Foto: Jonn Leffmann

What does the fox say?

KrönikaEn helt vanlig mycket tidig morgon, och ett helt vanligt träningspass. Det är höstlovsveckan och stormen Simone har precis dragit över Skåne. Fortfarande ligger kottar, grenar och vägpinnar längs vägen, inget konstigt med det. Men efter en kilometers löpning ser jag ett par gula ögon i ljuset av pannlampan, tänker först säga ”hejsan kissemiss” då jag har för vana att prata med de flesta djur jag möter längs mina rundor. Då kommer ögonen rusande mot mig! 


Det känns som om hjärtat ska stanna, varg!! Har haft en del sådana här i trakterna under de senaste åren. Men så registrerar jag att det är ett mindre djur det rör sig om. Men vad är det som gömmer sig bakom de där ögonen? Jag drar upp till full effekt på pannlampan och ser att det är en räv som anfaller mig!

Räven är ju vanligtvis ett skyggt djur som håller sig undan och slinker oftast iväg innan den syns, så jag blir lite förvånad. Men eftersom jag brukar möta allehanda djur så gör jag som jag brukar göra. Klappar händer och skriker och så är det med det, räven vänder om och så gör även jag. Fortsätter helt enkel mitt pass som om inget hänt.

Men ganska snart hör jag något bakom mig, vänder på huvudet och där kommer räven bakom! Så jag tvärnitar och tänker på att man inte ska försöka fly från anfallande djur. Gäller det även rävar? Återigen klappar och skriker jag lite, men den här gången stannar bara räven och tittar på mig. Alltså får jag anfalla den. När jag springer mot den så hoppar den ner i diket och stannar, precis som om den väntar på mig. Jag provar att springa iväg igen men då upprepas proceduren. Räven kommer efter mig.

Vid det laget börjar jag tröttna på det hela och jagar efter räven ut i skogen. Så fort jag vänder mig om, ja, då kommer räven efter igen. Så tillslut ser jag inget annat råd än att ringa hem till sambon och säga till honom att komma med bössan så att jag kan komma vidare, tiden rinner ju iväg! Men när sambon kommer med bilen och håller på att plocka ut bössan (ja, det är vår mark så vi har rätt att skjuta) inser räven att det klokaste är att smita iväg.

Med detta kunde den här historien varit slut. Men tyvärr inte, för idag en halv vecka senare så ligger räven där i diket igen! Den påbörjar ett anfall men som väl är så kommer det några bilar på vägen och skrämmer bort den.

Och frågan var ju "wath does the fox say?". Mitt svar är att den här räven inte sa ett ljud!

12 kommentarer till artikeln

Lars O
1978 • Sandviken
#1
8 november 2013 - 09:04
Det låter som att räven vill ha en kompis. Låt den följa med...
Markus Avén
1960 • Linghem
#2
8 november 2013 - 11:38
Rävar föds på våren och efter att deras mamma tagit hand om dem i två månader så får de börja söka sin egen föda under hennes överinseende. På hösten drivs ungarna iväg och de blir då ofta väldigt förvirrade eftersom de för första gången ställs inför situationen att skaffa ett eget revir. De måste själva både hitta en plats som ingen annan räv ’pissat in’ samt lära sig att försvara den.
Ibland är de revir de väljer inte så kloka och de har inte alltid koll på vem de ska försvara den mot.

För några år sedan upptäckte jag att jag hade en räv springande bakom mig. Den sprang snett bakom mig i ca två kilometer. Jag gjorde om rundan vid samma tid några dagar senare. Jag såg räven på samma startplats även då men den valde då att inte hänga med på rundan.
Eventuellt är detta följa-john-beteende också relaterat till den trygghet rävungarna har känt tidigare då de hänga efter sin mamma utan att behöva ta ansvar för vare sig destination eller vägval. Föl och lamm kan uppträda på samma sätt.
1952 • Varberg
#3
8 november 2013 - 14:56
För ett antal år sedan hade vi en räv på östra golfbanan som kom ut på 13:e green och snodde golfbollar som träffat rätt. Greenen ligger i en uppförsbacke så det var varken lätt att hinna dit eller se det ordentligt om man spelat in från 150 m. Räven sprang snabbt långt in i skogen och gömde dem väl :-)
Jonny Boysing Ottosson
1959 • Sibbhult
#4
9 november 2013 - 10:59
Kul Historia. Men man förstår ju att de måste känts lite obehagligt.
1968 • Kållered
#5
9 november 2013 - 11:38
Spännande!

Men dom göteborgare måste jag bara undra om det inte borde heta "rävir" istället för "revir" i detta fall? ;)
Jonny Boysing Ottosson
1959 • Sibbhult
#6
9 november 2013 - 12:49
Hehehehe :)
Thomas Persson
1972 • Blentarp
#7
9 november 2013 - 12:51
Tänkte ni döda räven eller använda bössan för att bara skrämma den?
Maria Olsson
1973 • Kristianstad
#8
9 november 2013 - 13:01
Tyvärr finns här mycket räv, så för att minska risken för rävskabb behöver antalet rävar decimeras. Och med tanke på att räven under flera dagar uppehöll sig jäms en hårt trafikerad väg så innebar den även en trafikfara. Så bössan var avsedd för att skjuta räven om läge fanns....Men om det lugnar kan jag tala om att räven lever om den inte har blivit påkörd, för jag har inte sett den sedan mitten av den här veckan. Och de sista gångerna jag såg den låg den bara och tittade på mig och brydde sig inte om att följa med.
Jonny Boysing Ottosson
1959 • Sibbhult
#9
9 november 2013 - 13:21
Så mycket som du tränar Maria,Förstår jag att Räven tröttnade till slut :) :)
Claes Lund
1954 • Järfälla
#10
9 november 2013 - 21:39
Det finns för många joggare i skogarna så fram med bössan och decimera dessa! Nej naturligtvis inte det finns plats för både joggare, löpare och rävar i skogen, låt den leva.
Alexander Kjäll
1979 • stockholm
#11
10 november 2013 - 17:13
Skönt att höra att du inte lyckades döda den.
Malin Johansson
1980 • Alingsås
#12
10 november 2013 - 21:03
Säker på att den anfaller? Kanske bara en social liten typ? :)
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.