En kidnappad sport

En tydlig företeelse jag lagt märke till de senaste tre fyra åren är hur löpning och löpare blivit så fokuserat på detaljer. Delvis tror jag det är ett resultat av kommersialiseringen, i eftersvallet av löparvågen där hundratusentals svenskar löptränar, tävlar och konsumerar skor, kläder, pulsklockor, alldeles för dyra strumpor och underkläder som inte ens avlägset är besläktade med bomullsfibrer. Här finns pengar att tjäna på en orolig konsumentmarknad som tror att nästa lopp kommer gå lite bättre och likes’en bli några fler med den nya City-trail (omg…) skon i version 4.1 med den nya sulan med bättre grepp och med det nya specialköpta kostprogrammet där mängden kolhydrat per kilo kroppsvikt minskat från 4,28 gram till 4,19 gram.


Vi ser inte längre skogen för alla träd så att säga. Vi undrar oroligt om 6 x 1000 m med 1 min ståvila är ett bättre eller sämre löppass än 4 x 1500 m med 90 sekunders dito. Om joggvila eller ståvila är bäst. Om det optimala antalet intervaller är sju eller åtta. Och så vidare i en oändlig rad exempel. Utan att se till helheten och att svaret nästan alltid är att det beror på. Vad du vill uppnå. Vi oroar oss för löpstegets utseende, vinklar i höftleden och att vi sätter i hälen först när vi springer. Om skipping och höga knän är vägen till framgång. Vi köper standardiserade träningsprogram för alla som vill uppnå sub40 på milen men som inte tar hänsyn till hur olika vi alla är och hur mycket tid vi har för träning. Vi köper dyra tester på specialkliniker där vi springer i en artificiell miljö på ett löpband och i detalj får veta vår maxpuls, syreupptagningsförmåga och tröskel och köper därefter ett träningsprogram för att högerförskjuta laktatkurvan några millimeter. Där framgår exakt hur många meter du ska springa nästa vecka, procentfördelningen mellan de fem olika pulszonerna och hur många gånger du ska bajsa... Sätter livet sedan käppar i hjulet för exekveringen av träningen, inte av bajsandet, eller, då också förresten, första veckan blir det problem, stora problem!

Diverse löpargrupper har poppat upp likt svampar ur jorden efter en väldigt regnig sommar. Löpargrupper där motionärer kör löpskolning och korta intervaller i grupp ledda av någon som gått en helgkurs och därefter fått ett löpcoachdiplom. Inget fel med löpträning i grupp, inte alls, tvärtom! Jag älskar det sociala med löpträning och den inkluderande gemenskapen bland löpare oavsett nivå och är verkligen inte bortskämd med sällskap på mina träningspass men betydelsen av korta intervaller och löpskolning blir lite förstorad i sammanhanget.

Visst jag både raljerar nu och verkar kanske också onödigt kritisk nu men återigen, det fokuseras på DETALJER in absurdum. Den inre kompassen är helt satt ur spel och snurrar okontrollerat! Detaljer obetydliga i sammanhanget jämfört med att springa lite mer om syftet är att bli en bättre löpare vilket naturligtvis inte är ett måste att sträva efter eller ett mål för alla. 

En både tråkig och viktig konsekvens av detaljfokuset är att det höjer tröskeln för alla som kanske vill börja springa. Det kanske inte är någon idé? Det verkar ju plötsligt så komplicerat med löpning och jag har ju inte den där pulsklockan och vet ju ingenting om träning. Det behövs inte! Ut och spring bara! Det finns väldigt få rätt eller fel och erfarenhet kommer med tiden som med allt annat!

Det är så lätt att glömma bort en fundamental sak om vår idrott. Löpning har alltid varit och kommer alltid vara en väldigt enkel sport att utöva! Jag förnekar inte betydelsen av detaljer, påstår definitivt inte att jag är bättre än någon annan utan är själv skyldig till företeelser listade ovan. Jag gillar att i detalj diskutera och skissa på olika varianter av träningspass, är intresserad av att läsa om utrustning och nya specifikationer och modeller av löparskor och så vidare. Detaljer, men jag förmår samtidigt fokusera på helheten och har också en ganska välkalibrerad inre kompass när det gäller min egen löpning efter mer än tio års regelbunden löpning. Jag kan uppskatta min puls vid en given ansträngning utan att behöva snegla på klockan, jag kan ofta förutse min kapacitet inför en tävling utefter hur känslan i kroppen är och hur träningen gått innan loppet.



Det finns så mycket att läsa om löpning på nätet och som med allt annat är det normalfördelat mellan skit och guldkorn och utmaningen för alla oss nutidsmänniskor är att filtrera och sortera bland informationsmängden och ta till oss, inte bara det som vi själva tror på, vilket leder fel utan ta till oss information som är relevant för att göra rätt bedömning.

