RunTobyRun!

MIDNATTSLOPPET: äntligen en mil att vara nöjd över!

 

Nej, särskilt fort har det inte gått i år, men på Midnattsloppet i Malmö fick jag äntligen till en mil att vara nöjd över och ett resultat som innebar att jag sänkte mitt årsbästa på milen med nästan 3 minuter!

Efter fjolårets satsning på distans hade jag hoppats springa lite snabbare i år men det har varit den ena småskavanken efter den andra och när jag väl kunnat träna har jag tagit det ganska lugnt. Men under augusti har jag lyckats toppa fjolårets tid på 5 km (24:49) vid inte mindre än tre tillfällen och nu var den stora frågan om jag kunde ta med mig den där härliga känslan att jovisst, det går ju att springa fort även på milen.

Samtidigt kunde förutsättningarna ha varit bättre. Har haft ont i ena hälen under veckan, inte när jag gått eller sprungit utan framför allt när jag legat eller suttit still, och var dessutom träningsvärkig och allmänt stel efter dagens måleripass på altanen så det krävdes en hel del extra stretching innan start.

Men det var skön stämning, när jag kom till Stortorget. Band som spelade, hög uppvärmingsmusik och närmare 5000 förrväntansfulla orangea tröjor (är fortfarande lite kluven till om det är coolt eller töntigt att alla ska springa i likadana tröjor). Startgrupperna släpptes iväg med några minuters mellanrum till ett minifyrverkeri efter att ha svurit löpareden (ja, det är förstås också lite töntigt men budskapet handlar om fairplay och att ha trevligt, så okej då...

Banan gick ut via Klaffbron och Västra Hamnen, ner genom Kungsparken, Triangeln och sedan tillbaka in mot centrum. På många ställen var det gott om högljudd publik, inte minst i gångtunneln vid Stadshuset som bildade en enda stor resonanslåda för att peppa fram de sista krafterna, sista kilometern. Härligt!

På några ställen var det i mörkaste laget och där gällde det att se upp så att man inte trampade på någon refug, trottoarkant eller annat farthinder men för det mesta gick det bra.

Gick ut med startgrupp 3A, som anmält att de brukade springa mellan 50 och 55 minuter men rätt snabbt stod det klart att det var ett stort gäng som siktade på att springa in under 50 och jag hängde på och höll ett jämnt tempo fram till 5 kilometer, en skylt jag passerade på 24:15 - en sänkning av åsbästa med ytterligare 4 sekunder - och ångade sedan på till någonstans runt 7.5-8 kilometer då jag började bli lite trött. Andra halvan gick således exakt en minut långsammare än den första och jag sprang i mål på 49:30, en putsning av årsbästat från mars med nästan 3 minuter och klart under mitt mål att kubba snabbare än jag gjorde i fjol (50:18).

Sammantaget ett lopp jag har all anledning att vara nöjd med. Synd bara att det är så himla dyrt att ställa upp (400 kr), annars skulle jag förmodligen springa Midnattsloppet även nästa år!

RunTobyRun!
Följ bloggen i dess helhet på www.runtobyrun.se eller via www.facebook.com/runtobyrun! 

Dagens camouflagekläder

 

3 kommentarer till inlägget

1980 • Vik
#1
6 september 2017 - 21:01
Grattis, bra sprunget! Under femtio minuter känns som racerfart för en annan :-)
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#2
7 september 2017 - 06:47
Tack, Märta! Ja, det kom verkligen oväntat efter omständigheterna.
Ewa Folkesson LKK
1964 • Bjärred
#3
7 september 2017 - 22:46
Bra jobbat!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.