Löpning Skador & Rehab 6 inlägg 8418 visningar

Irriterad knäsena/Allmän uppgivenhet om tillvaron.

Roger Mård
1984 • Uppsala/Jumkil
#1
28 april 2013 - 23:24
Gilla
Hej alla! Jag får först och främst be om ursäkt att mitt första inlägg här blir ett rakt igenom gnäll inlägg.

Jag har precis lyckats komma igång med min träning igen. Eller ja hade kanske är ett bättre sätt att uttrycka sig.

Tänkte bara ta bakgrunden: Jag var aldrig en aktiv människa som yngre, visserligen skogspromenader med familjen men när det fanns tvspel och moppe så ville jag inte anstränga mig längre. Så vid mönstringen så hade jag ca 40kgs övervikt och naturligtvis en frisedel. Lyckades med promenader och bättre kost gå ner dessa 40 och ligger idag på en vikt om 90 kg på 189 cm. Detta är lite drygt 10 år sen och jag har väl pendlat upp och ner lite i vikt men aldrig mer än runt 5-6 kg. Sen kom det småbarn och allt med träning fick ligga åt sidan.

Har ett fysiskt jobb med mycket krypande och klättrande så jag har mycket gratis motion där. Vi har även obligatorisk friskvård 1 timme i veckan vilket antingen är spinning eller bodypump liknande pass.

Förra året gick jag en löparkurs och blev frälst, lärde mig att landa mittpå foten och enligt löparcoachen gick det riktigt bra. Hade en väldigt lång period utan löpträning och sen i vintras läste jag om vinterlöpning. Att vara ute och bygga konditionen redan innan våren då alla andra ska ut.
Sagt och gjort skaffade ett par Ice Bug Heros och ett skönt underställ och gav mig iväg ut. Sprang 2 ggr i veckan en sträcka om 3 km.
I lite drygt en månad gjorde jag detta, jag var alltid noggrann med uppvärmning och tar alltid i ordentligt när jag stretchar.

Sen började jag på lördagar springa 6 km för att känna på. Kände mig frisk och stark hela tiden. Spelade ingen roll om det var -15 och snöstorm jag gav mig ut och kände mig stark som en urmänniska. Konstant var jag i ett lyckorus kom på mig själv med att springa och le. Ingen musik ingen tidtagning bara jag och rundan framför mig. Det var ju snö eller is som jag sprang på och jag var nogrann med att försöka landa mitt på foten.

Sen gav jag mig på 1 mil på lördagen, märk väl att jag fortfarande sprang 3 km på vardagar. Då började jag känna smärta i knäna, en diffus känsla det spände på något konstigt sätt, mer i vänster än höger men dock i bägge knäna.
Min löparcoach är även naprapat så han tittade på knäna och märkte inga fel i knäled eller dylikt.
Fortsatte löpa de korta distanserna för det kändes ju bra när jag sprang bara efter eller för det spände. Sen en lördag när jag hade tagit mig 8 km började jag känna "spännet" i vänster knä när jag sprang. Avbröt direkt gick hem och bokade tid hos naprapat. Inga fel i knäled och möjligtvis ett löparknä blev diagnosen. Fick stretcha mot löparknä men ingenting hjälpte. Detta var i slutet av februari. Har inte löpt en meter sen dess.


Går sen en månad tillbaka hos en sjukgymnast som informerade mig om att jag är för svag i höger knä/höft och antagligen lagt mer vikt på vänster knä när jag har löpt omedvetet, kan också vara en kvarleva från övervikten. Så nu kör jag knäböj och höftlyft varje kväll samt stretchar ut framsida lår så hårt jag kan. Känns bara som det inte händer någonting.

Nu har det gått snart 2 månader och jag börjar ge upp allt hopp om att någonsin få springa igen, kanske är drastiskt jag vet men ändå.

Det spänner i bägge knäna ungefär lika mycket, går jag uppför trappor eller tar i ordentligt känns det som om låren blir stumma. Det känns som om benen stretar emot när jag anstränger mig. Känner samma smärta/spänning när jag sitter och cyklar eller kör cross trainer så ingenting kan få mig att bevara min kondition.

Nu har jag återbesök hos sjukgymnasten 30:e april och ingen förändring kommer att märkas. Jag har inte tillräckliga problem för att bli sjukskriven, men livskvalitén blir lidande.
Har försökta läsa på om hopparknä och löparknä och nämnt det men det är ingenting som nån har hittat på mig och jag försöker att inte goggla mig sämre än vad jag egentligen är. Men nu börjar hoppet om att springa en meter på hela sommaren lämna mig och antagligen hösten också.

