Löpning Skador & Rehab 28 inlägg 38029 visningar

Stumma vader

Daniel Lindholm
1977 • Älvkarleby
#1
11 februari 2013 - 21:57
Gilla
Hej

Jag har problem med båda mina vader. Ju mer jag springer desto mer stum blir jag i vaderna, det känns som att jag springer med ett par träben. Efter 6-10 km känns det bättre men att börja springa är inte alls roligt. Till slut måste jag ha längre träningsuppehåll för att komma tillrätta med problemen.

Det började förra våren när jag började att träna inför Göteborgsvarvet och Sthlm maraton. jag började året att springa i ett par Kayano som jag fått utprovat på Löplabbet eftersom jag pronerar.
Efter Göteborgsvarvet blev det inte ett löppass förrän i slutet av juli, korta lugna pass med sikte på Nice marathon som jag förövrigt sprang. Fick massage flertalet gånger från sommaren till november innan Nice marathon och samma visa, mycket hårda/spända vader, bytte förövrigt till ett par 2170 utprovade på löplabbet efter sommaren. Fick ihop 77 mil under 2012, drygt 40 under 2011, målet är iaf 100 mil 2013.

Nu har jag satt igång träningen igen och känner direkt att vaderna blir stela/stumma. Jag försöker stretcha vaderna enligt Malin Ewerlöfs rekommendation, http://www.booff.com/attachment/files/10330/Malin_Ewerlofs_stretchingprogram.pdf

Vad kan jag göra för att slippa detta? Har ni några tips?
Målet är att kunna öka träningen och springa Frankfurt marathon i höst men de återkommande tvingande uppehållen gör att jag tvivlar.

Kan det vara fel skor? Klena vader?
I november så var jag till Löplabbet igen för att prova skor, och då blev jag rekommenderad att köpa ett par neutrala skor eftersom jag inte pronerade. Så jag har gått från ett par Kayano till ett par cumulus (dock har jag inte sprungit i de senare än).

/Daniel
< < < 1 2 > > >
Dana
1965 • Helsingborg
#2
12 februari 2013 kl 08:48
Gilla
hade precis som du, efter benhinnorna började det göra ont i vaderna. väntade ett par dagar(3-4)tills smärtan var över och sen ut igen....tills jag blev trött och arg. det jag gjorde var att jag vilade bara en dag och sprang på efter det. konstigt nog dagen efter kände jag ingen smärta i vader!:) sedan dess gör jag som så springer en dag, vilar dan därpå springer efter oavsett om det gör ont eller inte. det funkar för mig. man ska hitta den tidpunkt då musklarna är utvilade men inte blivit "kala" om du förstår vad jag menar?
Elin Bengtson
1983 • Stockholm
#3
12 februari 2013 kl 11:08
Gilla
Jag har hört att kompressionsstrumpor kan hjälpa mot stumma vader och problem med benhinnorna, jag har själv aldrig haft problem men springer alltid i kompressionsstrumpor - och det är rätt skönt.! Det låter som om det är en s.k "gubbvad" du lider av.
Madeléne
1985 • Västervik
#4
12 februari 2013 kl 11:20
Gilla
Jag har också problem med mina vader men tycker faktiskt att det blivit aningen bättre sedan jag började med kompressionsstrumpor (både under och efter träning). Om det faktiskt fungerar eller bara är placebo (jag hade rätt höga förväntningar) spelar för min del ingen roll, kanske värt att testa även för dig?
Daniel Lindholm
1977 • Älvkarleby
#5
12 februari 2013 kl 18:32
Gilla
Jag har kompressionsstrumpor varje pass och har haft det över ett år. Jag vet inte om det fungerar men för jag har fortfarande ont i vaderna, det hade ju kunnat varit sämre utan. Problemet är att smärtan inte försvinner efter 3-4 dagars vila utan jag måste iväg och få ett par omgångar massage innan det blir bättre.
Ska läsa på om "gubbvad"!
Leonard
1981 • Hovet
#6
12 februari 2013 kl 18:38
Gilla
Hej Daniel!

Min spontana reaktion var vila, men du skriver att det inte försvinner även efter 3-4 dagars vila. Hur är det när du vilar en längre period och bara löper säg ett lätt pass i veckan?

