JANUARI så blev det

Januari skulle bli en bra upptakt för året, betydligt bättre än tidigare år vad gäller distanslöpningen. Under hösten hade jag fått en del varningssignaler och som tjockskallig löpare ignorera man och 'springer igenom' svårigheter, känningar och ev skador av mindre mått. Inte logiskt alls men mitt i den drivna träningen landar man lätt där. Bara lite överträning, ja då har man tur.

Nu fick jag hjälp att tolka signalerna, aldrig fel att lyssna på andra.
Hos sjukgymnasten fick jag ett program som jag bara ville gråta åt. 72h vila mellan löpningarna!!!! Löpning endast torsdag och söndag för att träffa klubbens träningar. SG antydde att de egna tåhävningarna jag gjort var bra men i alldeles för liten skala. Dock kunde jag starta direkt i fas två, inte helt kört. Det skall gå på ca tio minuter, alla set i rad utan egentlig vila emellan. 3x4x15
- på två ben i trappa
- på två ben upp, bromsa på ett ner
- sviktandes, explosiva utan att hoppa
- sittandes och för att få någon effekt behövs en vikt eller person i knät
Hade ju bara kört de excentriska själv så med det nya programmet fick jag träningsvärk, rejält.
Löpningen då? Kändes fjantigt att bara springa 2km så jag fick göra något vettigt med den korta sträckan. Jo jag frågade just om farten på löpningen eller tex om hoppträning var negativt. Nej det är helt ok men ett pass får vara intervall och det andra skall vara sammanhängande.
OK måste ge det en chans
Det har gått väldigt bra med små störningar och bäst av allt inget problem med det vi skall motverka. Smärtan kring fotlederna som trol är en typ av överträning/belastning och kan bero på den ökning i löpning jag gjorde 2016 april fram till Lidingöloppet.
Vid återträffen så innebar resultatet att jag gick vidare till fas tre i tåhävningar vilket innebär vikt på axlarna vid tvåbens och sittande. En betydlig ökning av belastningen och ny träningsvärk på posten. Jag älskar träningsvärk=jag har tränat och det ger något.
Denna vecka skulle det vara två löpningar på 7km men i förra veckan fick jag en sträckning på just intervallerna. Lite konstigt att efter fem varv progressivt (1km), stegring på 200m, intervall 180, 150m så springer vi 120metarn och med tjugo meter kvar så nyper det i höger vad. Så pass hårt att resten av träningen avbryts. Efter vila, känna av läget och diskussioner så är den nog liten, bara en blödning. Något kroppen hanterar med vila och genomblödning. Nu är det tisdag och känslan är bara latent, jag kan mkt väl ge mig ut och springa.
Är det bara en ordentlig kramp?
Jag satsar på det och tänker springa på torsdag, dagen innan längdhoppet på IVSM. Sedan följer tre grenar lö och sö. På måndag vet vi resultatet

Trots läget skall jag vara nöjd med januari
The Long Game gäller. . . hehe men då ingår 20-40 tävlingsstarter och många PB