Sluta aldrig vara nybörjare

Få känslor är så tillfredsställande som när man känner att man verkligen behärskar någonting. Som exempelvis jag och lugn skogslöpning. Jag kan springa i timmar på grusvägarna i Skatås och lyssna på poddar, filosofera och tänka att jag har det så himla bra här i livet. När jag är där ute så är jag såpass långt in i min comfortzone att jag tom valt att starta verksamhet och börja lära ut hur man gör. Jag känner mig trygg med grus under fötterna och träd på båda sidor, och jag vet liksom vart jag har mig själv, vad som krävs och vilka belöningarna är. Men under sommaren här i Masthugget har jag blivit nybörjare på nytt. Det här med stadslöpning har varit ett nytt koncept för mig, och plötsligt kastas jag ut ur comfortzonen och ner på asfalten, utsatt och osäker. Att springa bland andra människor är mentalt utmanande Ta det här med att springa bland folk exempelvis. I skogen så möter man då och då en enskild löpare, springer om en farbror som är ute med sin hund, eller springer förbi något litet gäng som har picnic vid Delsjön. Men den absoluta majoriteten av tiden är det bara jag och skogen, […]

The post Sluta aldrig vara nybörjare appeared first on Emma Hällbacka.

1 kommentarer till inlägget

Tapio Sulasalmi
1957 • Eksjö
#1
11 augusti 2017 - 16:47
Jag skulle vilja säga, jag mina tankar och löpningen. Ibland märker jag inte av naturen. Vilket man egentligen borde. Kossorna som undrar vad man är för filur. Haren som skräms iväg. Rådjuren som aktar sig för att jag kommer för nära. Flugorna som kan svärma o lapa i sig svetten från min panna. Kvällssolen som "stör" med motljus. Bonden som nyss vart o mjölkat. ;-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.