Meningen med det här inlägget var egentligen bara att länka till en bra text som jag scrollade förbi i mitt Twitterflöde häromkvällen, en ledare i Runners World som handlar just om helheten snarare om detaljerna. Du hittar den via länken nedan.

Trevlig läsning och trevlig helg!

The Seven Pillars of Running Wisdom

Och Du, vägen till att bli en bättre löpare handlar inte om den senaste skon, den senaste pulsklockan eller om att öka dosen skipping med fem minuter i veckan. 

Spring mer
Undvik skadeavbrott
Utmana dig ibland 
Ha tålamod

Varsågod. Fyra råd. Helt gratis! Men, jag misstänker att de inte var några nyheter för dig som läser den här bloggen regelbundet!

20 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
29 september 2017 - 17:29
Jag vågar inte ens kalla mig "löpare", jag tänker bara att jag "springer" när jag motionerar...
Gabriel Littson Enning
1980 • Lidingö
#2
29 september 2017 - 17:34
Amen
Anton Wilson
1983 • Borås
#3
29 september 2017 - 19:28
Huvudet på spiken där!
1980 • Staffanstorp
#4
29 september 2017 - 21:30
Hear hear! Jag stöter på allt fler som istället för att lägga pengarna på skor eller löpkurs borde gå en utbildning i känsla för feeling...

Nu är det iofs helt fantastiskt intressant att nörda ner sig i detaljer ibland, men har man tappat bort sig i varför man håller på med löpning och det förtar glädjen så har det skenat iväg åt fel håll.

Bara spring!
Zäta
1986 • Trollskogen
#5
29 september 2017 - 21:59
När jag lyssnade på en intervju med giganten Rune Larsson så förstod jag verkligen var löpglädje var. Stoppa undan alla intervaller och prylar och tider. Ut och spring i skogen och ha kul??
1980 • Veberöd
#6
29 september 2017 - 23:44
Håller helt med! För mig är löpningen min hobby och prylarna en (begränsad) sidohobby.

Däremot tror jag att uppmaningar som "bara spring" eller "spring mer" endast är lätt att ta till sig om man redan har hyfsat bra koll på löpning och träningsupplägg.

Är man nybörjare vill man veta HUR man gör just detta.
Hans Bloom
1951 • Rättvik
#7
30 september 2017 - 14:51
Bra där Staffan!
Håller helt och hållet med dig.
Själv är jag nöjd med att kunna jogga/skubbar/springa trots ett par proppar i lungorna.
Har ingen pulsklocka, som enbart verkar vara stressande att döma av löpkompisar som ideligen kollar klockan.
Och hur tröttsamt är det inte med alla invecklade artiklar om skotester med dropp hit och dit, Runner´s World tar nog första priset i den klassen.
Åsa
1978 • Tyresö
#8
30 september 2017 - 20:10
Fast jag tycker det där blir lite av ett hyckleri. Det finns ju lika mycket yta i hela auran av en "äkta" löpare som springer naken på myren i sina hoptejpade dojor från -89. Det är ju lika fåfängt deti varje sån här tråd ska folk liksom alltid överträffa varandra i hur rent och äkta de tränar, utan manicker. Det asketiska ska av någon anledning alltid framställas som mer lovvärt och äkta än någon som springer i kompressionsstrumpor med en garmin.
Det intressanta med det hela är hur många som ger sken av att ha dragit ut i vildmarken för att springa på ett mer äkta sätt är hur de instagrammar och bloggar om det så pass mycket så det är lite oklart hur intresserade de egentligen är av avskiljdheten så länge den inte görs till en del av ett personligt varumärke. Ofta något i stil med att vara en äkta, hård, ensamman som är ett med naturen.

Själv tänker jag att det mesta som får folk att ha roligt och fortsätta röra på sig är värt det. Det går att lägga fasliga mängder pengar på spelkonsoller också, hellre då att folk köper lite kompressionsstrumpor eller vad det nu är som gör att de peppas inför sin träning. Om någon annan tycker bättre om att köra lite Rocky-image i ett par gamla byxor så är det ocks precis lika bra, det är bara en annan sida av samma mynt.
Var och en gör det som passar en bäst och ger en mest träningsglädje.

