RunTobyRun!

Lycka är att hitta en ny grusväg

Som Columbus när han upptäckte Amerika. Eller de första vikingarna, när de nådde fram till Island, mitt ute i det stora havet. Ja, så kändes det nästan när jag idag gjorde en första runda på en okänd grusväg, som legat gömd bland raps, sädesfält och bondgårdar. En väg med trånga mötesplatser för bilar samt ett par roliga skyltar som varnar för katter och höns. En väg som öppnar ens sinnen!

Självfallet borde jag upptäckt den tidigare. Det är ju ingen ny väg, precis, eller en vit fläck på kartan utan en hederlig gammal skånsk grusväg mellan fälten som jag inte hittat ut på förrän nu vilket egentligen är ganska märkligt för grannen har sprungit här länge och nu även K. Alltså var det bara en fråga om att vänta ut ryggontet och sedan ge mig ut i försommargrönskan längs den "nya" grusvägen, som innebär en runda på ungefär 6.5 kilometer, varav drygt 4 på grus.

Runda och runda förresten, det är ju knappast fråga om någon rundbana utan en slinga där man följer den inbjudande grusvägen tills den tar slut vid ett asfaltskors och sedan vänder tillbaka samma väg för att få springa så mycket som möjligt på grus. Men även om rundan inte är rund så heter det väl ändå så?

Njutningen blev extra härlig eftersom det här var första gången på länge som jag kom ut på riktigt. I torsdags, fredags och söndags tragglade jag mig igenom lugna "rehab-intervaller" på skolans 100-metersbana: 4 x 1 km, 5 x 1 km, 7 x 1 km...

Totalt blev det 160 längder fram och tillbaka och 128 vändningar, inte precis det roligaste jag sprungit, men det kändes bra att börja lite försiktigt på mjukt underlag och stanna efter varje kilometer för att ta en ordentlig vila och dricka. Och eftersom det har känts bra efter passen så kände jag att nu var tiden mogen att utforska den där grusvägen. Och det gjorde jag rätt i!

Till sist - det är spännande att följa andra löpare så här års, vissa känner jag mer och andra mindre. Märta gjorde en enastående insats på tjejultramaran i Ursvik (50 km), Lars gjorde sitt tionde Göteborgsvarv och i helgen håller jag tummarna för Ola, som ska springa en halvmara i kanadensiska Ottawa. Om ett par veckor är det jag själv som åker till Kanada, dock inte för att springa något lopp. Men Kanada är en gammal dröm och nu ska den äntligen bli sann!

RunTobyRun!
(finns nu även på facebook: LÄNK)  
Läs bloggen i sin helhet med statistik, bilder etc på www.running.tobycat.se!  

1 kommentarer till inlägget

Steffanie Esse
1973 • Malmö
#1
24 maj 2016 - 22:12
Härligt!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.