Småbarn. Träning. Och livet.

Midsommar Morning Run -Race rapport

För någon månad sen snappade jag upp reklam om ett lopp på midsommaraftons morgon, en 8,3k lång runda i terräng och på grus. Med knappt 20 anmälda vågade jag mig på att hoppas på brödrostseger, loppets tid och plats passade dessutom fint i en kalender som annars vore tävlingstom under nästan 2 månader.

Loppet pushades för rejält under traktens övriga lopp och i sociala medier och när jag hämtade ut nummerlappen 2 dagar innan var det 130 föranmälda och över 30 tillkommande enligt arrangören på tävlingsdagen. Mina segerambitioner fick sig helt klart en utmaning... "Vilka springer ett morgonlopp på midsommar om inte löpnördar" tänkte jag?

Väl på plats visade sig min farhåga stämma, det var fullt med löpnördar och enda gången i mitt liv som det numer dyker upp minustankar(förutom när barnen är sjuka..) är i startfållan när minst ett dussin medlöpare ser rejält snabba ut med sina 18 i BMI, linnen och diverse klubbmärken från trakten. Jag måste lära mig att fokusera på mitt eget, men sanningen att säga är det desto ljuvare att lyckas när man tror att man inte kommer att göra det..

Väl iväg var det medlut första kilometern men jag kunde ändå ta täten med siktet på mina 4:10 i snitt. Jag fick några i ryggen tidigt men efter 1,5k ar det desto glesare och efter en raka vid 2k kändes det som marginalen var rejäl. "Var hade dessa farligt snabba motståndare blivit av?" tänkt jag och laddade för den rejäla backe som skulle komma vid halva loppet.

Dock kommen till backens fot var marginalen bakåt minst 30-40s och det kändes rejält inspirerande. Att springa i ledning så länge gjorde att jag mindes Nils Holgersson-loppet för ett par veckor sen och den mentala styrkan som tilltar av att ligga i ensam ledning är svårslagen.

Efter backlöpningen bredde den skånska slätten ut sig och efter några hundra meter kunde jag se att andraplatsen hade roterats. Det gjorde att jag kände mig riktigt stark och känslan att segern var som i en liten ask var påtaglig.

Pulsen låg kontrollerat på strax över 170 och då finns det en hel del mer att ge, men det behövdes aldrig riktigt. Sista kilometern i konstant motlut var riktigt seg men det blev ingen spurtstrid(tack och lov, för just idag kände jag mig inte alltför spurtstark).

Väl i mål var marginalen en och en halv minut. Över 100 deltagare och anordnat av en förbundsmätare dessutom gjorde denna brödrostseger till ett riktigt guldkorn i (brödrost)historieboken!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.