3 april 2012 kl 18:35
Jag har aldrig sprungit i Paris men jag var däremot och sprang Roms Marathon för ett par veckor sedan. Det som talar för den är ju att varenda meter av banan i praktiken passerar någon sevärdhet. (Inte för att man orkar titta efter att man passerat 30k men =).
Lättsprungen bana om man ser till banprofil. Väldigt flack upplevde jag den som. Mäktig känsla när man stod vid starten i skuggan av colloseum och "That's amore" med Dean Martin dånade ut i högtalarna precis när startskottet gick.
Finfin publik var det också, även om det kanske var lite glest i början pga att starten ju går ganska tidigt (09:00). Men med värmen efter någon timma så var det fullt längs banan långa sträckor.
Nu till den stora nackdelen: Ca en mil av banan varav det mesta i slutet går på gatsten. Och det är ju inte gammal hederlig svensk gatsten med lite rundade hörn och bra passform. Nej det här var stora kolsvarta fykanter med vassa kanter och springor på ett par centimeter emellan på vissa ställen. Olika nivå och tillkörda hjulspår på det gjorde att det i alla fall för mig gjorde rejält ont under fotsulorna sista milen.
Springer man med lite tjockare skor märker man det säkert inte. Men i mina adizero adios hade i alla fall jag ont av det.
Sammantaget ett finfint lopp, en mäktig upplevelse; men skulle jag göra om det? Mjae, kanske...
