Helle

Pilgrimslöpet 2017

 

Pilgrimslöpet 2017

54 km. 1000 hm.


För tredje året i rad hade jag glädjen av att deltaga i detta unika lopp.

Unikt vackert, unikt svårlöpt och unikt arrangerat.


Ett lopp utan tävlingsinriktning, men där alla förutsättningar ändå ligger till rätta för att göra en bra prestation.
Dropbag och personlig service på varje kontroll, allt man kan önska finns där, och efter 40 km serveras även nybakade bullar.
I dom tidigare upplagorna jag har deltagit i har jag sociallöpt, hängt med löparkompisarna och haft det fantastisk trevligt.

Några har dock alltid löpt iväg för att få en bra tid och testa gränser...
Det ryktades också om att en bra löpare kunde mäta sig mot cyklisterna på denna banan..

Cyklister och löpare drar i väg samtidigt från Edsleskog kyrka, jag hänger med cyklisterna i kanske 200 m, så är dom borta. Så mycket för att mäta sig med cyklisterna.

Vi i löpargänget jobbar oss upp slalombacken. Löper lite. Går lite. Går fel. Springer tillbaka.

På toppen kommer hämtar vi in en cyklist.

Idéen föds.
Ska jag prova jaga i kapp några fler?

 

”Ingen får lämnas ensam”


Ökar tempo. Vet det finns snabba löpare i gruppen, hoppas några hakar på mig, så jag inte blir ensam.
Ensam blir jag.

Hinner ifatt fler cyklister, så känner att även om jag löper själv, är det andra runt omkring.

Vid kontrollen på 16 km får jag höra att jag närmar mig cykeltäten, 14 min efter, jag är tveksam, men arrangör Markus Porath säger att terrängen framöver kommer vara till min fördel.
Känner att det börjar klia lite i tävlingshornen.. En löpare ska kunna mäta sig..
Vid 24 km kontrollen väntar fler löpare, tänker att några kanske vill hålla mig sällskap.
Tror tyvärr inte dom hinner reagera innan jag är borta.


Vid ca 28 km springer jag äntligen om cyklarna uppe på berget.
Vi hälsar och skrattar, jag fortsätter.
2 eller 3 har dragit ifrån, och jag vet jag kommer behöva ett bra försprång på den gruppen jag just passerat för att klara hålla undan på dom sista grussträckorna, detta är inga dåliga cyklister!

35 km.
Sista berget. Sista chansen. Efter detta är det lättcyklat till mål.
Jag är snart i kapp. Jag hör dom.
Just när jag är vid foten av berget och tittar upp ser jag dom försvinna över toppen.
Jag hyttar med näven för mig själv och skrattar.
” Nästa år Kenny Green och Co, då ligger ni illa till”

På nått märkligt sätt håller jag undan för resten av cyklisterna hela vägen till mål.
Ett par som har dragit ifrån kommer dock in bara 5 min efter mig, så var nära!

En riktig kul dag, och för mig lite ovanliga konkurrenter!

Och ryktet kvarstår; En riktig snabb löpare ska nog kunna ta hem det här!

Stort tack till Jhonny Lystad och Markus Porath för en strålande dag i skogen, vi ses nästa år!

 

 

 

 

 

2 kommentarer till inlägget

1956 • Bäckefors
#1
24 oktober 2017 - 07:29
Nästa år kommer jag att ha en annan taktik. Jag säger inte vilken men då kommer jag FÖRE dig i mål.
1976 • Mellerud
#2
24 oktober 2017 - 21:27
Ska du köra servicebilen?
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.