ReportageDet började med en anmälan till Amsterdam marathon (Oktober 2011).
Jag anmälde mig ett år innan för att ha gott om tid för förberedelser. Eftersom jag bor i Amsterdam kändes det som det naturliga loppet att springa. För springa långt var tanken. Ett uppvärmningslopp för att känna på stämningen och hur det är rekommenderades. Kollade efter ett 10km lopp i närheten och hittade ett tjejmilslopp sponsrat av Rosa bandet i Rotterdam några månader innan maran. Perfekt att sponsra cancerfighten tänkte jag och anmälde mig.
Förberedelser bestod i flera träningar i veckan, mestadels på löpband men även terräng vissa dagar. Med ett kontorsjobb på heltid och även heltidsstudier som topp på det tager man vad man haver i träningsväg. En rosa outfit i juni och med en stöttande partner gick jag in i arenan där start och mål var. Det holländska gurglandet har jag vant mig vid, men när en karl kom fram till mig och hjälpte till att fästa nummerchipet på skosnöret hängde jag inte med på vad han sa. Tacksam för hjälpen dock.
Just innan startskottet i det rosa startfältet hade jag satt in mina in-ear lurar och iPod shuffle hängde tryggt på höften. Någon Holländsk tjej bredvid mig var exalterad över min "nya mp3-spelare". Så gick startskottet, jag stod och väntade minuter innan folk började röra sig framför. Det var ingen organisation kring var man skulle stå med hänsyn till snabbhet, men det gick hyfsat.
Loppet gick genom en park och vi hade turen att just så pass slippa undan regnet som hängde i luften loppet igenom. Varannan km fanns vätska i form av antingen vatten eller energidryck i pappersmuggar. Drack tre gånger under hela loppet och energidryck bara en gång, men lyckades slänga hälften i ansiktet eftersom jag vägrade stanna. Diverse tanter sprang om mig, men det gjorde mig mer glad och hoppfull än nånting annat. Höll ett relativt lågt tempo eftersom tanken var att känna efter mycket och ta det försiktigt, men då jag kom till 5km och insåg att jag låg på 35 min redan så ökade jag. Vid några stationer stod snubbar och dansade och applåderade för att peppa tjejerna. Asfalt med lite backar. Två ambulansfall. Astma-andning hela vägen efter 5km. Men körde på.
Mål på 1:05:50, spurtade i mål. Och just det. Sen var det prisutdelning och lotteri. Alla deltagare fick varsin lott genom nummerlappen. Guess what. Jag vann ett av de sista priserna. En sprillans ny rosa cykel. Minst sagt nöjd med dagen.
