Terraultra vs Terraultra

Terra_ingressHade aldrig trott att jag skulle skulle skriva en skorecension igen, även med tanke på att denna blogg kommer att somna in vid årskiftet. Senast jag skrev något om skor var för tre och ett halvt år sedan då modellerna X-talon 225 och Mudclaw 300 från Inov-8 avhandlades under Nya skor för bergsstigar och stiglösa fjäll. Det har väl hänt en del sedan dess på skofronten. 225:orna var supersköna och det hann bli två par. Men efter att jag fick klippa till vänsterskon på ett långt bergsäventyr i Lake District beroende på en hård söm som tryckte på min stortåled med tillhörande ganglion blev det slitningar i relationen oss emellan. Ni vet hur det blir. Mudclaw 300 var ämnade mer för fjällen. De sitter förvisso väldigt skönt på mina fötter men så fort sulan slitis en aning blir de läskigt hala på våt sten. Och i fjällen är det gott om våt sten. Det har väl aldrig blivit någon slags kärlekshistoria utan snarare ett slags slentrianmässigt kompisförhållande oss emellan. Vad än olika modeller har lovat och lockat med har de aldrig lyckats rucka min kärlek till X-talon 212. Eller min och min, det är mina fötter som avgör den saken och från mina fötter strömmar sedan den upplevda kärleken ut i resten av kroppen. Halleluja. Särskilt när jag får följa med på ljuv stiglöpning. Sedan 2013 har totalt 24 par X-talon 212 tagit mig till platser jag inte visste fanns. I nöd och lust. De har tagit mig genom BRR 100 miles, Dragon’s Back Race, Bob Graham Round, GL3D, hela Kungsleden i ett svep, hardcorelöpning med toppturer i Sarek och framför allt oräkneliga långpass och flerdagars längs Sörmlandsleden året om. You name it. Och med minimalt antal blåsor genom åren. Ibland gör man bäst i att bara lyssna på fötterna och inte låta huvudet förföras av vilseledande reklam och löften om supergrepp på våt sten, snygga snabba färger och verbal hype. Men ibland får man trots allt använda förnuftet och 212:orna har alltid visat stor förståelse. Vi är som en enda stor polyamorös familj, skorna och jag, för att svänga sig med det senaste modeordet. Eller var är nog mer korrekt.

Inför det brutala bergsloppet Echappee Belle 2018 var 212:orna – efter ett förtroligt samtal – entledigade. Jag behövde ett par pålitliga stand in för den utmaningen. Och jag roas inte direkt av att ge mig in i skodjungeln. Mina fötter är ytterst kräsna. Med all rätt. Till slut blev det Inov-8 Trailroc 285 som passade perfekt för uppgiften. En giardiainfektion stoppade mig halvvägs på Echappe Belle 2018. Ville inte skita ner hela Belledonne-massivet. Och 2019 var jag tillbaka och genomförde den brutala 87K-varianten efter två veckors vandrande och joggande i alperna. Iförda ett par Trailroc 285. På både Kullamannen 100 miles och ett Bob Gramham Round sub24-försök växlade jag mellan Trailroc 285 och 212:or. Det har blivit fyra par 285:or på två och ett halvt år. Provade sedan den otroligt hajpade Roclite 275 med grafenesula. Den satt riktigt dåligt på min fot. Gick ner en storlek och satte på en extra plös. Istället för att lyssna på fötterna och slänga skon köpte jag ett till par. Kärleken är blind, åtminstone illusionen av en ihopfantiserad kärlek. Mina fötter ryser vid minnet och det tog tid innan fötterna mina förlät mig för detta övergrepp.

