Årskrönika 2017 – Från botten och upp

När jag summerade 2016 hade jag både rätt och fel i mitt antagande att året skulle inledas med att få bukt med min krånglande mage för att sedan komma se framåt på löpningen. Jag hade rätt i att året inledde med läkarbesök och ett besked om vad magbesvären berodde. Jag hade däremot fel i att det antagligen var stress eller någon som jag skulle behöva hantera med att lägga om kost eller livsstil. Det var cancer som skulle behandlas medicinskt med strålning och kirurgi. Jag hade också en tanke om att när det var löst så skulle jag få nytt driv i löpningen och kunna ösa på. Det var också lite feltänkt för cancern vände perspektiv på många saker och ändrade min syn på löpningen.

 

Årets största insikter

I år har jag både överraskat mig själv och omgivningen. Jag trodde nog precis som många andra att det skulle bli en lång och plågsam kamp mot smärtan i kroppen. Jag lärde mig ganska omgående två saker. Den fysiska smärtan kunde ganska lätt medicineras bort och den varade i princip bara ett par veckor. En annan intressant insikt var att jag bara kunde uppleva en smärta i taget. Att ha ont på flera olika ställen var alltså inget problem för den största smärtan slog ut de mindre ur medvetandet.

Den andra insikten var att det gått så otroligt enkelt och bra att jobba med positiva mentala bilder. Bestämmer man sig för att bara se på framgångarna så blir det en positiv spiral som bara växer. Om man tänker på att teet är var gott och bortser från att fläskkotletten var torr mår man mycket bättre än tvärtom. Så enkelt är det.

Den mentala kampen började först när jag blivit frisk. Under hela perioden när jag var under behandling var jag lugn. Det är många som tyckte att jag varit konstig på det sättet, men jag tyckte det var enkelt. Livet stannade upp, alla måsten från jobbet och familjen bara försvann. För första gången på länge handlade allt bara om mig. Jag behövde bara ta mig till olika undersökningar och fokusera på att vara lugn och positiv. Jag hade en enda uppgift och den skulle jag fan i mig fixa. Det gjorde jag. Allt gick bra eller bättre och fortare än läkarnas prognoser. Det är kul att nå mål och ibland överträffa dem. Sen när jag klev ut och var friskförklarad kom första bakslaget. Vad gör jag nu? Är det egentligen viktigt att springa långt eller fort? Varför det? Spelar det någon roll? Träningen och att äta sunt och rimligt hade ju inte hindrat att jag fick cancer. Fast det hjälpte till i läkningen att ha lite kondition. Tvivlen kom i takt med att jag också tappat kontakten med de få löparbekanta jag en gång haft. Antingen hade de slutat springa eller nått en orimligt hög nivå som jag inte alls kan haka på. Så nu när jag kanske behöver det som mest saknas draghjälp. Hur ska jag hitta löpglädjen igen?

 

Tuffaste rundan 2017

Den jobbigaste ”rundan” jag gjort i hela mitt liv var de fem steg som jag tog när jag steg upp från sjuksängen på avdelning 34 den 15 mars. Jag var så kraftlös och det gjorde så jäkla ont i magen att jag verkligen inte ville gå ett enda steg. De fem stegen var en  mental kamp varje sekund.

 

Längsta rundorna 2017

11,5 km  – 13 augusti och 15 oktober: Årets längsta rundor blev varvet runt Södra Bergundasjön. Det kändes som ett helt orealistisk mål att sätta när jag började mina rehabsteg efter operationen den 14 mars, men hela cancercomebacken gick fortare än jag hoppades på.

Bästa rundan 2017

8 km – 1 januari: En normal vinterrunda utan några speciella missöden. Tänk att det skulle bli årets bästa.

 

Sämsta rundan 2017

Den bästa rundan det här året var en promenad. Jag var så fruktansvärt nöjd och glad den 9 april när jag lyckades gå fram och tillbaka till bokskogen för egen maskin. Det var ett mål jag satte upp som en dröm för året när jag började behandlas för cancern. Egentligen var målet att kunna ta mig en kort löprunda inne i bokskogen, men att bara gå dit framkallade en så stark glädje att det blev det starkast bestående minnet för året.

 

Summering

Året började helt utan löpning i avvaktan på utredning av min sjukdom. Resten av året fick fokus på rehabilitering. Jag nådde och överträffade mina rehabmål, men tappade löpglädjen på vägen. Året avslutade med en i princip löpfri månad på grund av lite vanliga småskador och förkylningar.

 


Postat i:löparskor
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.