Sedan tror jag själva grundantagandet om att folk köper saker för att de tror att de ska göra dem bättre inte stämmer riktigt för alla. Jag har inte en löparklocka för att jag tror det kommer göra mig snabbare. Jag har det för att det gör löpningen lite roligare. Jag köper ett par nya löpartights i huvudsak för att det gör idrottandet lite skojigare. Alla vet hur svårt det kan vara att uppräthålla en vana över tid, om ett par tights eller skor kan ge en en ny liten skjuts är det väl värt det? Bättre att folk köper tights och fortsätter springa, än att de lägger dem på en ny spelkonsol och degar i soffan.
Och det är exakt samma funktion som någon som springer i samma slitna tights. Den gör det förmodligen också för att det på något sätt tilltalar den.
Per
1966 • Lysekil
#9
30 september 2017 - 20:32
@Monica... var glad för att du springer när du motionerar.. jag ”lufsar” fram (med pulsklocka på armen - loggande mina kilometertider och distanser...). :-))


@Staffan.... håller helt med dig... fokus på fel saker egentligen, ut och spring... bara, ut och spring...

Men det var därför jag köpte mig min första pulsklocka.... i början av min löparkarriär (startade i gamla dagar - alltså som gamling) jag ”bara” sprang och efter inte allt för lång tid av löprundan kom den däringa blodsmaken i munnen och jag var helt slut, typ.... efter att klockan införskaffats så ställde jag in den på att den skulle pipa på en maxpuls på 85 %. Vid pipljudet (kom väldigt ofta) så gick jag tills pipandet slutade.. då började jag springa igen... på så sätt ”förtog” jag mig inte i början av mina löppass...

Men hur som haver...

Happy running, med eller utan tekniska hjälpmedel.

Det viktigaste - i mina ögon - är att man är ute och njuter av Moder Natur i alla väder, i alla årstider... nu är det fantastiskt att springa.. doften av en mognande mylla, full med näring till nästa års grönska, de rasslande torra löven luktar lite sött, luften är mättad av syre och sval mot huden...

Jag försöker att - vid varje löppass - känna efter/uppleva naturens skiftningar.. synen av de orangeröda bladens kontrast mot den kvarvarande grönskan på träden runtomkring, den blekt blåa himlen med moln som rör sig raskt över himlen...

Vinden smeker mitt ansikte, där jag springer framåt. Den kommer från nord-ost, innehållandes lite kyla och ett löfte om att det snart blir en riktigt höst... drar girigt ner luften i lungorna och låter fötterna dansa fram i min ”löparboggie”.
1971 • Nykvarn
#10
1 oktober 2017 - 09:01
Klart du är en löpare Monica, du springer OCH hänger på jogg.se, vad mer krävs :)

Gabriel :)

Tack Anton!

Just så Kalle, detaljer är kul men det är inte där det börjar eller det viktigaste.

Ja Rune är ju en förespråkare av enkelhet Zäta.

Kanske är det så Christian, det är dock svårt för nybörjaren att sortera bland alla detaljerade råd när det enklaste rådet för den ovana borde vara att ta det väldigt lugnt och ha tålamod. Ska man t ex ha en pulsklocka för att bromsa sig vilket är bra och något som flera påpekat bör man ha koll på sin maxpuls också för att det ska vara meningsfullt.

Härligt att läsa Hans, önskar dig fortsatt skön löpning!
1971 • Nykvarn
#11
1 oktober 2017 - 09:09
Bra komplettering Åsa och jag håller med, jag kan bli lite trött på det som du beskriver och som är på andra ändan av skalan, det där att fnysa åt alla prylar och att endast min gamla Casio-klocka från 1981 och ett par slitna splitshorts duger och så ut i skogen...

Det är inte ytan specifikt och alla prylarna som mitt inlägg handlar om utan att jag tycker att många börjar i fel ändå. lite som att börja läsa igenom samtliga manualer när man köper en ny dator innan man ens stoppar i kontakten...

SJälvklart är allt som uppmuntrar till rörelse positivt och är det prylar som motiverar och man har råd så kör, absolut! Mina poänger är inte det utan det är att det ibland framstår som ett måste med alla prylarna och att det kan då verka avskräckande. Jag ser också många löpare som har väldigt detaljerade frågeställningar om hur de ska bli bättre när svaret nästan alltid är att de borde springa lite mer.

Per, det där är ju ett väldigt bra exempel på ett bra användningsområde för just pulsklockan, att bromsa sig lite om man vet sin maxpuls. Jag håller med och springer mer än gärna i naturen året om, och det ger verkligen en extra dimension njutning i löpningen!
Ju5tarandomrunn3r
0 • Skogen
#12
1 oktober 2017 - 17:02
Håller med dig Staffan, men lite motsägelsefullt tycker jag det är att du å andra sidan publicerar/rekommenderar en labtest hos Salming som just fokuserar på detaljerna och sedan skriver ner vikten av just detta i ovanstående blogginlägg, hur ska du ha det? :-)

Fler löpare borde också ställa sig frågan, för vem och varför gör jag detta, springer jag för min egen skull och välbefinnande eller handlar det om likes och bekräftelse ifrån andra? Alltför många verkar dra åt det sistnämnda tycker jag iaf.

