RaceReport Stockholm marathon 2017

Då var det dags för RaceReporten då, var tvungen att ge den lite tid så den inte skulle bli för deprimerande eller mer deprimerande än vad den blev iaf.
Tidig uppgång med avfärd från Mullsjö kl 05:00 för att hämta upp folket på vägen, det glada gänget på denna sällskapsresa var Marie L, Oskar H, Alexander A och jag själv.
Uppe i god tid efter några extra rundor på byn då vägföreningen i Stockholm verkar vara lika förtjusta i grava vägarbeten som här i Jönköping och lägg sen till skapligt mycket avspärrningar dagen till ära men fick till slut parkering jämte Stadion så inte många minuters promenad till Östermalms IP där expon, nummerlappar och förvaring finns, riktigt kyligt i luften när man still och väntade och övervägde långärmat flera gånger men hela gänget var rätt överens om att det omöjligt kunde bli kallt under rundan så linne fick det bli.
Gott häng och träffa lita andra lokala förmågor och andra gamla bekantskaper, 11:40 så var det dags att släpa sig upp till startfållan, fler kända ansikten och mycket snack… 11 min innan startskott så kör magen ihop sig så panik att hitta ett av de blå husen som utmed hela startfållan, Jävlar vad folk det stod i kö med magras där men det rullade på bra i kön så lyckades komma ut ca 1 minut innan start men blev jävligt rädd så beslöt att ta det lite lugnt med gel och alla andra konstiga intag och kombinationer som finns under rundan.
Hittar Johan S lagom till start så vi snackade ihop oss och sa att vi tar följe med rygg på flagglöparen med sluttid 3:15 och snackar bort lite tid på vägen med så får vi se sen hur vi gör längre fram.
12:00 startskottet, startgrupperna A-E springer iväg… Mycket adrenalin och fokus på liten yta, flagglöparen försvinner ett betydligt bättre spår än vi så vi fick kryssa rätt hårt tempot första kilometern var över 5 tempo så vi vick ligga på lite för hårt i början kanske tills vi hann ifatt flaggkillen.
Kändes piggt och friskt i benen och kroppen överlag, vädret med 14 grader och moln var toppen
Mycket snack om Västerbron, den är bara slutklämmen på mycket uppför först Hornsgatan vidare på Lundagatan som avslutas med en liten nedförsbacke förbi Höglidsbacken innan det är dags för Västerbron.
Första varvet på 16, 5 Km kändes överlag enkelt, gott, friskt… Inga konstigheter alls, låg mycket runt 4:30 plus minus 10 s kanske oftast ännu mindre diff och pratade med mycket folk på vägen då alla är på riktigt bra löparhumör… Ska ju heller inte vara något att snacka om på första då det knappt är mer än en vanlig lunchlöpning om man nu inte skadar sig tidigt..:
Andra varvet 25, 7 km med tillägget Djurgården, Springer nästan förbi målområdet fast väljer Karlavägen rakt ner mot Djurgårdsbrunnsvägen och sen viker in på Greve Von Essens väg där även chip-läsaren för halvmara 21,1 Km.
Tiden höll fortfarande bra och kändes helt ok i kroppen och tiden för halvmaran blev 1:35:59. Denna del, 19-23 km är banans tråkigaste och även minst publik så lätt att gå ner i lite viloläge. Tror även det var här någonstans Johan S försvann men kan varit lite tidigare, vågade inte riktigt stå på som han med risk att krokna då man prövat det några gånger tidigare.
Vid ca 23 Km så känner jag även ett lättare skav på ett par tår men inget allvarligt, kommer in på Djurgården…. Ingen överraskning där heller, precis lika djävligt som alltid att springa där då man börjar bli lite seg i benen och det böljar verkligen fram uppför och nedför i fler mängder än man tror kan vara möjligt men känslan förstärks säkert lite med 24 Km i benen och varje steg börjar svida lite mer på tårna, tejpen som skulle skydda började istället sakta som en rasp slipa på tårna jämte så det tårade sig lite i ögonen men tanken är ju att inte loosa tid eller tempo och att det sliter nog till om jag ger det en stund…
Vid 26,4 Km och 2 timmar ganska exakt så får jag inse att gör jag inget mot smärtan i foten så kommer jag få skaka ut tårna efter jag tagit ut foten ur skon så tvärnit vid sjukvårdstältet. Blev hänvisad till att sitta ner på en 10 centimeter hög brits med en handduk på och så blev det ombindning av två tår som såg helt bedrövliga ut och tanken på amputation slog mig. När de var klara så hade det då gått 4:30 i minuter och sekunder. Sätta sig ner de minuterna var helt uselt för resten av kroppen även om det förmodligen räddade tårna. Drog på rätt bra direkt efter tältet men kändes som någon hade stelopererat knäna började får lite små krampanfall.
Strandvägen och Skeppsbrokajen rullade på men knäna gjorde on och kramperna var lite till och från Sen kom Hornsgatan, Lundagatan, Västerbron omgång två… Jag hade många vackra ord att säga om dessa vägar för att inte säga om bankonstruktören då men det vet man ju naturligtvis att det är här det ska göra ont men fanskapet som satte banan visste vad han gjorde. Stäcka 30-35 Km tog då 27:45 att ta sig igenom…. Här börjar också diskussionerna med sig själv, vad 17 pysslar jag med, är jag helt dum i huvudet, vore det inte bättre att bara ge upp och ta en taxi, går det dränka sig i en vätskekontroll och så vidare….
Sträckan 35-40, Norr Mälarstrand, Vasagatan, Torsgatan och Odengatan får sammanfattas med att det gjorde ont, mycket ont… Krampanfallen börjar komma tätare och tätare och involverade fler och fler muskler. Denna sträcka tog 33:08…
De sista 2,2 kilometrarna var intressanta kan man ju säga…. Var då inte övertygad om att jag skulle komma i mål alls, så fort jag såg något av fast material så fick jag slänga mig mot det och försöka dra ut vaderna som var värst men även underarmarna krampade så man fick Carl-Alfred feelings, någon ropade mitt namn så tittade åt det hållet vilket resulterade kramper i halsen så jag trodde jag skulle stupa. Nu börjar man få känsla av målgång då man ser stadion man tror det är när… HA, jag säger HA… Då ska man runda den där jäkla byggnaden för och in på andra sidan för att när man sen kommer in ska man försöka springa nästan ett helt varv på löparbanan där man åtminstone försöker ge sken av lite värdighet och löpstil…. Vilket misslyckas kapitalt…
Målgång! Äntligen!!!
Den som inte har sprungit en mara eller annat likvärdigt har inte en aning, ingen kan hålla ögonen torra. Man överlevde, helt otroligt 2 km tidigare kunde jag googlat efter Fonus telefonnummer…
Sista 2,2 Km på 17:59, det är fan ingen tid man är stolt över men då var alternativet att lägga sig ner och åka sjuktransport.