Ursäkta att det blev långt och gnälligt men jag är bara så uppgiven.
Jag antar att det är mitt eget fel, trodde att jag var starkare och mer förberedd än jag var. Men är man periodare och med mer pannben än träningsanlag så går det väl såhär.
Vad tror ni? Ska kräva röntgen? Gå till ortoped istället?
Märk väl att jag bara sprang i två månader innan jag la ner helt.

Nåväl allting kanske bara släpper på tisdag morgon vad vet jag.
Staffan Flodquist
1963 • Stockholm
#2
29 april 2013 kl 00:01
Gilla
Jag misstänker att du har börjat springa för långt för snabbt. Även om du har musklerna och konditionen så måste senor och ligament få tid på sig att vänja sig vid den påfrestning det innebär att springa. Är ingen naprapat eller läkare men av vad du har skrivit så låter det som klassiskt fall av att ha för bråttom.

När du har blivit bättre så börja med ett kom-i-gång-program som ger kroppen en chans att hinna med utan att skadas. Kan kännas tråkigt med en så lång start men det lägger grunden för att du ska kunna fortsätta springa skadefritt. Titta på: http://www.c25k.com/ för att se ett typiskt program för nybörjare.

Lycka till!
Magnus
Stockholm
#3
29 april 2013 kl 07:34 Redigerad 29 april 2013 kl 07:34
Gilla
Vid löparknä (smärta på utsidan av knäet) handlar det oftast om att man har stela muskler på utsidan/framsidan av låren, så att antingen köra hård massage på låren för att få bort dessa stelheter eller införskaffa en foamroller kan hjälpa som du använder enligt nedan:
http://www.runnerslife.co.uk/uploads/Simon_Jones/news_items/contributors_pics/knee-stretches-foam-roller-1.png

En PET-flaska fylld med vatten funkar lika bra.
Roger Mård
1984 • Uppsala/Jumkil
#4
29 april 2013 kl 20:14
Gilla
Tack så mycket för pepp och råd. Ska helt klart klassa ner mig som nybörjare och börja om från början om jag någonsin återhämtar mig.

Jag har ju dock ingen smärta i utsida knä. Utan det är nästan som om jag stretchar framsida lår. Går jag upp för ett gäng trappor så blir benen stumma långt innan flåset kommer upp. Draget jag har i bägge knäna är konstant. Även om jag sitter eller står.

Sjukgymnasten har sagt att jag ska stretcha framsida lår hårt och vänta ut det. Det som hon kallar en irriterad knäsena. Försökt googla lite men jag har inte fått ut något vettigt utav det.


Ska absolut testa petflaskan.
Tack för hjälpen.
Frida
1981 • Göteborg
#5
30 april 2013 kl 11:09
Gilla
Har du inte fått något ordentligt rehabprogram? Byt sjukgymnast!

Vad som än brister behöver du förmodligen bättre styrketräning än knäböj och höftlyft utan belastning (om det är vad du gör).

Jag fick ett rehabprogram för mitt hopparknä av min sjukgymnast. Det är två timmar tung benträning i veckan, och en halvtimme av lättare övningar (med gummiband och trx) varje dag. Många skador kan man dessutom träna försiktigt med trots att det gör ont (en hel del rehabträning ska faktiskt gör ont) så att det spänner i knät innebär inte automatiskt att det är dåligt.

Som sagt, se till att få en riktigt diagnos och instruktioner om hur rehab ska gå till och hur mycket/på vilket sätt det får resp inte får göra ont under tiden.
Roger Mård
1984 • Uppsala/Jumkil
#6
30 april 2013 kl 23:50
Gilla
Hej! Är riktigt intresserad av yoga och annan rörlighet. Det är otroligt spännande vad man kan göra bara med kroppsvikt. Ska ta och kolla igenom videon. Är helt med på att nästa gång jag sätter igång ska det byggas långsamt. Klassa in mig som nybörjare och börja om helt från början. Inte börja springa för att få kondtion och sen låta resten följa med.
Jag har idag varit på återbesök hos sjukgymnasten och vi diskuterade fram att det antagligen är irriterade knäsenor pga av överansträngning.

Jag ska nu i stort sett vila mina ben och ha de så mycket som möjligt fullt utsträckta i ca 20 dar. Inte gå ner på huk eller stå på knä(detta rimmar väldigt illa med mitt yrke så vi tror att detta försenar min återhämtning). Jag ska fortsätta stretcha men försöka sträcka knäsenorna så lite som möjligt.

Har ingen smärta som går att härleda och när de drar och sliter och pressar på knäna så känner jag ingen smärta varken hos de två sjukgymnasterna jag har varit hos eller min naprapat.

Mina knän är starka och stabila enligt dem. Så det är lite förbryllande, de brukar normalt inte ordinera vila men på mig biter inte mycket tydligen.
Jag ska ge det 20 dar till sen får jag väl fundera på sjukskrivning.

Tack för tips och råd, tar till mig allt på resan mot löpningen igen.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.