Tanke nr två är skor och om du har neutralt steg men har löpt i Kayano så kan det ha inverkan, men förmodligen i kombination med något annat. Får du samma problem oavsett vilket underlag du springer på?
Daniel Lindholm
1977 • Älvkarleby
#7
12 februari 2013 kl 18:59
Gilla
Jag har också funderat på skorna! Springer jag med för mjuka skor eller för hårda? Både kayanon och 2170 är väl bra dämpade mängdträningsskor. Jag har även testat springa med Asics Nimbus, men de var för mjuka, jag tycker att löpkänslan försvann (dock så använder jag de som vanliga skor).

Jag springer mestadels asfalt men även lite grusvägar och har väl inte märkt av någon skillnad.
Efter det längre uppehållet jag hade i somras så tog jag det försiktigt i början för att skona vaderna. Men vid ökad träning så blir de väldigt stumma och det behövs massage. Har haft linnement på vaderna när jag springer.
Leonard
1981 • Hovet
#8
12 februari 2013 kl 19:15
Gilla
Kayano och Nimbus har samma dämpningsgrad då det är i princip samma ska fast den ena för pronation och den andra för neutral. Skillnaden du upplever måste förmodligen komma från löpsteget när du inte har pronationsstöd längre.

Vad har du för isättning, är det framförallt häl eller framfot/mellanfot?

Är du van vid att springa på asfalt så ska det nog inte ha så mycket med saken att göra (det är oftast knän och höfter som det känns i). Är det mycket kuperat där du springer?
HR
1972 • Stockholm
#9
12 februari 2013 kl 19:32
Gilla
Cumulus är ganska snälla skor så de kanske kan hjälpa dig en bit på traven men skorna är bara en bit i pusslet.

Vaderna är mycket stryktåliga men om man börjar springa mycket och inte är van så finns det alltid en risk att man vaderna kroknar.

Jag skulle föreslå en lite annan approach och kika på omgivande muskulatur och rörelseapparaten i stort.

Det beror inte alltid på vaderna _i sig_utan kan lika gärna bero på en muskulatur runt sätet eller liknande som inte kopplar på som den ska och därför överlåter delar av rörelsen åt andra - fel - muskler = vaderna tar stryk.

Detta beror inte alltid på att man är "svag" i musklerna men längre tids stillasittande arbete och bilkörning till och från jobbet leder till att man inte kopplar på muskulaturen i löpning som man ska och kroppen får kompensera med fel muskulatur under hela eller delar av en rörelse.

Detta gäller även elitidrottare som kan se ut som anatomiska planscher men som ändå inte lyckas utföra en del mycket enkla rörelser utan att använda fel muskler då de tappat "rekryteringsförmågan" och det kan vara rörelser som helt vanliga människor kan utföra korrekt.

Jag vill inte namnge någon med det finns alltså framgångsrika och extremt vältränade idrottare i absolut världselit som inte kan göra ett par enkla saker som de flesta av oss gör utan problem. Mycket frustrerande för dem och en ögonöppnare också. De kommer förstås oftast ganska snabbt över de problemen med riktade övningar och i det fallet jag närmast tänker på så gick det (tror jag) på någon månad. Den personen hade svårt att ta att hen hade en svaghet men fick det bevisat med ett enkelt test.

Exakt vilka muskler som kan spöka till det för dig kanske jag kan ta reda på (jag kan inte dem tillräckligt bra) och jag har haft snarlika besvär. I mitt fall var det en blandad cocktail med strama och försvagade hamstrings, svag vänster gluteus medius, förtvinad vänster vastus medialis och låsningar i höger quadriceps som påverkade knäleden. Och sist, men inte minst; vaderna, som ofelbart krampade ihop efter 15km.

Trots det gick det att springa på och att pressa milen ett par minuter under 40 min i somras - framåt hösten gjorde jag en periodisk kostomläggning som medförde onödigt extra slitage, sämre återhämtning samt tappade muskler och efter att ha sprungit mig starkare fram till dess och rehabbat ytterst lite så fick jag en återgång till "sämre form" muskulärt och uthållighetsmässigt.

