Törstig i Kuressaare

Mad dogs and Englishmen go out in the midday sun... och så jag. Trettio grader på termometern, men min bror hade hyrt cykel och skulle följa med som vattenlangare med två liter vatten i cykelkorgen så det skulle nog gå bra ändå tänkte jag. Men nästan genast vid start stannade han och kollade på en "intressant staty" medan jag fortsatte, och sen var han vilse (noll lokalsinne). Det visade sig att han hade tagit vägen som går i nordostlig riktning i stället för vägen österut. Så efter flera telefonsamtal kom vi fram till att det bästa var att han väntade vid korsningen vid 13 km för att inte bli mer vilse i pannkakan, medan jag kämpade vidare i hettan. Det gick förvånansvärt bra ändå tack vare det måttliga tempot. Men visst var jag törstig så det räckte och blev över när vi möttes, en halvliter vatten sänktes ganska så omgående innan vi fortsatte tillsammans tillbaka mot staden. Testade en fartökning till maratempo under fyra km efter 18 km, funkade riktigt bra när det gick att dricka ofta. Efter 24 km kände jag ändå att värmen tog ut sin rätt och jag fick pausa i fem minuter i skuggan under ett träd innan de sista kilometerna avverkades. Tillbaka på båten tog jag bara av skor och pulsklocka innan jag kastade mig över relingen för årets skönaste dopp!