Löpning Skador & Rehab 44 inlägg 8297 visningar

Löpningen är bra mot allt

Jonny Boysing Ottosson
1959 • Sibbhult
#1
19 november 2011 - 15:16
Gilla
Löpningen har hjälpt mig mycket,har haft perioder i mitt liv,när jag mått skit, och också medicinerat mot depression och ångest,
Har idag ingen medicinering,och mår hyfsat bra,alla har vi våra dalar.
Men när jag är djupt nere i en dal,då springer jag,Jag springer ju annars också,Men just när man mår kass är kanske inte löpning det första man tänker på.
Men jag har tvingat mig ut,och mått mycket bättre efteråt
< < < 1 2 3 > > >
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#2
19 november 2011 kl 15:20
Gilla
Jag kan bara hålla med dig Jonny! Jag har skingrat mycket oro och ångest med löpningens hjälp, verkar välgörande på så många plan.
1970 • Sala
#3
19 november 2011 kl 16:23
Gilla
Japp, huvudet på spiken. Möjligen med undantag för överansträngning till följd av just löpning men i övrigt!!

Jag mår tusen gånger bättre sen jag börjat träna ofta och hårt.
Anders Nyman
1965 • Örebro
#4
19 november 2011 kl 16:28
Gilla
Har exakt samma erfarenhet. Har också medicinerat mot depression även om det var flera år sedan. Löpning is tha shit helt enkelt.
1971 • Höganäs
#5
19 november 2011 kl 16:43
Gilla
Precis samma känsla här.. Löpningen var plågsam i början, men så fort egentligen den hjälpte.. man började märka att man faktiskt tänkte klarare, mådde bättre och fick positiva känslor när man började bli bättre på löpningen... Bästa sättet att rensa skallen är att ta en riktigt go runda i klart kallt väder... eller kallt och blåsigt/regnigt också för den delen.. De ämnena som frigörs när man springer är guld värda för mig :)
Jonny Boysing Ottosson
1959 • Sibbhult
#6
19 november 2011 kl 16:47
Gilla
Absolut,bästa känslan när isig vind slår mot ansiktet,så jäkla gött,
Hoppas de som mår skit upptäcker medecinen löpning en dag :)
Gerda Törnkvist
1971 • Staffanstorp
#7
19 november 2011 kl 16:56
Gilla
Kan inte heller annat än att hålla med till 100%
När hjärnan håller på att sprängas av all skit som händer än så är det underbart att få snöra på sig skorna (även om det kan vara väldigt motigt ibland) och ge sig ut! Löpning är helt klart den bästa medicinen som finns, iaf för mig! :-)
1969 • Karlstad
#8
19 november 2011 kl 17:01
Gilla
Håller med, det är under bart !!

När man anstränger sig utsöndras det ämne i hjärnan som är kroppens eget lyckopiller - endorfiner. T o m så att nu finns det läkare som ordinerar motion vid depression.

Så vi kör på som busen : ))
Jonny Boysing Ottosson
1959 • Sibbhult
#9
19 november 2011 kl 17:09
Gilla
Blir så upprymd och glad för alla kommentarer på min tråd,det är med ett leende på läpparna jag skriver detta :)
1983 • Halmstad
#10
19 november 2011 kl 17:43
Gilla
Jag har tagit mig igenom de tuffa perioder jag upplevt i mitt liv med just motion/träning. Promenader, löpning och cykel gör underverk med tankarna.
Kenneth Eliasson
1961 • Tyresö
#11
19 november 2011 kl 17:52
Gilla
Ja, helt klart är löpningen en effektiv universalmedicin. För mig har den lindrat allt från sluta-snusa-abstinens till sorg.
1960 • Kungsholmen
#12
19 november 2011 kl 17:52
Gilla
m a o är läkemedels och sjukvårdsindustrins fiende nr 1 LÖPNING.
1973 • Arlöv
#13
19 november 2011 kl 17:57
Gilla
Kan inte annat än att hålla med. Det märks tydligt på mig när jag inte skött träningen på ett tag...oron kommer tillbaka...tröttheten...alla negativa tankar och en nedstämdhet som lätt tippar över i depression om jag inte passar mig.

Det svåra är som du skriver Jonny, att ge sig ut när man redan börjat må dåligt. Det kan vara som svårast när man som bäst behöver det.
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#14
19 november 2011 kl 18:12
Gilla
Jag måste bara hålla med, så fantastiskt underbart att få rensa skallen, varva ner och känna lycka. Löpningen är även egen tid för mig, under min runda "slipper" jag (en liten stund) mamma-rop, gnäll, måsten och andra moment som kräver min uppmärksamhet. Äntligen kan jag vara för mig själv och njuta av lyxen med gott samvete.
Martin Wass
1975 • Göteborg
#15
19 november 2011 kl 18:47
Gilla
Absolut så gör löpningen mycket nytta och jag tycker det är extra intressant att den också skall vara bra för att skapa nya hjärnceller någon som vet mer om detta ?
Kenneth Eliasson
1961 • Tyresö
#16
19 november 2011 kl 19:22
Gilla
Om träning och intelligens, se (hör) denna:http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=3276028
Anna Fornarve
1985 • Jönköping
#17
19 november 2011 kl 19:59
Gilla
Intressant diskussion! Jag brukar nästan alltid ordinera fysisk aktivitet till patienter med depression... Tyvärr är det svårt att motivera deprimerade patienter (särskilt om de inte brukar träna) att börja röra på sig.

FYSS är en oerhört användbar kunskapskälla för den som är nyfiken på de positiva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet vid olika sjukdomstillstånd. I depressionkapitlet (på tal om cellnybildning) finns att läsa:

"En spännande möjlighet är också att fysisk träning starkt bidrar till cellnybildning i delar av hjärnan, speciellt hippocampus, som är viktig för inlärning och minne. Vid depression har man funnit en minskad volym av hippocampus (31), och att behandling med antidepressiva mediciner ger en nybildning av celler där (32). En forskargrupp vid
Karolinska Institutet har nyligen funnit att den antidepressiva effekten som man ser när deprimerade råttor får springa är kopplad till cellnybildning i hippocampus, och att det sker lika stor cellnybildning när de springer som vid behandling med antidepressiva läkemedel (33)."
www.fyss.se för den som vill läsa mera!
Jonny Boysing Ottosson
1959 • Sibbhult
#18
19 november 2011 kl 20:13
Gilla
Intressant Anna,och få en experts syn på detta, Jag förstår nu vilken jäjkla effekt löpningen har,Men hur förmedlar man budskapet till de som mår kass och som inte brukar träna eller springa :)
1981 • Dals-Ed
#19
19 november 2011 kl 20:19
Gilla
Håller helt klart med. Har genomgått en ganska tung period av funderingar senaste tiden och löpningen har verkligen gjort att man orkat härda ut. När det känts extra jävligt har intervallpassen gjort under för balansen. Då fixar man helt enkelt inte fundera så mycket.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#20
19 november 2011 kl 21:00
Gilla
Håller med helt. Efter jag började springa regelbundet har jag inte längre haft några djupa mentala svackor. Det var för att kunna fortsätta springa och känna att jag hade ork när jag gjorde det (gör ju njutningen större) som jag lovade att aldrig mer låta ätstörningar styra. Det enda som funkat för mig! (trots att min kurator ville att jag skulle sluta springa, trots att jag inte var underviktig).

Har blivit påtvingad 8 veckors total vila (0 belastning på vänster ben) med endast sjukgymnastik som motion. Kommer bli intressant att se hur det påverkar min mentala hälsa...
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.