Min behandlingsterapeut som efter ett par månader konstaterat god muskeltillväxt konstaterade efter den perioden att jag tappat muskler och undrade vad jag höll på med.

Så nu börjar jag om lite igen och tror fan att vaderna småspökar igen som lök på laxen. Men nu vet ju jag vad jag ska göra och räknar med att vara fullt återställd till våren igen.


HR
1972 • Stockholm
#10
12 februari 2013 kl 19:43 Redigerad 12 februari 2013 kl 19:43
Gilla
Det faktum att du tvingas till träningsuppehåll är ett möjligt tecken på muskelobalans, men inte nödvändigtvis muskelsvaghet. ;)

Eftersom jag aldrig haft problem med benen under löpningen i mitt tidigare löparliv och jag har rätt breda fötter så skyllde jag vadproblemen på "otränad" i första fasen och när jag kom upp i fart började jag skylla på skorna när vadproblemen inte släppte.

Så jag provade sko efter sko efter sko (första skon var Cumulus) och trivdes bra i Saucony Kinvara men när jag började få problem i dem också så skyllde jag på skorna igen - nu var jag ju snabb igen och kände mig stark.

Efter kontroll av rörelseapparaten hos Naprapat så konstaterades flera svagheter - se listan i övre inlägget.

Lite riktad styrketräning och fortsatt löpande fixade biffen till slut vad gäller vaderna. :)
Daniel Lindholm
1977 • Älvkarleby
#11
12 februari 2013 kl 22:06
Gilla
Jag springer nog mest med hälisättning. Jag skulle tro att när jag gör ett pass med mer fart så landar jag mer på mellan/framfot, dock har jag inte gjort så många pass...än!
Och det är mest platt där jag har mina löprundor.

Henrik - intressant det du skriver! Kontorsjobb och 1.5 timme i bil varje dag! Styrketräningen är obefintlig för mig men jag kanske måste börja med det. Jag får nog ta och slå upp de muskler du nämner!
Jag får dock inte problem med kramp i vaden när jag springer utan det är när jag ska igång som vaden är stum och då är det som att springa stelbent. Men när jag blivit varm kanske efter 5 km så blir det bättre. Men även efter en löptur så är vaderna stumma/hårda.
Karl Avedal
1976 • Kvicksund
#12
12 februari 2013 kl 22:57
Gilla
jag känner igen detta från när jag började springa mer intensivt och längre sträckor. Då fick jag ofta problem med att båda vaderna krampade och blev väldigt spända efter ca 500 meter till 1 km. Sedan blev det värre och värre, tills jag kommit ca 3 km, då vaderna sakta brukade börja mjukas upp lite igen. Kom jag väl över tröskeln brukade vaderna till slut kännas helt bra.

Ibland krampade det för mycket och gjorde för ont för att jag skulle komma över tröskeln och få förbättring. Ibland kunde jag stanna, massera vaderna för att mjuka upp dem, och sedan springa vidare.

Efter att ha fortsatt springa så försvann dock problemet. Efter att ha haft problemet ett tag blev det ganska plötsligt snabbt bättre. Jag tror att det var viktigt att jag inte tog något träningsuppehåll utan istället kämpade på och vande kroppen vid belastningen och tränade upp vaderna (utan att för den delen springa genom någon extrem smärta). Jag inbillar mig att ett träningsuppehåll skulle ha försenat förbättringen.

Mest tränade jag genom att fortsätta springa, men började också med lite tåhävningar.

Nu känner jag i princip aldrig av vaderna, mer än om jag ouppvärmd springer brant uppför, men det är nog fullt normalt.

Jag började också med kompressions-vadskydd, men är inte övertygad om att de hjälpte med just detta. Jag märkte ingen tydlig korrelation mellan förbättring och när jag använde dem.

