11 mars 2015 kl 16:24
Delar din längd men inte vikten. Hundra pannor är inte supermycket, men lite att släpa runt på. Det som tar mest stryk när man börjar är lederna, och det gäller oavsett vikt men betyder mer ju tyngre man är. För varje steg trycks knän, höfter och fotleder till, och finns inte styrkan i muskulaturen för att stabilisera finns risken att du kommer att känna det i sinom tid. Om det tar 1 vecka eller 50 är omöjligt att säga, men risken finns där.
Jag skulle nog slänga in en rekommendation om lite styrketräning som komplettering. Exakt vilken fart du ska hålla är svårt om inte omöjligt att säga något om, och någonstans glider en långsamt släpig jogg över i en slags skum promenadstil istället. Försök hitta en fart som är aningen långsammare än vad du tror är ok för att bli bättre (dvs hitta en allmän transportfart du kan hålla utan att pressa dig). Man vill gärna pressa sig lite, ofta undermedvetet, så att släppa pretentionerna och bara springa för springandets skull är inte så tokigt.
På sikt kommer problemet bli att fortsätta. Alltid kul att börja med något nytt, men när nyhetens behag börjar falna och vardagstristessen sätter in börjar den riktiga träningen. Rätt som det är planar det dessutom ut och man blir inte bättre längre. Det kanske stretar emot att ta sig ut så man fuskar förbi ett tänkt pass och tänker att man tar igen det en annan dag istället. Ja, du vet.
Kanske viktigast av allt. Tillåt dig själv att förbättras över lång tid. Skynda långsamt. Vi är många som har börjat för snabbt och dumt och fått betala med skador och rehab senare. Det är alltid lätt att vara efterklok.