RunTobyRun!

MONTREAL: både flipp och flopp!

 

Det är ovanligt varmt i Kanada – så varmt att arrangörerna tvingades dra i nödbromsen och ställa in dagens planerade mara. Halvmaran, däremot, kunde hållas som planerat men startade redan 07.30 för att alla löpare skulle hinna runt innan det blev jättevarmt.

# 44 – 170923
Sports Experts 5 km. Montreal
23:25 (4:41/km)

# 45 – 170924
Rock ‘n’ Roll demi-marathon de Montreal, 21.1 km
2.01:59 (5:47/km)

OBS! Fler bilder hittar du här: http://runtobyrun.se/2017/09/26/montreal-bilderna/  

Men vi börjar väl med lördagens korta lopp över 5 kilometer runt Parc la Fontaine och Sherbrookes metrostation. Jag hade väl egentligen tänkt hålla igen och spara lite ork till en hyfsad halvmara men det kändes bra, så jag gick ut i ett ganska snabbt tempo (4:27 på första kilometern) och sedan rullade det bara på. Tittade inte pa klockan igen förrän efter 3 km och sedan efter 4 och insåg då att jag hade en bra chans att notera årsbästa.

Hade en liten dröm innan loppet om att gå under 24 minuter – de tre senaste loppen har ju gått under 25 och dessutom klart snabbare än jag gjorde på femman i fjol, ända var det en stor överraskning att se klockan stanna redan på 23:25 – sa snabbt har jag inte sprungit 5 km på mer än tre år! än kan gubben! Helnöjd med insatsen!

Jag brukar inte lägga vikt vid placeringar - är jag nöjd med insatsen spelar det ingen roll om det är 3 eller 5000 före. Men den här gången var det kul att kolla listan - plats 179 av 2930. Och 18:e i min klass, svårslaget!

***

Mindre roligt var det under kvällen, när det började ömma i ena knät och inte blev det bättre under natten, så det var med stor oro jag gick upp for att ta mig till starten vid Universitetet Longeuil. Inte hade jag sovit mycket heller, rummets ac hade pajat och fläkten stod och brummade och utanför det öppna fönstret var det en massa ljud…

Men väl ute pa Jacques-Cartierbron var det en skön syn att se solen ga upp bakom de markanta stålkonstruktionerna – en typ av broar som vi inte har hemma i Sverige. De maratonlöpare, som sett sin tävling stallas in, kunde välja pa att få pengarna tillbaka eller att springa halvmaran. Dessutom ändrades maxtiden, från 3:45 till 3 timmar jämnt med hänsyn till löparnas hälsa och det var nog ett klokt beslut. Vid starten var det redan 21 grader, vid min målgång 25 och sedan dröjde det inte länge förrän kvicksilvret letade sig upp över 30 grader och det ar ju direkt ohälsosamt att springa marathon i.

innan start pratade jag med en kvinna som är med i globala maratonklubben, alltså för de som "samlar" länder eller delstater att springa i. Hon har hunnit med 33 länder plus Sydpolen - respekt! - men blev blåst på Kanada eftersom maran ställdes in (halvmaror räknas inte). Får bli Toronto istället, har anmält mig, sade hon nöjt.

Knäet ömmade ännu under uppvärmningen, men gjorde sig sedan inte påmint alls under hela löpturen, förrän efteråt nar jag satt och stelnade till. Hade bestämt mig for att ta det lugnt, med hänsyn bade till knäet och till temperaturen, men börja i ”normalt” tempo för att sedan slå av på farten efter 5, 10 och 15 km. Första milen är nämligen lättlöpt – mestadels platt och med en utförsbacke tidigt i loppet. Som formel 1-fan var det förstas kul att få springa ett varv inne pa Circuit Gilles Villeneuve, där jag såg Kanadas Grand Prix i fjol men som nu kändes lite tom utan alla nedmonterade läktare.

Efter bron in mot centrum började det gå tungt och efter 14 km bestämde jag mig för att gå 500 meter. Sprang sedan vidare till 16, där det kommer en elak uppförsbacke i Gamla stan, som jag rekade i går och snabbt bestämde mig for att gå uppför i värmen. Vet inte om det sparade särskilt mycket pa krafterna för efter 18 borjade jag krokna – även om jag fortfarande låg under mitt tankta tempo för att springa runt på två timmar. I sista uppförsbacken – vid 19 – gick jag igen och då var det snabbt någon i publiken som noterade att det stod Run Toby Run på nummerlappen. Nej, Toby, du kan inte gå, du ska ju springa.

Men det var också där som jag insåg att tidplanen skulle spricka – om jag inte ökade pa tempot. Sa jag valde att göra tvärtom och ta det lugnt in till mål. Helt nöjd kan jag förstås inte vara men jag tog mig i alla fall runt. Värmen var givetvis det stora samtalsämnet efteråt, men de flesta verkade inte tycka att det var överjävligt utan hanterbart – inte minst tack vare de vattenfontäner som fanns att springa igenom langs banan. Ska man säga något negativt om arrangemanget så är det kanske att de kunde klämt in någon extra vätskekontroll längs vagen utöver de planerade var tredje kilometer.

På pluskontot en massa musik ute pa banan och sedan skön festivalstämning inne i Parc la Fontaine efteråt med bra konsert av kanadensiska bandet Moist. Det är minsann inte alla rockband som är pigga och vakna och nyktra för att spela utomhus i solen klockan 11:30 en söndagförmiddag men Moist gjorde det med äran!

Mellantider:
5 km 26:29
10 km 53:41
15 km 1.23:46
20 km 1.55:34

LÄS ÄVEN: dagen efter-debriefing i Montreal (nästa inlägg)

RunTobyRun!
Bloggen i sin helhet hittar du på: www.runtobyrun.se plus att du kan följa mig på www.facebook.com/runtobyrun

7 kommentarer till inlägget

1971 • Halmstad/Stockholm
#1
24 september 2017 - 23:01
Visst är Montreal en fantastisk stad! :-)
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#2
25 september 2017 - 00:14
Definitivt! Andra gången jag är här och bortsett från att alla samtal börjar på franska så är det grejt. Den här gången har jag hunnit med massor jag inte hann förra gången - förutom att kuta - som att hitta ett coolt fik vid saluhallarna och sitta ute med en bok eller lyssna på skön gitarr-gatuartist. Som sagt: skön stad
1971 • Halmstad/Stockholm
#3
26 september 2017 - 08:50
Ja, det finns många höjdpunkter. Jag pluggade där en sommar för ett antal år sedan och har sen dess varit där ytterligare 5-6 gånger, men bara på sommaren och mest för jobb ute på La Ronde. Men jag gillar stan skarpt! :-)
1980 • Vik
#4
11 oktober 2017 - 20:43
Kul grej med "två lopp i ett". Men trist att det fick konsekvenser för knät.
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#5
11 oktober 2017 - 22:41
Ja, det var en kul "stafett". Tar nu sikte på ett annat rock'n'roll-lopp, i Liverpool i maj nästa år. Tills dess har väl knät repat sig...
1980 • Vik
#6
12 oktober 2017 - 21:09
Det får vi verkligen hoppas att det har gjort tills dess
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#7
12 oktober 2017 - 22:22
Frustrerande att behöva vila nu när formen började bli okej. Men det löser sig förr eller senare.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.