28 mars 2015 kl 17:10
Redigerad 28 mars 2015 kl 17:11
Jag får ofta frågor om löpteknik t ex från kollegor eller ombeds visa/hålla löppass ibland och jag brukar alltid säga att löpning är det naturligaste i världen och att alla kan springa och att det effektivaste sättet att lära sig springa ännu bättre är att springa mer, ju mer/oftare/längre vi upprepar en rörelse, ju effektivare blir den. Det gäller löpsteget likaväl som en golfsving, en backhand i tennis, hantverkare, t ex en snickare med hammare i handen o s v o s v eller t ex en kontorsråtta och bloggare som jag som kan skriva de här raderna med alla tio fingrar utan att behöva titta på tangentbordet en enda gång :-) .
Jag tror de flesta av oss dock kan vara överens om att det finns vissa gemensamma nämnare i ett effektivt eller "korrekt" löpsteg. Dessa är:
-Avslappning! Många ovana löpare kämpar och tar i under joggingturen, vilket gör att löpsteg och hållning blir allt annat än avslappnat!
- En relativt hög stegfrekvens för att undvika inbromsningen som stötbelastningen som sker vid ett alldeles för lång steg.
- En stolt, rak hållning där vi inte sjunker ihop.
- Armar som rör sig i rörelseriktningen utan att pendla in för mycket framför kroppen och korsar mittlinjen vilket skapar onödig sidorotation i överkroppen.
Detta rörelsemönster kan absolut övas in genom att både "springa medvetet", fokusera på de här detaljerna under t ex vanliga, lugna distanspass men också till viss del genom löpskolningsövningar om de görs regelbundet.
Att du Mikael (#4) intar en något annorlunda position i debatten ser jag inte som konstigt. Du har ditt fokus på medeldistans, 800 och 1500m och därmed farter som den vanliga motionären sällan eller aldrig är i närheten av. Här blir behovet av både korrekt löpteknik och nödvändig styrka och spänst mycket större jämfört med en motionär som siktar på lite längre sträckor, för att överhuvudtaget komma ner i de här höga farterna! Jag märker själv att just dessa faktorer begränsar mig när jag t ex springer i farter under 3 min/km.