Varvetmilen Helsingborg - Helsingborg

Första milloppet på två år. Jag hade nästan bestämt mig för att inte springa fler millopp efter skadan 2015 och för att det är så fruktansvärt jobbigt. Men efter en bra vintersäsong och bra form bestämde jag mig för en vecka sedan att göra ett försök och se om jag hade kapacitet att slå mitt pers från 2015 på 39:10. Under uppladdningsveckan kändes det bra med snabbdistans i tisdags och bra fart på trehundringarna i fredags, så jag bestämde mig för att göra ett försök att slå pers. En liter rödbetsjuice gick också ner under lördagen.

Jag kom i god tid till starten, snackade med lite folk och körde tre km uppvärmning med 3-4 stegringslopp. Ställde mig långt fram i startfältet och tänkte försöka ta rygg på Jens Lundberg så länge det gick. Det blev dock ganska trångt i starten och jag hamnade efter 40 min-ballongerna som Erik och Simon sprang med. Tappade därför Jens ganska snabbt. Sprang förbi ballongerna innan första kilometern och höll bra fart. Insåg redan efter ett par kilometer att jag gått ut för hårt. Mjölksyran började samlas på och redan innan första varvet började jag tänka på att bryta. Tappade mer och mer tempo mellan km 4 och 7 och var tvungen att gå några korta sträckor. Bra pepp och hejarop från publiken fick igång mig igen och de sista tre gick lite fortare igen, men pb kunde jag fetglömma. Krigade mig i mål på 40:55, som visserligen inte är en dålig tid men ändå inte vad jag hoppats på.

Nu blir det fokus på lugn distans några veckor, så får vi se om det blir nya tag till Springtime. Det är trots allt härligt att vara skadefri och kunna springa!