Stefan
1969 • Norrtälje
#13
1 oktober 2017 - 22:00
Det handlar ju inte om att man ska springa och flasha med att man springer i arméns träningsoverall, ett par 30 år gamla skor och en analogklocka med visare, utan snarare att man ständigt får höra att man MÅSTE ha alla dyra prylar för att överhuvud taget kunna springa.

Går man som nybörjare in på löplabbet och ber dem utrusta mig, så kommer man garanterat därifrån med prylar till ett värde av 3-4000 kr - det mesta helt onödigt.

När jag sprang Lidingöloppet 1997 var det enda dyra jag hade på mig ett par Nike-skor. Sedan hade jag ett par uråldriga träningsoverallsbyxor och en långärmad bomullströja. Jag var inte klädd så här för att väcka uppmärksamhet eller göra någon sorts statement, utan för att det var så alla var klädda och jag kan inte påminna mig om att jag sprang och led av min, med nutida mått, primitiva utrustning.

Nuförtiden är jag dock inte ett dugg bättre än någon annan vad gäller prylgalenskap, men jag inbillar mig inte att det gör mig till en bättre löpare (och jag tycker fortfarande att det ser löjligt ut med tights på en karl).
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#14
2 oktober 2017 - 07:56
Om man nyttjar hjälpmedlen till att stämma av sin egen känsla är det väl ok, men jag skulle aldrig styra träningen efter en algoritm i en träningsklocka. Själv börjar jag få hyfsad koll efter att ha tränat löpning sedan 1980, sprang en vända igår och när min Garmin FR230 vibrerade för att ge mig ett "lap" tänkte jag en 5:25-km, vred på armen och där visades 5:26.
1971 • Nykvarn
#15
2 oktober 2017 - 08:06
Haha, helt rätt Ju5arandomrunn3r, jag säger ju att jag gjort mig skyldig till mycket detaljfokus själv men det är inte där man ska börja :-) ja bekräftelsebehovet är en sjuka idag!

Precis så Stefan.

Absolut Lars och det handlar ju inte bara om klockor utan om alla dessa prylar, detaljerade träningsråd och tips.

Fredrik Gustafsson
1968 • Storvreta
#16
2 oktober 2017 - 10:55
Jag tror att en del i detaljfokuseringen kan ligga i att många har svårt att hitta tid för att träna. Då gäller det att optimera, att "bara springa" kan upplevas som slöseri med tid. Sen att det i verkligheten inte ger mer att fokusera på detaljerna är en annan sak.

Själv är jag kluven. Jag tycker ju att det är roligt med ny löparklocka och nya skor med superbra grepp. Det blir en trigger till att komma ut och springa mer. Men samtidigt kan jag ibland känna just det där "vad ger det egentligen med de här prylarna/träningsprogrammet/löpmetoden, borde jag inte bara springa?" Känslan av att vara lurad finns ju där.

1974 • Mölnlycke
#17
2 oktober 2017 - 19:03
Så klokt Åsa!
Bertil Lundell
1965 • Stockholm
#18
3 oktober 2017 - 08:34
Spot on! som vi säger på svenska.

Jag har alltid ogillat när "massan" klivit in i något som jag gillar eftersom det drar med sig en hel del förstå-sig-på och det egna hjärtat försvinner.
Nog med gnäll.

Min husgud i detta är Rune och löparglädje är just glädje. Glöm aldrig det. Glädje!

Dina fyra tips är allt som behövs.
Spring mer*!

*) om du springer mer än 100km i veckan så andra saker behöva planeras. Annars ut och spring.

Tack Staffan.
1971 • Nykvarn
#19
3 oktober 2017 - 09:31
Instämmer med dig Fredrik, många vill optimera idag, har både dåligt med tid till förfogande och dåligt tålamod, då blir det lättare att tro att det hänger på detaljerna.

Tack själv Bertil! Ja, löpning har ju blivit big business och då följer en massa tyckande och tillfällen att tjäna pengar på folks osäkerhet och brist på tålamod.
Zäta
1986 • Trollskogen
#20
4 oktober 2017 - 23:42
Bertil och Staffan: Håller med er fullständigt. Det gäller att hitta glädjen om varför man springer. För mig är det enkelt, ut och lufsa runt i skogen. Föredrar man att ha dom senaste prylarna så får man självklart det.

Men det är inte bra att folk skapar sig ett behov av andras okunskap. Du måste träna si och så och stretcha och äta på ett visst sätt. Efter ett tag kommer nog dom flesta på vem och vad man ska lyssna på. Det ska inte vara en massa måsten. Mera glädje!

Nu ska jag lyssna vidare på Rune Larssons löparglädje ??
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.