Löpning Träning 17 inlägg 7000 visningar

Avvrådd från att springa

Patric
1985 • Norrland
#1
17 september 2017 - 10:38
Gilla
Hej!

Min sambo är gravid i vecka 22, och har hittills haft en komplikationafri graviditet. Innan graviditeten sprang hon ca 6-8 mil i veckan och tävlade framförallt på halvmaraton distansen.

Fram tills nu har hon sprungit ca 4-5 ggr i veckan runt 1 h per ggn. Nu har hennes barnmorska avrådit henne från att springa med risk för eventuella komplikationer efter graviditeten så som framfall, inkontinens och bäckensmärtor.

Någon som har mer erfarenhet av detta? Är risken stor?
Irene
1968 • Åstorp
#2
17 september 2017 kl 11:04
Gilla
De tre sakerna du skriver där är tre vanliga komplikationer efter förlossning. Hur mycket löpningen påverkar är helt omöjligt att säga för man vet ju inte hur det skulle vara om man inte sprang. En stark bäckenbotten är a och o. Det går att hitta övningar på nätet och vi kvinnor kan behöva tänka på detta lite till mans.
Monica Carlsson
1971 • Partille
#3
17 september 2017 kl 13:55 Redigerad 17 september 2017 kl 13:56
Gilla
Absolut ingen aning för egen del med egna erfarenheter, men här är en tjej som sprang långt in i graviditeten och väldigt snart efter barnet, och verkar funka hur fint som helst. En del kroppar har nog inga problem. Värt att läsa, försöka få kontakt?
http://www.runnersworld.se/blogs/josefineantonsson/index.htm
http://www.runnersworld.se/blogs/josefineantonsson/att-springa-lopp-i-nionde-manaden.htm
Kinsei
1974 • Malmö
#4
17 september 2017 kl 14:12
Gilla
Jag sprang hela mina graviditeter, dock mycket långsammare än tjejen ovan. Jag tycker ändå att Irene sade det bra, att de nämnda problemen är vanliga och att man inte vet på förhand vem som drabbas. Jag har dock aldrig sett något vetenskapligt stöd för att det skulle vara vanligare bland dem som springer/tränar.

Jag vill också rekommendera boken Exercising Through Your Pregnancy av James F Clapp. Den har några år på nacken, men är en av få böcker som bygger på forskningsläget och inte på tyckande. Den tar upp både fördelar (många) och risker (få under en normal graviditet).

I slutändan måste hon ju själv bestämma om hon vill lita på sin barnmorska (som kanske saknar erfarenhet av träning), skaffa en second opinion eller tänka och känna efter själv.
Birgitta Wallenborg
1964 • Moheda
#5
17 september 2017 kl 14:33
Gilla
Jag tycker att hon ska känna efter själv. Det som känns oskönt eller obekvämt är nog smart att undvika eller göra på ett enklare och mindre påfrestande sätt. Lovisa Lofsan Sandström och Jessica Almenäs pratade ganska mycket om det i sin pod Träningspodden när Jessica var gravid. Klart värt att lyssna på.
1986 • Hyltebruk
#6
18 september 2017 kl 11:42 Redigerad 18 september 2017 kl 11:46
Gilla
Kan vi inte bara komma överens om att vi ska sluta skuldbelägga gravida kvinnor för allt möjligt?

Så länge det känns bra så är det ingen fara! Sedan ska träningen givetvis anpassas till graviditeten, men det brukar kroppen sköta själv. En brukar sällan vara sugen på ett maxat intervallpass när magen börjar skumpa upp och ner i takt med löpsteget.

Jag tycker det i sammanhanget är viktigare att föra fram att förlossningsskador och skador i samband med graviditet är väldigt vanligt och att man inte vet vad som gör att en del kvinnor drabbas och andra inte. Att hålla igång träningen under graviditeten brukar i regel underlätta återhämtningen efter förlossningen och göra att det är lättare att komma i form igen efteråt, om man nu önskar det.

För min egen del fanns det inte på kartan att ta ett enda löpsteg under mina graviditeter. Jag fick ont och mådde illa om jag bara rörde mig. Jag var i stort sett stillasittande från v. 15. DET är inte fördelaktigt, ur någon aspekt.
http://mammamage.se/springa-under-graviditeten/
Oldboy
1952 • Danderyd
#7
18 september 2017 kl 12:24
Gilla
Vad jag förstått är både styrka och kondition värdefullt att ha med sig vid förlossningen. Utan att veta mer misstänker jag ju att barnmorskan är av den sort som intalar sig själv och gärna andra att det inte är bra att springa, i alla fall inte mycket. Så lyd inte rådet utan att åtminstone höra med sådana som har mer kunskap om detta, exv enligt tipsen här i tråden. Och naturligtvis lyssna på den egna kroppen.
Åsa
1978 • Tyresö
#8
18 september 2017 kl 19:44 Redigerad 18 september 2017 kl 19:46
1 Gilla
Den trista grejen med framfall, så vitt jag förstått, är att det inte finns så mycket varningstecken eller att man kan märka att det är på väg eller så. Med andra ord är det en svår grej att köra enligt devisen "känna efter".

Personligen skulle jag fortsatt att träna men följt rådet att inte springa, helt enkelt för att jag skulle vilja minimera risken för problem med min kropp. I långa loppet är ju några månaders löpuppehåll ingenting, men kroppen ska man ha med sig länge. Finns massor av anekdoter med folk som sprungit maraton en månad efter förlossning blabla, men det är just på anekdotnivå och jag skulle inte vilja chansa.