För ett år sedan under ett härligt stiglöparevent i Tivedens nationalpark höll Terraultrapastorn Erik Källberg en personlig liten predikan gällande Terraultras skönhet och förträffliga passform. Jag fick prova hans vackert blå. Vi har båda rätt smala nätta fötter. Jag var skeptiskt inställd till noll drop och luftig tåbox. Men ett frö såddes med facit i hand. Tiden flöt på och mitt liv fylldes av andra saker av mer primär karaktär. Efter att ha kört hela Bohusleden på sex dagar i maj med Roclite 275 kände jag bara ”Enough!”. Det var hög tid att testa Terraultra G260 (ersättaren G270 hade inte släppts). Eftersom G270 var på ingång var det nedsatt pris på G260 lite överallt på nätet. Brukar inte vara särskilt fåfäng men skrikigt neongröna skor är inte kompatibelt med min personlighet. Det blev ett par varmt röda i storlek UK 7,5. De satt fantastiskt skönt och tight, inte för hårt eller löst, bara perfekt, över läst och baktill. Men lite för stora framtill. Bestämde snabbt att dessa fick bli skorna för det stundande fjälläventyret då jag alltid använder ”vattentäta” sealskinz som ju är grövre jämfört med mina tunna smartwoolstrumpor som jag använder på hemmaplan, trots att jag använder ultratunna sealskinz (låga samt vadhöga för vad). Beställde snabbt ett par vackert blå G260 i storlek UK 7. Sedan premiären på fantastiska Tunaberghalvön i början av juli har jag bara sprungit i Terraultra!

Terra_260

Att jag avverkat 24 par X-talon 212 (två par är fortfarande med i matchen) talar sitt tydliga språk men det var aldrig fråga om en euforisk premiär, utan det var en relation som växte fram till något vackert trofast tight. Förutom de redan omnämnda 225:orna, som bjöd på en skön premiär, har jag nog aldrig drabbats (läs min fötter) av en så härlig löpkänsla av eufori och glädje som Terraultra bjöd på redan från första stund. Jag är ytterst försiktig att rekommendera skor till andra. De är så många parametrar som ska vägas in och klaffa, såsom användningsområde, säsong, personens vikt, träningshistoria och slutligen det viktigaste: Det är Dina fötter som väljer skor! Viktigast är alltid passformen! Ta till exempel Trailroc 285, inte mycket till dobb på dess sula men skon satt skönt på mina fötter och jag har tryckt på uppför och utför på branta grässluttningar i Lake District, brutal och varierad terräng i Alperna och blöta Jämtlandsfjäll. En grym allroundsko, men lite för uppbyggd med hög drop för min smak. Terraultra utklassade dock hela mitt skostall på alla punkter.

Tre veckor i fjällen med Terraultra G260
Som jag nämnt ovan bestämde jag mig för att de större röda G260 skulle bli mina följeslagare på mitt tre veckor (53 mil långa) äventyr i fjällen 10-29 augusti 2020. De skötte sig exemplariskt. Det fascinerande är att oavsett jag använder Terraultra i storlek UK 7 eller 7,5 sitter de lika tight och skönt över läst och fot. Enda skillnaden är att 7,5:an är lite längre framtill. Jag kan bara konstatera under och efter äventyret i fjällen att Terraultrorna är fantastiskt allround! Stigar i alla dess former, steniga toppturer, grässluttningar, stiglösa rishedar, myrar, pirriga vad och stora snölegor med microspikes pådragna. Trampar ur vatten snabbt. Tyget på ovandelen slets på några punkter (punkter jag kommer förstärka på de orörda paren G260), men det var inget oväntat. De har nu gått 70 mil och kommer gå 70 till innan eventuell pension. En sak i Inov-8:s marknadsföring gällande deras skor med grafensula som jag kan punktera på en gång (med erfarenhet av Roclite 275 och Terraultramodellerna) är detta med utlovat och fantastiskt grepp på våt sten. Glöm det! Det är förvisso skillnad på sten och sten, men bra grepp? Nä. Det som däremot är påtagligt och märkbart är att grafengummit är fantastiskt slistarkt, vilket är väldigt positivt både sett till miljö och plånbok.

Terra_fjallen Terra_microspikes

Terraultra G260 vs Terraultra G270
Hemkommen från fjällen var jag så nöjd med skorna att jag beställde ytterligare två par G260 (UK 7 resp 7,5) till nedsatt pris. Kommer att klara mig till 2022. Beställde i samma veva ett par svarta G270. Checkade med Terraultrapastorn i Västerås som lovordade modellen. Förpassade alla andra skomodeller ner till källarförrådet. Kvar i skohyllan i mitt basecampläger på 43 kvm finns nu barra tre par Terraultra (+ två orörda i kartong), ett par Lunarsandaler, ett par birken och ett par tunna Merrell. Som sagt, sedan början av juli har jag bara sprungit (eller vandrat) i Terraultra. Variation? Behövs det? Jag varvar mellan G260 och G270, det räcker för mig. Glada fötter gör livet gladare. Använder 270:orna på jobbet, vilket klär en avdankad banktjänsteman som mig väldigt bra. Man ska aldrig fatta beslut på tom mage med fötterna i dåliga skor, enligt japansk visdom.