Officiell sluttid blev 03:40:27, 16 minuter bättre än förra året men 13 minuter sämre än PB på distansen.
Sista utmaningen är då att klara trapporna till Östermalms IP igen, de är ingen lek kan jag lova. Uppsamling för samåkningsgänget. Fick börja med att försöka hänga över ett staket och kräkas men gick dåligt då även det gjorde så ont och hela mellangärdet krampade ihop….
Försökte stoppa i sig lite mat innan avgång men gick sådär…
Promenaden tillbaka till bilen var också en upplevelse, då fick vi gå upp via startområdet igen och Lidingövägen bort för att runda Stadion igen.. Det tog tid och för att inte tala om smärtan i hela kroppen och sen återuppleva den vägen igen…. Kunde lika gärna haft ett stort plus på ryggen och törnekrona men nu var det ryggsäck och buff istället…
Bilresan hem flöt fint hem även om man var lite seg, de stora utmaningarna var varje gång vi skull stanna på något hak för att proviantera, pissa eller tanka…. Utmaningen var då framförallt att ta sig ur och in i bilen utan att bryta ihop….
Hemma 22:30
Nu ska vi försöka få ordning på tårna till nästa helg för att förhoppningsvis kunna genomföra Linköping halvmarathon, nästa marathon är 19 augusti och springs i hembyn Jönköping.
Fantastiskt att inom ett dygn våga tänka tanken igen….

Intervallerna per 5K samt halv och heldistans
5K: 23:01
10K: 22:26
15K: 22:30
20K: 23:20
25K: 19:10
21,1K: 4:43
30K: 19:10
35K: 27:45
40K: 33:08
42,2K: 17:59


#IKHP
#IKHakarpspojkarna
#Löpning
#Garmin935
#Saucony
#Saucony8
#OlesenRace

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.