RunTobyRun!

Tre glädjeämnen!

Februari – redan? Så brukade en gammal kollega alltid skriva på facebook, den första dagen i varje månad. Och visst känns det som att det är februari – redan – det var ju typ förra veckan det var nyår. Eller?

Inleder denna februarimånad med tre glädjeämnen:

  • Såg jag inte lite smalare ut i morse?
  • Träningsdisciplinen
  • Årsbästa på löpande band (observera ordvitsen!)

Såg jag inte lite smalare ut i morse?
Jo, vågen visade två kilo mindre än den gjorde för en vecka sedan men den har å andra sidan varit opålitlig och visat allt mellan 83 och 103 kilo sedan jag började springa igen 2012. Jag väger väl egentligen några kilo mer än jag skulle vilja, men eftersom jag inte ser detta som ett problem så tänker jag heller inte försöka göra något åt det. Mer än att träna, förstås, och se till få annan bonusmotion i form av exempelvis 1000 trappsteg om dagen på jobbet.

Träningsdisciplinen
Har kört tre styrkepass och tre konditionspass i veckan sedan mitten av december och det känns otroligt skönt att ha fått in en bra rutin, speciellt på de där monotona och trista styrkepassen ute i carporten…
Det är förstås också en extra boost att jag stegvis kunnat komma igång och jogga, från det första försiktiga testet om 200 meter på löpbandet till 6,5 km run-walk-run. Under januari blev det till slut 66 kilometer i träningsdagboken, vilket är lika långt som jag förflyttade mig sammanlagt under oktober, november och december.
I det korta perspektivet handlar det nu om att orka 5 km non-stop i ett hyfsat tempo och därefter, om det fortsätter gå åt rätt håll med knäet, försöka komma upp i minst 100 km under mars, det vill säga mitt normala ”träningsmål”. Men det får gärna bli mer!

Årsbästa på löpande band!
Har nu slagit årsbästa på 5 km inte mindre än fyra gånger – redan – och det är förstås skönt att rehabträningen börjar ge resultat. Hur snabbt det går på löpbandet är egentligen oväsentligt, det viktigaste är att knäet inte protesterar varken medan jag tränar eller efteråt. Och att jag orkar längre. Men visst, det är ju kul och bra för självförtroendet att slå årsbästa om och om igen…
Sen är det självklart så, att om den första femman går så pass långsamt som 35:51 är det förstås en tid som är enklare att slå än om jag hade börjat med att springa på typ 25 blankt. I morse blev det 32:19 – så nu återstår det ”bara” 8:55 om jag vill slå min bästa tid från 2017, men det lär väl knappast ske under 2018. För även om jag blir helt hel igen kommer jag nog att ha andra mål med min löpning än att försöka tokrusa på 5 km.

RunTobyRun!
Läs bloggen i dess helhet med bilder och statistik på www.runtobyrun.se 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.