Det går att träna massa andra saker förutom just löpning. Många bekanta till mig har t ex kört spinning under graviditeten och tyckt det funkat jättebra. Styrketräning, etc.
Irene
1968 • Åstorp
#9
18 september 2017 kl 19:49
Gilla
#8 du har helt rätt om framfall. Plötsligt bara händer det. Många har inte känt något innan eller enbart känt en skavande känsla i underlivet några gånger.
Ingrid Bergh
1956 • Pixbo
#10
19 september 2017 kl 12:53
Gilla
Crosstrainer och cykel är bra alternativ.
Walker67
1947 • Växjö
#11
20 september 2017 kl 10:16
Gilla
Min syster gick ut i trädgården och grävde efter en av sina graviditeter, vilket hon har ångrat efteråt.
Oldboy
1952 • Danderyd
#12
20 september 2017 kl 15:29
Gilla
Ursäkta en som är amatör och man men en googling ger vid handen att framfall orsakas av för svaga slidväggar och utlöses av krystning (eller av att ta i kraftigt i alla fall).
Förebyggs genom att stärka muskulaturen i bäckenbotten och slidan (och vad det kan finnas för muskler i närheten).

Kan inte förstå hur lugn löpning försvagar slidväggarna. Kan däremot begripa att grävning kan utlösa skadan.
Sen kan det för somliga finnas anledning att inte springa, som foglossning, uttänjda ligament eller att stötarna känns eller att det blir för tungt osv. Men framfall? - har svårt att få ihop det.
1986 • Hyltebruk
#13
20 september 2017 kl 15:40
1 Gilla
Jag håller med dig Oldboy. Jag kan förstå att man inte ska belasta svag, utsatt och ovan muskulatur genom att plötsligt börja träna något man inte tidigare gjort. Men att bibehålla den träningsform som kroppen är van vid, med fokus på att bevara (inte förbättra) formen ter sig som positivt i min värld.

Min högst personliga erfarenhet är att bäckenbottensmuskulaturen förstärks av löpning, inte försvagas. Sen finns det givetvis betydligt bättre träningsformer om det är just fokus på bäckenbotten en vill ha, ffa efter en graviditet.
Kinsei
1974 • Malmö
#14
20 september 2017 kl 16:02
3 Gilla
Det är också skillnad på under och efter en graviditet! Efter en förlossning är bäckenbottenmusklerna uttänjda, och då finns det allanledning att få ordning på dem innan man börjar hoppa studsmatta eller springa (eller gräva).

Jag vänder mig lite mot resonemanget att man kan väl ändå avstå, "det handlar ju bara om några månader" osv.. Under graviditet är det många saker man råds att avstå, som alkohol och mögelostar och annat. Jag gillar inte när avståendet ska sträckas ut till en massa andra saker "för säkerhets skull", som något glas vin under amning eller vad det nu kan handla om. Oftast som ett rent moraliserande över att kvinnor har andra intressen än babyn eller att det skulle vara ett motsatsförhållande. Man är gravid i 9 mån, sedan ska man avstå saker för bebisen i ytterligare månader och sedan ska man kanske skaffa ett eller två barn till. Det blir många år utan löpning och ost och vin!

Därför tycker jag att det är viktigt att råden är faktabaserade. Vissa saker finns det grund att avstå från (som sup dig inte full när du är gravid). Med träning är det inte så svartvitt. Det beror på bakgrund, förutsättningar och intensitet. Har man inte sprungit förut är det inte rätta tiden att börja. Har man svårt att ta det lugnt eller lyssna när kroppen säger i från är det kanske läge att göra ett uppehåll. Har man ont, låt bli. Men om man mår bra och fortsätter med det man gör i lagom takt skulle jag aldrig kunna argumentera för att man skulle avstå för någon ospecificerad (inte dokumenterat ökad) risk för att drabbas av en vanlig komplikation.
1983 • Alingsås
#15
20 september 2017 kl 16:04 Redigerad 20 september 2017 kl 16:04
Gilla
Jag sprang under båda mina graviditeter och mådde bra av det. Använde ett bäckenstödsbälte efter vecka 25 någonstans och höll tempot på en behaglig nivå. Barnmorskan jag träffade under min andra graviditet springer mycket själv och tyckte bara att det var positivt att jag höll igång så länge det kändes bra!

Jag upplevde att jag återhämtade mig väldigt snabbt efter båda graviditeterna och förlossningarna, vilket ovan nämnda barnmorska påpekade att kunde ha med all träning att göra.

Så, som alltid, handlar det väl om att lyssna på kroppen och göra det som känns ok - och alla är olika!

Hoppas att din sambo mår bra och vågar springa lite till om det känns ok! :)

(jag har skrivit en del om det här, om hon vill läsa, mest 2014 och 2016 då jag var gravid http://www.ultrarunsinthefamily.com)
Irene
1968 • Åstorp
#16
20 september 2017 kl 16:49
Gilla
#12 Det är inte enbart förlösta kvinnor som får framfall. Vi kvinnor har tyngdlagen mot oss vilket försvåras av lyft eller upprepad tyngd nedåt. Barnets huvud trycker konstant nedåt efter en viss tid in i graviditeten. Det är därför många gravida kvinnor kissar på sig utan ansträngning. Gungande nedåt under graviditeten t ex genom löpning gör att barnet trycker framförallt mot slidväggarna (där en eller båda kan trilla ner) men också mot tarm och blåsa. Många tror att framfall enbart innefattar själva könsorganet men urinblåseframfall är också vanligt. Även tarmen kan falla fram.
1981 • Östersund
#17
21 september 2017 kl 00:03
Gilla
Bästa är nog att ta rådet som barnmorskan gav och möjligtvis fråga om alternativa träningsformer. Springa har hon säkert all tid i världen att ägna sig åt efter förlossningen. Men men, i slutändan så gör hon ändå som hon själv vill och känner för! Hoppas allt går bra!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.