v. 5 Ursvik

Jag mötte upp  Mia i Kista på fredag förmiddag och vi skulle springa en runda tillsammans. Det var 3 minusgrader och solen sken på den blå himlen! Fantastiskt väder. Det första Mia kollade var vilka skor jag hade på mig. Icebugsen. Då tar vi Ursvik :) Precis som jag anat att hon skulle säga, därav jag faktiskt valde Icebugsen innan jag begav mig hemifrån. På asfalten var det hyfsat isfritt men jag misstänkte att Mia ville dra med mig till Ursvik så tog dobbskorna.

Vi värmde upp med skön jogg på väg mot Ursvik och jag hann fundera lite på vad som väntade, jag hade ingen aning, jag har aldrig sprungit i Ursvik, men jag har ju såklart hört talas om de tävlingar som avgörs där, de som kallas extreme.. jag vet att det är mycket backar, jag har hört om spypass i Ursvik.. om slutkörda ben efter stentuffa pass...

Dit var vi nu alltså på väg , gulp!

 

Men det gick ju hur bra som helst. Det var backigt. Mer än jag är van vid, men det är ju jättebra träning. Mia peppade och rättade mitt löpsteg i uppförsbackarna och i de allra värsta fick vi gå. Men nästan hela varvet runt sprang vi ändå. Det gick ju inte snabbt och många gånger kände jag lusten att bara strunta i det och börja gå. Men Mia peppade vidare och jag gav mig fasen på att ta mig runt. Och runt kom vi! Jag tror jag strålade ikapp med solen när vi kom tillbaka till Kista!
7,8 km visade runkeeper! Det är mitt absolut längsta pass sen omstart och då med 5 km i terrängen i Ursvik! Stolt, glad och såå trött begav jag mig hemåt!


Och vilken träningsvärk sen. Hela helgen var kroppen mörbultad. Höfterna värkte, låren brände och rumpan!! oj oj... vaderna var stela.. Det märks att min kropp inte är van att jobba så hårt längre och inte med terrängen. Men vet ni, jag kände mig så nöjd och så glad och det känns som ett enormt framsteg! 

 

Nästa gång vi ses tar vi Milen sa Mia innan vi skildes åt.. Milen!! Det var såå länge sen jag sprang en mil. Sista milen jag sprang var Midnattsloppet 2014, då var jag gravid i andra månaden. Tog mig runt tjejmilen i september samma år men då gick jag mest för jag mådde så illa.

Men ja efter 7.8 km i terräng så börjar en mil på plan mark kännas inom räckhåll. 

 

v.5

Måndag: 60 min styrka med PT

Tisdag: vila

Onsdag: ofrivillig vilodag då sonen varit vaken hela natten så jag hade ingen energi att träna

Torsdag: vila

Fredag: 7,8 km Ursvik med Mia

Lördag: vila

Söndag: 5,2 km återhämtningsjogg för den sargade kroppen.

 

Och vågen då?

Jo då -0,6 visade den på måndagsinvägningen.

Det går ju inte i nån rasande fart med vikten, men sakta men säkert klättrar siffrorna neråt.

Nu väger jag 85,5. Jag vägde 95 efter att Julian precis var född. Så har gått ner 10 kg sen dess allafall.

Jag vägde 83 när jag blev gravid så bara 2,5 kg kvar till pre-gravid vikt.

sen har jag ytterligare 10 kvar till min maravikt! Men en sak i taget!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.