels för att jag aldrig har sprungit där. Har ingen som helst press på mig eller någon gammal tid att slå. Jag vet däremot att förutsättningarna är dom rätta. Jag har bra med tid att träna på inför loppet och upplägget är sedan ett par veckor givet. Två tunga "bergspass". Intervaller med Björnstorp och därimellan distans. Träning sex av sju dagar. Ibland två gånger om dagen. Det känns som att jag är på god väg. Mellan all träning, jobb och en himla massa bloggande så ska det också hinnas med och springa en del tävlingar. Livet som löpare är väldigt enkelt och naket. Livet som löpare är väldigt tillgängligt och alla kan göra det. För vågar en före detta tjockis ge sig på Lidingöloppets backar så kan alla oavsett målsättning klara av att ta sig i mål.
Jag hoppas att alla som finns där ute och som läser detta på jogg.se ser på sin träning med lika mycket glädje som jag gör. Och skulle det vara som så att ni känner att det ibland är tungt. Att det inte går som ni vill. Så kan ni kontakta mig. Jag lovar att motivera, engagera och entusiasmera er till rolig träning igen.
Mitt namn är Senad Suhonjic. Jag är 26 år gammal och jag älskar min idrott. Väl mött där ute.
