Jag är ingen träningsmänniska! Eller?

Klart du ska prova, men skynda lite lagom långsamt i början så inte du åker på småskador och/eller tappar sugen.
Bättre att bestämma sig att ha lite tålamod och börja bygga upp löpvanan och skallen med enkla program av den här typen: http://iform.se/traning/lopning/5-km-lopprogram/lopprogram-spring-5-km
Känner du dig i bättre form, hoppa direkt in några veckor längre fram i det program du väljer, och ligg kvar på samma veckodos 2-3 veckor istället. Är du redan i hyfsad form=kondis kanske det känns segt att ta det "för lugnt" när du är peppad. Men som sagt, glöm inte att det kan vara lite annan belastning på kroppen att springa än att gå!

Heja dig!

Jag är 45 och "normalvikt", gjorde typ samma ryck, typ en gång per år i flera år började jag om, det höll 2-4 månader åt gången... men nu har jag kört ett helt år!
Jag är inte särskilt snabb, kommer ner på kring 6 min/km i snitt, det går liksom aldrig fortare. Men jag börjar kunna springa långt, med mina egna mått. Nu uppe i ett långpass/vecka, 15 km/90 minuter. PLus ett pass med nån typ av intervall och en vanlig lufs. Och så vanliga promenader som utfyllnad. Absolut inget märkvärdigt jämfört med "riktiga löpare!... men jag är nöjd!

"Jag är ingen träningsmänniska! Eller?"

Kolla på serien Gympaläraren (SVT Play) så kommer du att bli superpeppad att visst vara en träningsmänniska.

Risken är väl att du blir FÖR peppad... Spring kort och bara varannan eller var tredje dag, är mitt tips. Man är ju inte 19 längre även om man tror det...

Skriv om hur det går!

Jag är inte heller någon träningsmänniska, AKA de första 32 åren i mitt liv rörde jag mig så lite det någonsin var möjligt. Sen började kläderna sitta lite trångt, och någonstans runt min 33:e födelsedag började jag träna. Jag var fortfarande ingen träningsmänniska, utan träningen var bara något jag gjorde eftersom jag inte ville äta mindre än jag gjorde men ändå inte ville behöva köpa större kläder.
Efter ett halvår anmälde jag mig till mitt första maraton, som jag sprang ett år senare. Idag har jag sprungit tre, och tränar 3-6 gånger i veckan.

Fast jag är fortfarande ingen träningsmänniska ;)

Eller så är jag det numera. Jag är bara väldigt överraskad över att det blev så. Jag har ingen träningsbakgrund, jag har verkligen ingen talang, jag har alltid hatat att springa. Det tog LÅNG tid att komma så långt att jag kunde springa utan att gå, och ännu längre innan jag började tycka att det var skönt och roligt att springa.
Nu är jag där. Jag opererade en fot i januari och har inte kunnat springa sedan dess. Jag borde säkert inte göra det än, men i morse sprang jag en kvart på löpbandet. Kroppen ville verkligen springa, så jag tänkte att jag kunde ju prova. En kilometer bara, tänkte jag. Men så var det ju så skönt, och jag var mitt i en bra låt. Okej, tio minuter. Två kilometer. Bara tills låten tar slut (det kom ju nya bra låtar hela tiden!). Efter 15 minuter tryckte jag resolut på Stopp, men hade lätt kunnat fortsätta. Foten gillade det inte, men resten av kroppen njöt. DEN känslan. Den förstod jag aldrig förut. Att det kan vara skönt att springa? Omöjligt. Eller?

Investera i ett par sköna skor, och en riktigt bra sportbehå. Det blir MYCKET roligare då :) Ett Flipbelt och hörlurar som inte halkar ur öronen om du gillar musik. Löpning är ingen materialsport per se, men dunsande telefoner, skavsår och flaxande kläder förstör lätt det roliga. Sen kör du, men ta det riktigt lugnt. Var inte rädd för gåpauserna, de försvinner av sig själv så småningom. Sikta kanske inte på att springa varje dag, utan 3 gånger i veckan eller så - blir det mer är det en bonus, men om du bestämmer dig för att springa varje dag och missar en dag är det lätt att ge upp.
Jag tror det bästa är att inte göra en så stor grej av det, utan försöka hitta glädjen i löpningen!

Ja, eller så anmäler du dig till ett maraton. Det funkar också som motivation ;)

Lycka till!

Nu har det gått ett par månader, och vet ni vad? Jag ÄR en träningsmänniska! Jag ÄLSKAR min löpning!!! Springer lugnt och inte långt, men springer varje dag. 4 km vardagar och ca 6 km per dag när jag är ledig.

Efter 2,5 månader började jag springa i branta uppförsbackar och då fick jag för första gången problem. Ont i höftleden. Slutade springa i uppförsbackar och vilade helt i 11 dagar (Jösses vad jag saknade det!). Nu har jag börjat igen, väldigt lugnt. Várannan dag och bara 4 km. Jag går i uppförsbackarna, eftersom min kropp uppenbarligen inte gillade det.

Det känns bra att springa nu och jag får inte ont i höften. Men jag får dock lite ont i ena ljumsken. Det stör dock inte speciellt mycket, men jag är så rädd att det ska bli värre och göra att jag måste vila igen, eller skada mig så att jag måste sluta eller hålla upp en längre tid. Men det känns egentligen bara lite precis i början av passet, sen känner jag inget. Kan jag köra på? Kan man köra så länge det känns okej (även om det gör lite lite ont ibland) eller ska man sluta så fort man känner minsta lilla smärta??

Lite dynamisk uppvärmning, innan passen, kanske kan minska skador/ömhet vid din löpning?

Finns nog en uppsjö på nätet av hur en sådan uppvärmning kan kombineras. Dessutom är löpartidningar fulla av "bästa uppvärmningspasset". Bläddra igenom någon årgång på biblioteket.

Stretchoch foamroller på stela muskler mellan passen har hjälpt mig.