"Vi överlevde ännu en vinter"

TävlingsberättelseJag vaknar med sömndruckna ögon av att solens strålar slukar mitt rum denna frostiga lördagsmorgon i början på april. Idag är det racingtime som gäller och jag stiger upp med mer entusiasmen än om det vore jobbet som väntade denna dag. Efter en ordentlig frukost med bl.a. smörgås med överdrivet mycket kaviar (man vill ju inte riskera kramp på grund av saltbrist..) beger jag mig ned mot tåget med min racingcykel. För en gångs skull är jag i god tid, hinner köpa en onödig modeblaska innan jag slår mig ned på tåget och ler nöjt mot mig själv i tågfönstret och gratulerar mig själv över att jag faktiskt hann borsta tänderna innan jag åkte hemifrån och slapp ta med mig tandborsten på tåget. ”Du kanske borde prioriterat att borsta håret istället, ditt rufs-troll" inflikar min spegelbild till svar.

En uppvärmning senare börjar mitt kaxiga jag tvivla över klädvalet som består av shorts då solen vägrar titta fram och ett 6 gradigt lite smått blåsigt Göteborg inte direkt vittnar om att våren faktiskt är här. ”Äsh, när loppet väl är igång är det inget man tänker på” intalar jag mig själv och gör mig redo för start som är vid en gräsplätt i Skatås motionscentral.  

När startskottet smäller rusar löparna iväg likt hästar som släpps ut på grönbete efter en lång vinter i spiltan, över gräset och ned mot grusvägarna och fortsättningsvis runt Delsjön nere kring de välpreparerade grusvägarna i Skatås. Flåset blandas med adrenalin och även om det är jobbigt njuter jag av att slippa hålla utkik för var jag sätter fötterna varannan meter med risken att halka på en isfläck. Släng dig i väggen vinter 2013, du är för länge sedan bortglömd. Den friska skogslukten fyller mig med styrka och toppas av hejjarrop ifrån publiken utspridda längs banan.

Upp och ned i grusbackar löper vi men för övrigt är årets första ”Terränglopp” hyfsat flackt och känslan av att springa utomhus ger alltid en sådan frihetskänsla.

Med 50 m kvar till målet försöker löparen bakom mig spurta om vilket gör mig peppad till att öka en smula så att jag kan slå honom med en halv sekund och slänga mig i gräset efter mål för att hämta andan. 

En prisutdelning senare är jag en rödbetsjuice rikare och helt okej nöjd med tiden 39min 24sek efter ett par ganska sega veckor. Jag ser fram emot ljusare dagar och kvällar, lukten av nyklippt gräs, sommarmorgonar, fågelkvitter, mjölksyra, bonnebränna efter löparshort, snabbdistans svala sommarkvällar och vägen till att bli en bättre löpare allteftersom värmen återvänder och den enda vägen leder framåt. 

Bra jobbat löparsverige, vi överlevde ännu en vinter.

1 kommentarer till artikeln

1968 • Degerfors
#1
10 april 2014 - 08:43
Gött att det käns så bra!
Man skall aldrig vika ner sig i en spurt!!

Bra jobbat.
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.