En sak som talar mot att det skulle vara fråga om en muskelskada, såsom en muskelbristning (som man brukar avse när man talar om lekmansdiagnosen "gubbvad") är att det du får samma symtom i båda vaderna. Det känns inte jättesannolikt att du skulle fått precis samma muskelbristning i båda vaderna, samtidigt.
HR
1972 • Stockholm
#13
13 februari 2013 kl 10:17 Redigerad 13 februari 2013 kl 10:20
Gilla
Karl: jag tror inte Daniel har en muskelbristning. Han har nog en återkommande överansträngning och en av anledningarna till att det återkommer är antagligen muskelobalans. Ett par nya skor kan tillfälligt skifta/avlasta problemet men det kvarstår och brukar komma tillbaka med ökad mängd/belastning.

En del personer har den lyckan att de faktiskt springer sig friska och med varierad löpning (och kanske annan träning men inte en uttalat riktad träning) så hittar kroppen tillbaka till rekryteringen av de rätta musklerna och man passerar "tröskeln" och kanske slipper problemen helt. :)

Vi andra får kämpa lite med en del enklare basövningar för att koppla på igen - ofta krävs det ganska lite. Min rehabträning mäts i mycket små enheter; minuter snarare än timmar. (skäms)

Daniel: om du redan vid hälisättningslöpning känner av vaderna så är nog "hela paketet" lite stramt. Allt beror på hur långt gånget det är och för egen del hade jag ju knappt känningar innan milen var avklarad utan det kom runt 13-15km där min kropp inte längre orkade kompensera.
Eller efter snabba intervaller = hård belastning. Ett hyfsat löpsteg har jag efter många år i bagaget men det kan inte hjälpa mig i det här fallet.

Jag sprang mig starkare - det gör man ju per automatik om man tränar - men trots det så kom krämporna igen och skillnaden kunde vara att vissa veckor kände jag ingenting (och trodde jag var hel igen) men nästa vecka så kunde det komma tillbaka.

Även om man känner sig frisk och stark på annat så kan man ha muskelobalans - det är snarare mer vanligt än det är ovanligt nuförtiden. Jag har börjat träna upp ett öga för det nu så jag kan se det på en del andra men min sambo (Naprapat) är grym på att plocka ut felställningar/obalans på idrottsmän och kvinnor samt dansare - alltså utan att göra testerna.

Testerna är ofta enkla men MYCKET avslöjande då man isolerar muskelgruppen under rörelsen så du inte kan fuska med fel muskelgrupp.

Får man det förklarat och kan jämföra en idrottare på TV med en annan i samma gren så kan skillnaden vara uppenbar. Då undrar man hur jäkla bra den som har muskelobalansen skulle kunna bli om den personen blev kvitt det. :)

Typexempel:
Det finns en MMA-stjärna (George St Pierre) som tränar med proffsboxare och världsbrottare samt är mycket duktig inom sin sport och som driver ett hårt träningsprogram som heter Rushfit - men han klarar inte ens att göra utfall med kettlebells utan att tappa balansen - då kanske du kan förstå att man kan vara extremt vältränad och ändå ha en muskelobalans. Så känn dig inte ensam. Även Bo E (f.d. svensk maratonmästare) hade en muskelobalans under sin aktiva period. Det känns ju lite coolt nästan då att jag slänger in Henrik Rundgren i sammanhanget; mannen med muskelobalans. Precis som Bo E och G St Pierre. Jag känner mig nästan sportig då.

Jag hittade inte länken till videon där St Pierre står och svajar med riktigt dålig balans med kettlebells men om jag gör det kan jag länka. Han är extremt mycket starkare än mig men var lika sopig som jag efter min skada i balans när det gäller utfall.
Annelie
1971 • Skövde
#14
13 februari 2013 kl 10:20
Gilla
Daniel: Värmer du upp innan du springer? Eller drar du i väg med full fart? Testa att värma upp med först lite tåhävningar i trappan, sedan varva lugn, lugn jogging med gång de första två kilometerna. Lite spänst hopp, några korta stegringslopp på kanske max 50m. Och sedan börja springa "på riktigt".

