Jag är sjukligt fet

sjukligt fet

Jag vill aldrig jobba heltid igen

Vi är nu över en vecka in i det nya året. Förra veckan jobbade jag heltid på gymmet eftersom vi hade nyöppning, och helt ärligt, jag fattar inte hur folk hinner med att jobba så mycket och leva ett liv samtidigt. Jag går hemifrån klockan 10 på morgonen och kommer hem strax efter 20. Träning, bloggen, vännerna, maten… ALLT hamnade på efterkälken. Jag tvättade inte håret på en vecka. Jag är glad att idag är min sista heltidsdag, sedan går jag tillbaka till behagliga 40% och får tid att jobba med det som jag verkligen tycker är roligt, som att träna och blogga om det. Och att skicka ut de sista vinsterna i julkalendern.

Det är dags att ta tag i 2017

Det är dags att lämna den här kaotiska julen bakom sig snart, och blicka framåt. Jag har ett marathon att springa, och ett millopp att race-rapporta. Jag har en hel del träning att göra, och en vikt och ett matmissbruk att ta tag i. Det är ingen idé att skjuta upp det längre, så jag börjar nu och så får vi se hur långt jag kommer. Efter jobbet ska jag inleda min första runstreak, och imorse vägde och mätte jag hela kroppen. Den där nystartsglöden som jag vanligtvis har fattas mig, men det känns ändå bra att göra något. Jag vet ju att så fort jag kommer igång, så kommer motivationen som ett brev på posten. Det är så motivation fungerar nämligen, den skapas av action, inte tvärtom som många tycks tro.

dsc_0004-1

Det här blir sista gången

Så utan vidare utbroderingar kommer mina officiella startmått. Det känns som om jag startat om tusen gånger, men det här blir sista gången. Oavsett vad som händer så vägrar jag starta om en gång till, det får räcka nu.

  • Vikt: 94,5 kg
  • BMI: 33,1 (fetma)
  • Midjemått: 96,5 cm (bukfetma)
  • Midja/höft-kvot: 0,79 (bukfetma)
  • Kroppsfett: 45,4% (fetma)

Enligt alla medicinska definitioner så är jag sjukligt fet. Jag kan inte lova att jag kommer gå ner i vikt snabbt, eller att jag ens kommer att gå ner i vikt alls. Men jag ska iallafall försöka, för jag har ingen lust att vara sjukligt fet längre, varken på pappret eller i verkligheten. Det är inte kul att tvingas hålla tillbaka i träningen, inte kunna ha sina kläder eller känna sig oattraktiv inför sin partner, och jag förtjänar bättre, det gör jag verkligen. Och varje resa börjar med ett första steg, och det steget tog jag just. Och jag känner redan hur motivationen sakta kommer krypande.

Finns det fler där ute som tänker göra 2017 till året då de gör upp med min övervikt för gott?

The post Jag är sjukligt fet appeared first on Emma Hällbacka.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.