Sandsjöbacka Trail 82 km- Äntligen!

Uppladdningen till detta mitt första riktiga ultralopp på 2,5 år hade gått över förväntan. Vänster knä som spökade i höstas gick över och foten har hållit sig riktigt bra. Kunnat träna runt 80 km i veckan och byggt upp lite distans. Såg fram emot STM, men med viss bävan. Var jag redo?

Oförutsett: Lördagen skulle jag ta en kort promenad och hann ca 50 m från dörren innan jag blev biten av en hund, rätt i höger vad. Var en mindre typ med vassa tänder och blödde en del. Ägarna bad inte om ursäkt och blev istället hotfulla o ylade om att jag skrämt hunden då jag gick förbi (tog ändå en stor omväg för att komma förbi utan att störa…). Vissa människor…Fick försöka lugna mig och avbröt allt som var planerat och begav mig först till akuten i Mölndal och sedan Kungsbacka, då köerna var oändliga i Mölndal. Gäller att hålla sig frisk i Sverige… Blev inga sprutor men väl omplåstring. Var rätt orolig för infektion men läkaren sa att det skulle nog bli bra. Bara att acceptera. Fast svullet o smärtande var det ändå. Gjorde polisanmälan och skickade senare över bilden på ägaren, då hon vägrade uppge namn eller telefonnr. Inget ansvarstagande här inte. Kul uppladdning.

Försökte sedan få lite sömn innan upp vid 3 tiden för förberedelse till loppet. Blev ett par timmar. Patrick och jag slog följe ner med bussen. Träffade Kristian och det kändes lite som gamla tider. Så trevligt! Då startskottet gick var det som hjärtat slog ett extra glädjeskutt. Sett fram emot detta lääänge!

Tappade Patrick efter några km då vi sprang i det vackra månskenet runt Tjolöholms udde och fortsatte på egen hand. Var lite upp och ner med tekniska partier. Steget kändes piggt. En 15 km in i loppet slog jag följe med ett par grabbar och allt var mycket trevligt. Några kilometer senare då solen går upp ser jag att det är min gamla löparvän Ola! Han springer med sin son Arvid. Kände först inte igen honom. Höll på att springa vilse i början av Hallandsleden men tack vare att jag laddat ner kartan till min klocka så var det lätt att hitta tillbaka igen. Tog inte många minuter som tur var. Följde klock-kartan större delen av loppet, förutom den del som inte stämde…(det var förra årets karta i GPX filen på hemsidan tydligen). Där var det bra snitslat dock så det var inga större svårigheter att hitta. Vi fortsatt tillsammans och fick senare sällskap av Sussi (som gick o vann ultratrippeln). Hade väldigt mysigt och takten hölls på en god nivå. Joggade där det gick och gick där vi var tvungna. Vädret var otroligt vackert med sol och ca -3, krispigt i luften. Kunde inte önska sig bättre förhållanden. Blev lite kall och våt om fötterna vid vadarstället, där det bara var att kuta på i vattnet, men blev snart varm igen. Skorna funkade bra med både fäste och genomsläpplighet. Inte dumt med Icebugs.

Kom till drumlinern och passade på att ta lite bilder. Är så speciell skönhet i denna del av loppet att man blir glad bara av att vara där. Släppte Sussi och Arvid runt 50 km då jag och Ola kände oss lite slitnare. Snubblade på en gren o trillade i leran med kramp i vä lår som resultat. Låg o kved en stund innan jag kunde ta mig upp på benen igen för lite långsam promenad. Jisses vad det kändes! Kunde till slut börja jogga igen men låret var kört. Fick hålla det tempo som gick. Funkade ändå fram till kontrollen runt 60 km där min fru o vänner slöt upp o hejade på. Så härligt med lite uppmuntran på vägen, speciellt när det känns motigt. Fortsatte jogga på men försiktigt. Var ensam i min löpning härifrån till målet o fick brottas lite med mina tankar. Växlade från att känna mig rätt bra till rent skit, beroende på hur kroppen sa ifrån. Sandsjöbacka terrängen är lite teknisk och jag vill inte vricka nån fot vilket gör att det blir en del gångpartier. Tog och delade upp de sista delarna i km och minuter för att kunna passera de olika små målen och orka ta mig vidare. Gick förfärligt långsamt och var bara tungt. Svor en del. Tänkte att för ett par, tre år sedan var 80 km inget problem. Gjorde inte att jag blev starkare i stunden direkt…

Efter sista kontrollen vid 70 km väntade den tyngsta delen. De sista 12 km kändes oändliga. Ravinen fick ta mina humörväxlingar med råge. Huvudet borrades ner mellan axlarna och jag såg mig passeras av löpare efter löpare, som med lätta bengetskliv oförskräckt spurtade fram genom pölar, över rötter och stenar. Blev moloken. Hade hoppats på en tid runt 10 timmar men det försvann snabbt. Solen började gå ner. Tog mig nedför backarna runt Botaniska och fick lite energi tillbaka. In i Slottskogen och solen började gå ner. Visste att det var en extra sväng innan målgången, men var inte helt beredd på den ”vägg” som skulle bestigas på den lite halvsadistiska banläggningen. Ska det vara trail så ska det! Eller hur...Benen sa ifrån rejält. På med pannlampan i dunklet och tog tunga kliv längst snitslarna. Sista nerförsbacken och in på vallen. Speakern ”här kommer Peter. Det ser tungt ut...”. Japp... I mål!10:40 timmar. Lycklig som få och ler med hela kroppen över vad som känts som ett fantastiskt äventyr och en otroligt efterlängtad utmaning! Extra roligt att mötas av min älskade fru och dela denna känsla. Strax efter kommer Kristian in i mål och får en kort stund till att gratta. Han ser oförskämt pigg ut och jag känner att det är en bit kvar för mig att uppnå den nivån. Får det snygga bältesspännet. Detta spänne känns som det har lite extra betydelse med tanke på hur länge jag längtat till och kämpat för att kunna komma tillbaka till ultra-distanser. Många tunga månader. När jag så sjunker ner i det varma badet med en kall öl, njuter jag av den djupa trötthet som sprids i kroppen. Bästa känslan i världen...

8 kommentarer till inlägget

Christian Larsson
1975 • Kållered
#1
27 januari 2017 - 20:49
Grattis och mkt bra gjort!
Vad kul att se att du kan besegra så många km igen, Hoppas nu att du får hålla dig skadefri och få fler sådana känslor.
Synd att du skulle råka ut för en sån hund och ännu mer dummare hundägare.
Marcus Kierkegaard
1982 • Mölndal
#2
27 januari 2017 - 20:53
Härlig berättelse. Grattis!
1975 • Ljusdal
#3
27 januari 2017 - 21:43
Så otroligt roligt att läsa Peter. Underbart att du är tillbaka! Hoppas vi ses på något lopp snart.
1966 • Mölndal
#4
27 januari 2017 - 23:34
Tack för snälla ord! Värmer! Ja jag hoppas verkligen synas på något lopp framöver!
1966 • Mölndal
#5
27 januari 2017 - 23:34
Ja alltså träffas, inte synas själv??
1964 • västerås
#6
28 januari 2017 - 07:44
Grattis! Vilken bra prestation du gjort och vad bra skrivet!
1972 • Enköping
#7
28 januari 2017 - 07:52
Härliga ord, bra kämpat!
1966 • Mölndal
#8
28 januari 2017 - 16:55
Tack Per o Jonas! Uppskattas!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.