Jag kan uppleva att jag blir stum och får träningsvärk i vaderna under vissa perioder, särskilt om jag springer mycket i VFF efter ett upphåll med noll-drop-skor. Men den bästa lösningen brukar vara lugn löpning tillsammans med massage och tåhävningar för att "få igång" muskeln igen.
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#15
13 februari 2013 kl 10:23
Gilla
Djup massage är mitt tips.! Det är svårt att göra på sig själv, så att rulla vaderna över en fylld petflaska är ett bra sätt. Korsa benen och rulla en vad i taget. Det gjorde brutalt ont för mig den första tiden, men gav bra resultat efter ett tag. Lycka till!
1977 • Eskilstuna
#16
13 februari 2013 kl 12:42
Gilla
@Henrik, jag förstår att det kanske kan vara olika muskler som kan ge samma symptom, att vaderna får jobba extra mycket, men du har kanske några exempel med tillhörande övningar för att stärka just de musklerna?

Oftast när det pratas om trötta vader som krampar så brukar myter om vätskebrist och magnesiumbrist komma på tal. Det här är nog första gången som jag hör/läser något som ändå skulle kunna vara mina egna "problem" på spåren.
Jan Selander
1956 • Matfors
#17
13 februari 2013 kl 13:52
Gilla
Jag har haft problem med vänster vad tränar med balans platta eller balanserar på ett ben,cirka3x3 minutr dagen känner mig starkare både vader och fotleder
HR
1972 • Stockholm
#18
13 februari 2013 kl 14:18 Redigerad 13 februari 2013 kl 14:23
Gilla

Henrik #16
ska stämma av med min sambo samt orienteringslandslagets Naprapat och återkomma. :-)

Annelie/Gabriella: ni ger bra exempel på symptomlindrande åtgärder; massage, nedkylning etc ger ju återhämtning och känns skönt. Tåhävningar stärker vaderna men det gör bara att man kanske ger dem en lite bättre chans att orka längre trots felställningen.

Mjukstart är också bra för ansträngda muskler men så länge som grundorsaken ligger kvar så skjuter man bara upp problemet - dvs man kan slippa det vissa pass men efter ett hårt/långt pass är man där igen.

Tusen tåhävningar till trots. Detta för att vaderna tvingas utföra en extra uppgift med avlastning pga muskelobalans. Vilket KAN vara enkelt att åtgärda både sett i tid och med ganska enkel träning. :-) Roligt? Nä, jag gillar inte att lägga på extra övningar men när man väl kommit över obalansen så brukar man kunna slippa de extra övningarna helt.
Win-win.

På längre och regelbundna pass med felställning så krampar man ju ihop till slut och detta för att man kämpar på tappert och har man en "liten" felställning/obalans - och faktiskt god prognos :) - så klarar man ju att springa kanske 20km innan man krampar i vaderna. Samtidigt brukar ju baksida lår kunna kännas krumma och ansträngda och man tolkar det som vätskebrist fast man är ganska fräsch i övriga kroppen. :)

Tillägg: men vaderna ska alltså tåla mycket mycket längre sträckor utan större besvär. Vaderna slut efter 20km kan man tycka är bra men i verkligheten inte så bra om man har bra kondis och avslappnat löpsteg. Jag brukade fastna på 13-15km som sagt och fram till dess kände jag mig prima och efter det var det bara vaderna som sade ifrån och övriga kroppen rätt fräsch. Siiitirriterande på ren finska.

Samma personer brukar ofta ha ganska motigt i svaga uppförslut och backar. Mer än de skulle behöva ha och mer ansträngande sett till deras kondition.

Balansplatta är ett bra komplement och krasst sett så är ALLA stabilitetsövningar bra - men man får inte missa att kika på antagonister/synergister för att få hela bilden klar.
Fotledsträning är kalas och springer man avslappnat så klarar man sig längre - oavsett muskelobalans eller inte.
1977 • Eskilstuna
#19
13 februari 2013 kl 14:27
Gilla
@Henrik, Ser att jag skrev som en kratta, men du förstod nog att jag menade följande:

Vilken typ av muskelobalans ger symptomet att vaderna får jobba mer än nödvändigt.
Med vilka övningar åtgärdar man denna muskelobalans.
HR
1972 • Stockholm
#20
13 februari 2013 kl 14:37
Gilla
@Henrik-tillbaka-kaka:
Jepp, det är uppsnappat. :-)
Ber att få återkomma så jag inte missar något väsentligt.
Ska försöka hålla det kort och koncist.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.