Terra_270

Skillnaden mellan G260 och G270 är marginell. Det stora lyftet enligt min mening är den tunna plösen på G270. På i stort sett alla skor som omnämns ovan i detta inlägg har plösen en förmåga att glida i sidled och ibland skär då snörningen igenom och trycker mot senorna, åtminstone när det kommer till mina fötter och dess anatomi. Detta har jag numera avvärjt genom att använda Lock Lace. En annan skillnad är vikten. Inov-8:s sifferkombination på skomodellerna speglar modellens vikt för en viss storlek som referenspunkt. Historiskt sett tycker jag sällan att detta har stämt särskilt väl. Jag kontrollvägde nyligen G260 och G270 i storlek UK 7 (skosnören utbytta till Lock Lace) och de vägde in på 261 respektive 250 gram. G270 är således lättare än G260. Vidare testade jag att springa med G260 på ena foten och G270 på den andra. Min upplevelse är att sulan på G260 är aningen mjukare medan G270 är styvare. Mönstringen på sulorna skiljer sig åt mellan modellerna och G270 har aningen vassare utformade dobbar, om än låga. För övrigt har jag inte noterat några skillnader modellerna emellan.

Terra_under

Några tips på egna modifikationer
Det första jag numera gör på alla mina skor är att byta ut skosnörena mot Lock Lace (finns i olika färger), det vill säga låsbar grov resår (shock cord), ja, den typ av snörning som Salomon använt under lång tid men med tunnare cord. Snörningen blir jämnare och skönare över hela foten. När jag är på äventyr är det skönt att släppa på låsningen morgon och kväll i lägret, slipper trampa på lösa skosnören. Jag slipper även fundera eller knyta om torra eller blöta skosnören. Har man väl börjat använda Lock Lace går man helt enkelt inte tillbaka till ett stiglöpande skosnöreliv.

Terra_270_plos

Terraultramodellerna är tyvärr inte utformade med låsanordningen som fungerar med Inov-8:s egen gaiter. Jag gråter inte för det då jag inte gillar Inov-8:s gaiter. Jag vill ha en så tunn och låg gaiter som möjligt, typ Dirty Girls gaiters. Använder sedan ett år tillbaka en tunn elastisk gaiter (Surge Running Gaiters) från Outdoor Research. De har förvisso silikon på insidan men den beläggningen har aldrig hållit gaitern på plats runt hälen. Så med lite enkelt kreativt fix har jag bara sytt fast en bit kardborre för hand på gaitern och limmat på motsvarande kardborre del på skons häl med Rubberfix-lim, vilket aldrig lossnat. Jag har limmat på kardborren direkt på den nya skon.

Terra_gaiters1 Terra_kardborre

Eftersom jag under våren och sommaren haft problem med min vänstra häl och jag har inte kommit underfund med om det är en form av hälsporre, inflammation, uttrampad hälkudde eller en kombination av allt. Det är inga problem medan jag springer eller vandrar, särskilt inte på stig och obanat, utan det är främst på morgonen eller ett tag efter avslutat pass som en viss smärta och stelhet uppstår. Inför fjälläventyret tänkte jag dock till eftersom utgångsvikten på packningen var 14 kg, varav 8 kg mat och energi. Jag har aldrig någonsin använt någon form av inlägg men jag ville inte riskera att förvärra hälen i och med tung packning fram tills jag ätit ur packvikten. Under 11 kg med en basvikt på runt 6 kg är annars idealiskt för ett längre äventyr. Nåväl, jag köpte ett par tunna hälinlägg i silikon. Jag kan bara konstatera att de fungerade utmärkt och det kändes framför allt inte konstigt. Jag använde dem därför under hela fjälläventyret, men inte annars hemmavid.

Terra_inlagg

Ja, gott det var nog allt jag hade att komma med gällande Inov-8:s Terraultra-modeller med grafensula under tre månaders användande (70 mil med de röda och 20 mil med de blå G260 och 11 mil med G270). Jag tvivlar starkt på att jag kommer använda någon annan sko så länge modellen fortsätter att tillverkas. Och som sagt, Terraultra är som formgjutna efter mina fötter, men om de passar dina fötter, kroppsvikt eller behov är något jag inte kan svara på eller ge råd om.

Ha en fortsatt skön höst på stigarna!

Niklas

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.